
Mycket av den gamla träbebyggelsen i Borås har genom historien blivit offer för stora rivningsprojekt, särskilt under 60, 70 och 1980-talet. En del gamla fina träkåkar revs säkert redan på 50-talet. Alla hus hade kanske inte gått att rädda men betydligt fler hade säkert kunnat gå att rusta upp. En av dessa kåkar var den på Österlånggatan 2 som förövrigt klarade sig undan den stora stadsbranden 1827. På det gamla järnvägshotellet övernattade en hel del resenärer och smuggling av alkoholhaltiga drycker samt tobak var vanligt förekommande. Det fanns ett antal tullar i Borås under 1800-talet och den närmsta var i detta fall Norrtull. För smugglarna, vilket inte sällan var knallar, gällde det att ta sig runt denna tull utan att väcka uppmärksamhet och sedan kunna sälja sin smuggelsprit på hotellet. Hotellverksamheten startade upp i samband med järnvägsförbindelsen mellan Borås och Herrljunga 1863. Hotellet nyttjades primärt av som skulle resa med tåget. Man kan tänka sig att smugglingen var ett stort och frustrerande problem, staden gick miste om viktiga skatteintäkter och billig sprit var väl knappast det som folk behövde under 1800-talet. Alkoholismen och inte minst hembränning var ett stort problem i 1800-talets Sverige. Idag finns som sagt inger hotell på platsen men däremot ett äldreboende eller rättare sagt vård och omsorgsboende. Något exakt byggår har jag inte kunnat hitta någon direkt info kring men av stilen att döma skulle jag gissa på 1940-tal. Med de orden hoppas jag att ni fått upp ögonen för ett kanske okänt kapitel i stadens historia, väl bemött!