När man åker in i Ornunga möts man av öppna fält, jordarna är magra och inte särskilt gynnsamma för någon odling. Detta går igen även i grannsocknarna Nårunga Ljur och Asklanda. Området kallas för ”Svältorna”, detta har flera orsaker, en viktig sådan är det svedjebruk som tog rejäl fart under 1700-talet. Jorden i området blev blev bränd och mycket av näringen försvann, en utarmning av jorden skedde. I anslutning till den gamla kyrkan ligger Ornunga fornminnesförening och dess hembygdsgård. Föreningen har funnits sedan 1905 och är den äldsta hembygdsföreningen i Västergötland. Begreppet hembygdsförening myntas något senare under 1900-talet. Några lördagar under sommaren arrangerar föreningen i Ornunga temakvällar med koppling till bygdens historia. Just denna lördag, i slutet av juli inleddes kvällen med en presentation av föreningen och lite om vilka som bodde här under 17,1800-talet. Vad vet vi då om kyrkan? Jo, den är som sagt av medeltida ursprung och var därmed från början katolsk. Efter en guidning i kyrkan ökar ens förståelse för hur kyrkan förhåller sig till omgivningen runt omkring. Att gå till kyrkan var inget som man kunde hoppa över förr i världen. Den som gjorde det kunde räkna med skampåle, åtminstone under medeltiden och fram till 15,1600-talet. Predikstolen i kyrkan tillkom 1720, kyrkbänkarna är ungefär samtida med predikstolen. Det som slår en är att ungefär halva kyrkan invändigt är 1200-tal medan den andra halvan till stor del är 16, 1700-tal. Takmålningarna är emellertid gjorda på 1500-talet. På det stora hela är detta en kyrka med en anrik och imponerande historia, väl värd ett besök.
Historia-bloggen för historienördar 