
Under gårdagens promenad föll det en hel del snö. På gatan utanför mitt fönster fastnade en epa-traktor i det hala väglaget. Det var minst sagt spektakulärt och förbipasserande hjälpte till. Vad hände med vinterdäck och/eller dubbdäck? Det hade ju varit modellen. Nåväl, det är inte min sak att se till att förarna av dessa fordon har korrekta däck men i alla fall. Åter till snön och den magiska känsla som infinner sig. Jag tänker framförallt på när jag som barn tog pulkan eller snowracer(eller snoräser som jag uttalade det). En del kallar det bobb, kärt barn har som bekant många namn. I de värsta backarna gick det inte att åka hela backen. I dessa backar fick man börja mitt i annars hade man väl ramlat och slått sig. Även under gårdagen gick det att se människor på gatorna med pulkor och andra åkdon. Ett aktivt och fartfyllt sätt att roa sig på. En fråga kvarstår dock, passar det sig att åka pulka även som vuxen? De som har egna barn åker väl tillsammans med sina barn tänker jag. Undrar hur det skulle se ut om även vuxna som inte har egna barn åker i pulkabacken? Jag vet inte om jag ids prova, den som lever får se!