Redan på långt håll syns den säregna byggnaden på torget i Lidköping. Den sätter sin alldeles särskilda prägel både på torget och på staden. Direkt nät Lidköping nämns går tankarna oundvikligen till denna röda byggnad. I inledningen nämndes jaktslott som tänkbart syfte med byggnaden. En annan tanke är att det skulle kunna ha varit ett lusthus. Via Vänern flyttades byggnaden på 1600-talet till Lidköping. Väl på plats kom den att bli stadens rådhus. Nya staden grundades i samma veva. 1676 avslutades sista arbetet med uppförande av slottet på den plats den står idag. Fram till 1883 fungerade det som rådhus. Det har även fått agera polisstation, brandstation och museum. 1961 återuppbyggdes rådhuset efter att en brand härjat året därpå. I dags dato huserar Götene-Lidköping i huset. Med de orden kan jag varmt rekommendera ett besök till Lidköping vid vackra Vänern!

En ljummen lördagkväll kom vi fram till en lummig allé. Tankarna går oundvikligen till den engelska landsbygden. Väl framme mötte slottsherren upp i egen hög person. De bägge trofasta slottshundarna stod vid hans medan han informerade om faciliteterna. Gäster bor i slottets båda flyglar byggda på 1700–talet. Slottet byggdes som sagt om vid 1800-talets mitt. Sägnen säger att Von Falkenberg spökar på slottet. Nattsömnen blev emellertid god, liksom frukosten dagen därpå. Därefter gjordes en liten promenad runt slottsägorna. Slottsherren frågade om vi sovit gott vilket vi hade. Det brukar man göra här sade han. På det stora hela var detta ett slott väl värt ett besök.

På långt håll tornar kyrkan upp ute på den gullspångska landsbygden. Det är ett ganska flackt landskap här i de nordöstra delarna av västra Götalands län. En av de bäst bevarade timrade medeltida kyrkorna stod en gång på denna plats. 13 och 1400-talsmålningar fanns inne i den kyrkan. I november 2001 satte någon eld på kyrkan som blev totalförstörd då den brann ner till grunden. Lyckligtvis finns skickliga antikvarier och ingenjörer som kan återuppbygga gamla byggnader. De tillämpar samma tillvägagångssätt som när den ursprungliga kyrkan byggdes en gång i tiden. Det finns möjlighet att få en guidad tur(stod det på infoskyltar). En guidning kring kyrkan och byggnadstekniken. Besök gärna Södra Råda, det är en fantastisk plats!

Några timmar efter Dalaborg anlände vi till Karlstad, lite av Värmlands huvudstad om jag förstått det rätt. Det är väl knappast utan anledning som den är residensstad Värmlands län, stiftstad för Karlstads stift samt universitetsstad sedan 1999. Här finns exempelvis olika lärareutbildningar. Staden grundades 1584 av Karl IX, därav namnet Karlstad. (Den gamla stavningen var Carlstad.) Sedan vikingatiden hade Karlstad(då Tingvalla)varit en viktig handelsstad strategiskt placerad vid norra delen av Vänern. Dessutom i mitten av sjön. En god lunch intogs på en av stadens restauranger, solen sken och det gick att sitta ute. Inte långt från restaurangen fanns en staty av nationalskalden Gustaf Fröding(1860-1911). Fröding verkade i staden 1885-94 som journalist. Under Karlstadtiden skrevs några av hans mest kända dikter. Karlstad är en trevlig stad att strosa runt i, den känns som en storstad och mellanstor stad på samma gång. Cirka 65.273 människor bor här, 20:e största tätorten i landet. De centrala delarna av Karlstad(historiskt centrum)byggdes från 1865 i så kallat rutnätsmönstet. Typiskt för detta är breda gator och ett stort torg. Just detta år var det nämligen en stor stadsbrand. Jag var mycket nöjd med vistelsen i Karlstad. Dessvärre hanns inga museibesök med. Här ligger såväl Lars Lerins konstmuseum Sandgrund samt Värmlands museum. Jag får återvända hit fler gånger. Med denna text hoppas jag ha sått ett frö hos er som ännu inte besökt staden till att göra det. För er som varit här förr, åk gärna till Karlstad igen, det är en magisk stad med närhet till skogar och vattendrag!

Förra helgen gjordes en intressant resa längs med Vänern. Ett av de första stoppen gjordes i Dalsland, några mil söder om Mellerud. Med en naturlig vallgrav vad borgen strategiskt belägen. Dalsland låg som ju b.la. gränsar till Bohuslän var länge en gränstrakt till Norge dit ju Bohuslän hörde. Nämnde Birger belägrade Dalaborg inte långt efter att den byggts. Birger var vid denna tid kung, liksom rival till sina bröder Erik och Valdemar(1305 hertigar av Södermanland respektive Finland). (Dessa bröder skulle 15 år senare låsas in av Birger på Nyköpinghus, men det är en annan historia.)Just 1305 hamnade Dalaborg i kungens händer. I samband med detta slöts ett fredsfördrag. I Dalsland ryckte norska trupper fram fyra år senare. Detta gjorde att borgen kom till nytta, borgens fogde slog tillbaka mot trupperna. Dalaborg brändes 1434 under Engelsbrektsupproret. Lyckligtvis är ruinerna i tämligen gott skick, ett besök är denna plats väl värd!

