Strax före kl.19 på lördagskvällen kommer jag in på kulturhusets kafé. På scenen sitter trubaduren Joel(han är även med i ovan nämnda grupp). På distinkt göteborgska hälsar han publiken välkomna och presenterar kvällens första låt, en låt skriven för cirka 20 år sedan. Han har god kontakt med publiken, både när han spelar solo såväl som när hans band dyker upp på scenen. Det är en lättsam humor som sprider positivet i hela lokalen. Han har haft sin gitarr sedan 70-talet och nämner mellan låtarna att den stämmer ur sig då och då, kommer ur stämning. Med några snabba vridrörelser är gitarren åter stämd. Han sjunger om sådant som livet, kärlek och sorg. Det är ämnen som både berör och griper tag i en, en riktigt välkomponerad konsert minst sagt!
Historia-bloggen för historienördar 