I mer än ett år har vi levt med restriktioner av olika slag, restriktioner som har påverkat allas vår vardag. För en del har restriktionerna inneburit total isolering i hemmet. Jag tillhör inte den gruppen så jag ska inte klaga alltför mycket. Givetvis går mina tankar till de som nu suttit inne i sina bostäder under en väldigt lång tid, de som blivit sjuka, gått bort och människor som förlorat en anhörig. Pandemin tar inte någon hänsyn till folk överhuvudtaget och kan uppenbarligen dyka upp i muterade former. Måtte pandemin besegras helt och hållet så att vi alla kan återgå till en normal vardag. Det är med största sannolikhet något som de allra flesta tycker vid det här laget. Vad är då en normal tillvaro och hur kommer livet att se ut efter pandemin? Det är svårt att svara på både för mig och för många andra. Vi får hålla ut, vänta och se.
Historia-bloggen för historienördar 