Så var det åter dags för en ny cykeltur i goda vänners sällskap, denna gång åt Bollebygd med omnejd. Att cykla i mitten av december utan dubbdäck var förr ytterst sällsynt. För 10 år sedan och längre tillbaka var det riktiga vintrar med snö. Nåväl, jag ska inte klaga, hade snön och isen legat blank hade turen inte blivit av. Samtidigt känner man en viss oro för klimatförändringarna. Åter till kyrkan som syns på bilden, vad vet vi om den? Jo, som redan nämnts invigdes den formellt 1849 under pompa och ståt. Under 1830 och 40-talen växte Bollebygd kraftigt, över 2000 invånare var folkmängden. 2019 bodde här närmre 5000 invånare, ett antal som troligen ökat lite grann sedan dess. Uppskattningsvis drygt 5000 invånare, det är ju en utpräglad pendlingskommun för folk som jobbar såväl i Göteborg som Borås. I alla händelser, sent 1830-tal insåg församlingen att kyrkan inte räckte till för alla besökare. Ett hundratal besökare per gudstjänst var inget ovanligt, kyrkan hade en stor makt vid denna tid och alla skulle besöka den, fattig som rik. En byggnadskommitté kom att väljas 1842 och representerades av folk från trakten. Svår torka sent 1840-tal gjorde att bygget fick skjutes lite på tiden. Biskop i Göteborgs stift, Anders Bruhn(1778-1856) invigde kyrkan den 12 augusti 1849. Efter en promenad på kyrkogården bland gravstenarna träffade vi på kyrkvaktmästaren som låste upp kyrkan. På frågan om vi fick kliva på fick vi ett leende och ett ja, vilken lyx i dessa tider av pandemi. Kyrkan skulle ha öppet som vanligt sade han. Vi var de enda besökarna så det var utan tvekan en säker plats att vistas på. En närmre studie av predikstolen gjordes, det visade sig att den är äldre än själva kyrkan. För att vara exakt var den klar år 1709 och dessutom i ytterst gott skick. Möjligen har den fått restaurerats några gånger eftersom den hållit sig så fräsch! Ett besök till Bollebygds kyrka rekommenderas varmt, det är en kyrka med stor rymd och en intressant historia.
Historia-bloggen för historienördar 