
En promenad på någon av spåren i Kypeskogen är alltid lika trevligt. Jag har promenerat här flera gånger men just Gula Spåret har jag inte nyttjat lika frekvent som de andra. Idag är Kypeskogen en lugn och fridfullt plats att vistas på för såväl vandrare, MTB-cyklister som joggare. Under 17 och 1800-talet var livet i dessa skogar inte fullt så fridfullt som idag. Kypeskogen var en plats som man skulle passa sig för då rövarband härjade här, en och annan knalle blev säkert också av med sina fina och dyrbara hantverk. På bilden ovan ser vi alltså en gård med anor ifrån 1800-talet, under denna tid var Sverige ännu ett utpräglat jordbruksland. Vad vet vi då om Klämma? Jo, Peter Olofsson var den förste torparen(person som arrenderar jordenhet, ett torp) som kom att bo här tillsammans med sin fru Anna Nora Arvidsdotter och inflytt till Klämma skedde 1854. Man kan tänka sig att brukandet av jorden alldeles inpå skogen inte var det allra enklaste att leva av. Antagligen så fick de själva odla upp marken för att kunna odla lämpliga grödor. Ytterligare fyra familjer kom sedan att bo på Klämma, en av de som flyttade ut kom sedan att flytta tillbaka igen. Detta var familjen Andersson/Petersdotter, maken hette Gustav och makan Josefina. De flyttade in på Klämma 1885 i samband med att Josefinas far Peter flyttade från Klämma till Bredared. En ganska lång och omständig flytt för sin tid kan man tänka sig. Oftast flyttade man inom sin socken eller till grannsocknen. Efter att ha bott i Tosseryd mellan 1889 till tidigt 1920-tal flyttade de åter till Klämma och nu hade de totalt fem barn. 71 år gammal avled Josefina, år 1929. När Gustav gick ur tiden är dock oklart, troligen på 1930-talet. Detta torp är en av flera som ligger gömda i den fina Kypeskogen. Det är en historia om ett gammalt samhälle där folk delades upp i statare, torpare, bönder och borgare. I dag delar vi lyckligtvis inte upp folk på det sättet men det är ändå ett viktigt minne av en svunnen tid.