Brämhults kyrka

Som gammal brämhultsbo har jag promenerat förbi den vackra kyrkan måmga gånger men alltför sällan stannat upp för att betrakta den. Idag betraktar nog de flesta Brämhult som en stadsdel inom Borås stad men fram till cirka 1930 var här utpräglad landsbygd. I närheten av kyrkan låg inte mindre än åtta gårdar och att gå i kyrkan det var bara en självklarhet. Jag berättar gärna mer om Brämhults utveckling, från en liten by på landsbygden(inom Ås härad) fram till dagens Brämhult som har en starkare koppling till Borås än vad orten tidigare hade. Kyrkans placering kan idag möjligen tyckas vara lite avsides men med Brämhults äldre historia i åtanke så är placeringen ganska strategisk. I Brämhult har folk bott sedan urminnes tider, långt innan kyrkan uppfördes. Där kyrkan står har en gammal kultplats tidigare funnits. På något sätt föreföll det således sig naturligt att uppföra kyrkan där på 1200-talet. Det medeltida ursprunget har man kommit fram till med hjälp av borrprover i vissa stockar(dendrokronologisk undersökning). Vi spolar fram till 1600-talet, 1650 närmare bestämt. Det året blev Brämhult anslutet till församlingen i Borås (dessförinnan hade Brämhult varit annex till Rångedala). Brämhults kyrka hotades nu att få sin verksamhet nedlagd, så blev lyckligtvis ibte fallet tack vare tappra brämhultsbor. Vid den här tiden fanns det ingen tjänlig väg mellan Borås och Brämhult. Enligt brämhultsborna handlade dels om att kyrkoherden ville slippa den mödosomma färden till Brämhult samt att det var sockenskogen på orten som stadsborna var ute efter. Med dessa argument och gemensamma krafter så fick Brämhult ha kvar sin kyrka, en eloge till dessa människor. Detta samt ortens äldre historia är värt att ha i åtanke när man vandrar genom Brämhult, en gång i tiden en gammal landsort.