Många gånger har jag passerat den pampiga byggnaden på Göta utan att för den sakens skull reflektera närmre kring dess historia. Under en cykeltur häromdagen passerade jag återigen det gamla landeriet, denna gång stannade jag upp och tog en bild. Nog är denna byggnad allt värdig ett inlägg på bloggen tänkte jag, landerierna minner om en svunnen tid när klass och titlar ännu värderades högt i Sverige. Vad vet vi då om Lorensberg? Byggnaden uppfördes 1845 av Lars Hägnander som var karduansmakare (garvning av finare skinn). Under 1800-talet var titlar ännu en väldigt viktig och även naturlig del av vardagen, besöker man en kyrkogård med gravstenar från 1800-talet så är titlar som skomakare, sadelmakare och hemmansägare vanligt förekommande. Detta var ett litet sidospår men det kan ju finnas ett egenvärde med den typen av sidospår. En handlare vid namn Olavus Scherdin tar över landeriet 1849 och kommer att bo här under tio års tid. Landeriet kommer att ha ett flertal ägare fram till 1950. Det året flyttar nämligen NTO in, 1970 kommer den organisationen att bli känd som IOGT-NTO. Tyvärr har Borås (i likhet med flera andra svenska städer) haft en tendens att riva mycket av sin gamla bebyggelse. Visst, en del träkåkar strök med redan vid de fasansfulla stadsbränderna varav den senaste ägde rum 1827. Långt ifrån alla byggnader strök emellertid med i bränder utan kom att rivas under 1960, 70 och 80-talets intensiva rivningsperioder. Tendensen att riva och bygga nytt hade börjat redan under 1930 och 40-talet men kulmen var under 60, 70 och 80-talet. För att inte en stads äldre historia helt ska raderas ut så vill det till att såväl makthavare och byggherrar stannar upp ett tag och tar sitt förnuft till fånga. Hur vill vi att Borås ska se ut om 10, 20 eller 30 år?
Historia-bloggen för historienördar 