Förra helgen gjordes en intressant resa längs med Vänern. Ett av de första stoppen gjordes i Dalsland, några mil söder om Mellerud. Med en naturlig vallgrav vad borgen strategiskt belägen. Dalsland låg som ju b.la. gränsar till Bohuslän var länge en gränstrakt till Norge dit ju Bohuslän hörde. Nämnde Birger belägrade Dalaborg inte långt efter att den byggts. Birger var vid denna tid kung, liksom rival till sina bröder Erik och Valdemar(1305 hertigar av Södermanland respektive Finland). (Dessa bröder skulle 15 år senare låsas in av Birger på Nyköpinghus, men det är en annan historia.)Just 1305 hamnade Dalaborg i kungens händer. I samband med detta slöts ett fredsfördrag. I Dalsland ryckte norska trupper fram fyra år senare. Detta gjorde att borgen kom till nytta, borgens fogde slog tillbaka mot trupperna. Dalaborg brändes 1434 under Engelsbrektsupproret. Lyckligtvis är ruinerna i tämligen gott skick, ett besök är denna plats väl värd!

Såhär års är Ålgården omgiven av lummig grönska som omsluter Viskan. Det känns nästan som att Viskan flyter fram på sydligare breddgrader under sommarmånaderna. Floder såsom Donau dyker upp i mitt huvud. Det om det! Dess tidiga historia har jag varit inne på. Ett museum blev Ålgården 1960, avsedd primärt för den samling som målaren och författaren Roland Kempe(1907-1991) donerade till staden. Samlingen flyttades efter några år till Borås konstmuseum. År 2000 flyttade Borås konstgrafiska verkstad in på Ålgården. Kvarnverksamheten är idag ett minne blott. Konstverksamheten är däremot i högsta grad levande. Några gånger per år ställer konstnärer ut sina alster i byggnaden på bilden ovan. Jag har själv besökt några utställningar, ett besök rekommenderas varmt!

Ett flertal gånger har jag besökt denna trevliga skivbutik, det är den enda skivbutiken i Borås. Sedan 2008 har han drivit butik i staden, först på Fleminggatan men sedan november på Vasagatan. På butikens hemsida marknadsförs den som nostalgibutiken, med all rätt. I butiken finns all möjlig musik:rock´n roll, blues, soul, rock, pop och världsmusik. Tidsspannet är tämligen stort, från ungefär 1960-talet fram till 90-talet för vinylskivor och EP-skivor. I butiken finns även kassettband, CD-skivor och ett gäng med DVD-filmer(flesta med musikkoppling). Vem är då mannen bakom butiken, Robert?
Han växte upp i Sandared på 50-talet och hade föräldrar som var väldigt intresserade av musik och sport. När han var runt 20 började han jobba på Tages radio & TV i Sandared.

Robert blev ansvarig för skivavdelningen, passande som det var eftersom han alltid gillat musik. ”Jag har varit intresserad av musik sedan tidigt 60-tal, sedan jag var en 10-12 år” På frågan om han har någon favoritskiva säger han att det är svårt att välja någon specifik. Det som ligger honom varmt om hjärtat är blues, något han ofta återkommer till. Artister såsom John Mayalls Bluesbreakers och Fleetwood Mac(gamla bandkonstellationen)är två favoriter. Genom åren har det förstås dykt mycket annat bra i musikväg också menar han. ”Jag går gärna på en visfestival, det tycker jag är riktigt häftigt, nära och bra.” Mot sista delen av intervjun diskuterar vi lite kring olika medium, såsom vinyskiva, EP och CD. Med en hyfsad stereoanläggning får man en väldig bredd på ljudet jämfört med CD:n. CD upplever han har ett mer ihoptryckt ljud. Det gör inget om det skrapar lite grann när man lyssnar på vinyl, bara det inte blir för mycket menar han.

Det som driver honom är det stora musikintresset, i en tid där mycket musik finns digitalt. För egen del föredrar jag det mer klassiska formatet, vinylskivan. I likhet med Robert upplever jag att det är en speciell känsla med vinylskivan. Efter denna intervju inköpets en skiva i serien:”The history of Rock”. Köp gärna den om du vill lyssna in dig på några olika artister sade Thomas. Robert instämde i att det är en trevlig och behändig serie. Nöjd med mitt inköp gick jag hem och avnjöt toner av artister som Chuck Berry och Gene Vincent. Ett besök till Robbe-D Vinyl rekommenderas varmt! På ovan nämnda hemsida står öppetiderna. Allt gott!

