Mången gång har jag promenerat förbi Myråsbäcken av den enkla anledning att jag är uppvuxen i Brämhult. Det är lätt att bli hemmablind och det är först på senare år som jag fått upp ett intresse för hembygdens historia. Brämhult ligger i Ås härad, dit hör exempelvis Rångedala, Tärby, Varnum och Södra Ving. Brämhults landskommun grundas 1862 och upphör 1971 för att anslutas till Borås kommun. En gång i tiden var det med andra ord inte så sammanknutet med Borås som det ju ändå får sägas är idag. Idag klassar nog många det som en stadsdel snarare än en by på landsbygden. På gott och ont som med så mycket annat. Vad betyder då Brämhult? jo, det betyder mark som är uppodlad i lövskog. Detta finns nerskrivet i ett brev den 19 augusti år 1458, brevet var utfärdat av Jöns Bengtsson Oxenstierna, ärkebiskop. I detta brev sägs nuvarande Brämhults kyrka vara helgat åt den Heliga Maria Magdalena. Brämhult ligger i en skogsrik byggd så namnet lever upp till förväntningarna. Odlingsmöjligheterna var det dock sämre med, jordarna var och är än idag av låg bördighet och mycket sten dominerar. Trots detta så har folk levt här i tusentals år. Från brons och järnålder har gravlämningar och redskap hittats. Bland annat på gårdarna Borhult och Eskilsryd. Här finns med andra ord en rik och lång historia. Jag hade gärna skrivit ett längre blogginlägg men det finns då risk för att det blir en mindre bok. Min förhoppning är att jag sått ett intresse för ortens historia och att folk ger sig ut på egna upptäcktsfärder. Mycket nöje!
Historia-bloggen för historienördar 