Söndagsvandringen

Söndagen bjöd på ett krispigt men stärkande vinterväder och även solen kom att titta fram. Vandringen gjordes tillsammans med en god vän, en härlig vandringsslinga genom skogen. Några mindre sällskap kunde noteras men för det mesta hördes endast vinden i träden och ljuv fågelsång av okänd art, kanske var det talgoxe eller blåmes. Den medhavda lunchen smakade extra gott utomhus i anslutning till ett vindskydd mitt emellan Kransmossen och Gånghester. Detta var första gången som jag vandrade till Gånghester, ett samhälle som jag tidigare endast har passerat med bil, cykel och buss. Det var en sann naturupplevelse, fjärran från stressiga bilister och folk som trängs i klädbutiker på jakt efter den senaste vinterjackan. För mig är naturen betydligt viktigare än att springa från den ena butiken till det andra. Till min stora glädje har alltfler börjat ge sig ut i skog och mark sedan den rackarnas pandemin slog till. Det är dock sorgligt att det är tack vare en pandemi som vi ger oss ut. Premisserna kunde varit roligare men vi får göra det bästa av situationen, hoppas att friluftslivet fortsätter även efter pandemin och att fler vågar sig ut i naturen. På med kängorna och låt bilen stå hemma. Allt gott!