I princip varje dag passerar jag detta tämligen pampiga hus. Det första som slår en är de stora fönstren i mitten av bilden. Dessa inger en känsla av makt och respekt. Översatt från engelska betyder IOGT-oberoende orden av godtemplare. Ordenssystemet avskaffades senare under rörelsens historia. Den första logen grundas 1879 i Klippan, Skåne. Olof Bergström, baptistpredikant var dess skapare. Den stora folksjukdomen under 1800-talet var alkoholismen. Klassklyftorna var väldigt stora, det fanns en stor under och arbetarklass och en mindre överklass. Alkoholismen dominerade särskilt hos arbetarklassen. Vissa fick till och med lönen i form av brännvin. Borås(med omnejd)var knappast ett undantag från denna ”trend”. Nykterhetsrörelsen var en av de så kallade folkrörelserna som växte fram under 1800-talets andra hälft. Verksamheten i kåken på bilden håller på till 1920 och fortsätter sedan i huset på andra sidan gatan(gamla ordenshuset). Idag har Brink Textile sitt kontor i tegelhuset på bilden ovan. Allt gott!

Sitt namn fick stadsdelen av det landeri(jordegendom/mark staden fått sig tilldelad av staten sammanfallande med stadsprivilegier)som låg där Gustav Adolfskyrkan nu ligger. 1886 fick Sturegatan sitt namn, under fem år utgjorde detta en åt öster liggande gräns för det vid tiden planlagda området. Under 1800-talets andra hälft växer staden så det knakar. Mycket tack vare att alltfler söker sig till den växande textilindustrin. Stadsdelar som Elinsdal, Norrbygärde, Brodal och Lugnet kommer till för att nyinflyttade ska ha någonstans att bo. 1906 tillkommer en ny stadsplan. I och med denna behövde nya gator i stadsdelarna döpas. I Lugnets fall har namnet anknytning till historiska personer såsom Alströmergatan och Tegnérgatan. Just namnet Sturegatan har jag inte funnit någon historia kring men det är bara att söka vidare. Runt 1908 får stadsdelen riktiga stadsgator. Gatan jag bor på är ovan nämnda Tegnérgatan, i ett hus byggt 1983. Dessförinnan stod en träkåk här, man kan tänka sig att det var kallt och dragit om vintrarna. Samt krångligt med dass på gården och bekvämligheter vi i dag ser som självklara var inte det vid denna tid. Till sist, en promenad på Lugnet är helt klart värt ett besök!

Så gott som varje dag passeras detta rustika och anrika hus. Husgrunden eller sockeln är gjord i så kallad natursten och där ovan kan vi se rött tegel. Ett tegel som får mina tankar att gå till 1800-talets England. Såväl fabriker och hus byggdes alltmer i detta material. Sten var till skillnad från de gamla klassiska trähusen betydligt mer brandsäkert och på det stora hela ett mer gediget material. Ungefär så kan man tänka sig att tankegångarna gick när det begav sig. 1920 skedde en ombyggnad av huset. Samma år slogs fyra häradsrätter ihop till Borås domsaga. Det rörde sig om Vedens och Bollebygds som gick ihop med Ås och Gäsene härader. Detta år flyttade man tvärs över gatan till Gamla godtemplarordens lokaler. 1964 flyttade verksamheten åter till en ny och större lokal inne i centrala Borås. Sju år senare bildades Sjuhäradsbygdens tingsrätt och sedan 1996 har tingsrätten sin verksamhet i rådhuset på Stora Torget. Detta är säkerligen bara en bråkdel av all historia som finns kring både tingshuset och verksamheten. Ett besök till stadsarkivet görs gärna när rådande pandemi lugnat ner sig. Alternativt skickar jag iväg ett mejl i dagarna. Jag återkommer därför gärna kring det gamla tingshuset. Tack för visat intresse!

På en av mina dagliga promenader passerade jag det gamla spinneriet. Detta är det första som möter en när man kommer till Druvefors från stan sett. På höger sida tornar den mäktiga byggnaden upp som en riktig katedral(för industriellt syfte). Den är byggd i tegel och ett gult sådant. Många av de gamla industribyggnaderna från 1800-talet byggdes i just tegel. I Göteborg med omnejd är två exempel på detta tidigare nämnda Jonsereds fabriker(Partille kommun) och Nääs fabriker(Lerums kommun). P.A Åkerlund var fabriksdirektör och låg bakom fabriken på bilden ovan. En bland flera mäktiga affärsman på sin tid skulle man kunna säga. Åkerlund grundade i början av 1900-talet ett andra spinneri i stadsdelen, nämligen Druvefors spinneri. (Ett spinneri jag gärna återkommer till). Hur länge Åkerlunds spinneri var i bruk har jag inte hittat något exakt årtal på. Allmänt kan man säga att ett flertal av Borås fabriker gick i konkurs under sent 1970 och tidigt 1980-tal. Tekokrisen ägde förvisso rum tidigt 70-tal men några företag såsom Algots hankade sig fram till sent 70-tal. 1977 gick Algots i konkurs. (Teko står fö textil och konfektion). 1992 till 2012 hade textilmuseet sin verksamhet i det gamla spinneriet på bilden. Sedan 2012(ungefär) har Studieförbundet Vuxenskolan sin verksamhet här samt ett gym. Idag ligger museet borta vid Simonsland som också är gammal industrimark. Det som gör Borås till den fascinerande stad som det är har mycket att göra med det textila arvet. Nästan oavsett var man promenerar i stan så finns det något med koppling till Tekoindustrin. Även fast inte industrierna längre är igång så lever arvet ändå kvar. Dels i form av Ellos(postorder)men inte minst i form av textilmuseets verksamhet liksom de många textilutbildningar som finns. Oavsett om du är på tillfälligt besök i staden eller pluggar här, passa på och besök dessa platser. De är utan tvekan värda ett besök!

I alla år som jag bott i stan har jag alltid gillat denna byggnad starkt. Den är helt klart värdig sitt namn ”Slottet”, känslan som infinner sig är lyx och flärd. När byggnaden stod klar sent 1800-tal var Sverige ännu ett utpräglat klassamhälle. Vem som helst vare sig kunde eller fick bo var som helst. Riksdagsmän, bankirer, jurister och affärsmän är endast några exempel på vilka som bodde under lyxiga förhållanden. Ännu bodde och verkade många inom jordbrukssektorn på landsbygden. De som sökte lyckan i städerna hamnade inte sällan i trångbodda träkåkar. En stor familj på 10 eller 11 personer kunde få trängas på t.ex. 20 kvadratmeter. Med denna historiska bakgrund kan vi kort konstatera att huset på bilden utgör en klar motsats till de trånga träkåkarna. Dessvärre har ingen information om vad huset använts till genom historien gått att hitta. Bostäder förefaller ha varit det primära syftet med byggnaden. I dag huserar en frisörsalong i bottenplan och mig veterligen är det bostäder i övriga våningar. Tänk att bo i denna slottsliknande byggnader år 2020 och känna historiens vingslag. Som ses på bilden heter salongen något så passande som ”Slottssalongen”. Bara en sån sak kan helt klart få historiens vingslag att slås an. Väl bekommet!

När jag strosar längs Allégatan möts jag av ett mycket pampigt hus. Många gånger har huset bara passerats men när jag stannar till inser jag hur storslaget det måste ha varit på sin tid. Skövdebördige Lars Kellman(1857-1924)är arkitekten bakom huset. Ni kanske känner igen namnet från tidigare inlägg? Mycket riktigt, Von Ahnska huset är det jag talar om. Så som många andra svenska bankhus från 1800-talets slut inger huset en känsla av auktoritet och rikedom. Materialen det rör sig om är natursten och tegel i en rödaktig kulör. Jag har själv inte varit inne i denna del av huset då banken inte huserar numera. Till höger i bild ses en röd och något nyare fasad. I den har Sparbanken Sjuhärad sin verksamhet, vilken besökts vid några tillfällen. Det är dock alltmer sällan som banken behöver besökas då mycket kan göras online. Nåväl, ett besök till det gamla sparbankshuset skulle däremot vara intressant. Om jag inte missminner mig huserar b.la. en advokatbyrå i huset men någon annan står säkert som fastighetsägare. Jag kollar gärna vidare på detta och återkommer hur det gick. Allt gott och glad midsommardag!

Från cykeln ser man på vänster sida en fin gammal kvarn målad i falurödfärg. Jag ställer cykeln mot ett räcke vid sidan av kvarnen. Några pensionärer sitter vid kvarnen och intar medhavt kaffe och kakor. De är från Tidaholm(nordöstra Västergötland)och har tagit med sig sina cyklar på resan ner. Vi pratar en liten stund, givetvis på rekommenderat avstånd. Jag nämner infoskylten som finns på kvarnen. En präst mördades i trakten 1827, vid Gubbero. Senare fick jag höra talas om att det sägs att prästen haft en affär med en annans kvinna och därför bragts om livet. Prästen hette förresten Lidell, något förnamn har inte stått att finna. Om så sker så återkommer jag gärna med det! I alla händelser, ett besök på Forsa kvarn rekommenderas varmt. Ibland är det utställningar i kvarnen och även öppet hus(om jag förstått det rätt). Annars finns det säkert en hembygdsförening eller byalag(Dannike)att kontakta. Nu i denna pandemi är det nog dock inte att rekommendera. Kvarnen finns ju kvar även efter denna. Ta vara på er och upplev Sjuhärad!