Såhär års är Ålgården omgiven av lummig grönska som omsluter Viskan. Det känns nästan som att Viskan flyter fram på sydligare breddgrader under sommarmånaderna. Floder såsom Donau dyker upp i mitt huvud. Det om det! Dess tidiga historia har jag varit inne på. Ett museum blev Ålgården 1960, avsedd primärt för den samling som målaren och författaren Roland Kempe(1907-1991) donerade till staden. Samlingen flyttades efter några år till Borås konstmuseum. År 2000 flyttade Borås konstgrafiska verkstad in på Ålgården. Kvarnverksamheten är idag ett minne blott. Konstverksamheten är däremot i högsta grad levande. Några gånger per år ställer konstnärer ut sina alster i byggnaden på bilden ovan. Jag har själv besökt några utställningar, ett besök rekommenderas varmt!

Ett flertal gånger har jag besökt denna trevliga skivbutik, det är den enda skivbutiken i Borås. Sedan 2008 har han drivit butik i staden, först på Fleminggatan men sedan november på Vasagatan. På butikens hemsida marknadsförs den som nostalgibutiken, med all rätt. I butiken finns all möjlig musik:rock´n roll, blues, soul, rock, pop och världsmusik. Tidsspannet är tämligen stort, från ungefär 1960-talet fram till 90-talet för vinylskivor och EP-skivor. I butiken finns även kassettband, CD-skivor och ett gäng med DVD-filmer(flesta med musikkoppling). Vem är då mannen bakom butiken, Robert?
Han växte upp i Sandared på 50-talet och hade föräldrar som var väldigt intresserade av musik och sport. När han var runt 20 började han jobba på Tages radio & TV i Sandared.

Robert blev ansvarig för skivavdelningen, passande som det var eftersom han alltid gillat musik. ”Jag har varit intresserad av musik sedan tidigt 60-tal, sedan jag var en 10-12 år” På frågan om han har någon favoritskiva säger han att det är svårt att välja någon specifik. Det som ligger honom varmt om hjärtat är blues, något han ofta återkommer till. Artister såsom John Mayalls Bluesbreakers och Fleetwood Mac(gamla bandkonstellationen)är två favoriter. Genom åren har det förstås dykt mycket annat bra i musikväg också menar han. ”Jag går gärna på en visfestival, det tycker jag är riktigt häftigt, nära och bra.” Mot sista delen av intervjun diskuterar vi lite kring olika medium, såsom vinyskiva, EP och CD. Med en hyfsad stereoanläggning får man en väldig bredd på ljudet jämfört med CD:n. CD upplever han har ett mer ihoptryckt ljud. Det gör inget om det skrapar lite grann när man lyssnar på vinyl, bara det inte blir för mycket menar han.

Det som driver honom är det stora musikintresset, i en tid där mycket musik finns digitalt. För egen del föredrar jag det mer klassiska formatet, vinylskivan. I likhet med Robert upplever jag att det är en speciell känsla med vinylskivan. Efter denna intervju inköpets en skiva i serien:”The history of Rock”. Köp gärna den om du vill lyssna in dig på några olika artister sade Thomas. Robert instämde i att det är en trevlig och behändig serie. Nöjd med mitt inköp gick jag hem och avnjöt toner av artister som Chuck Berry och Gene Vincent. Ett besök till Robbe-D Vinyl rekommenderas varmt! På ovan nämnda hemsida står öppetiderna. Allt gott!

I princip varje dag passerar jag detta tämligen pampiga hus. Det första som slår en är de stora fönstren i mitten av bilden. Dessa inger en känsla av makt och respekt. Översatt från engelska betyder IOGT-oberoende orden av godtemplare. Ordenssystemet avskaffades senare under rörelsens historia. Den första logen grundas 1879 i Klippan, Skåne. Olof Bergström, baptistpredikant var dess skapare. Den stora folksjukdomen under 1800-talet var alkoholismen. Klassklyftorna var väldigt stora, det fanns en stor under och arbetarklass och en mindre överklass. Alkoholismen dominerade särskilt hos arbetarklassen. Vissa fick till och med lönen i form av brännvin. Borås(med omnejd)var knappast ett undantag från denna ”trend”. Nykterhetsrörelsen var en av de så kallade folkrörelserna som växte fram under 1800-talets andra hälft. Verksamheten i kåken på bilden håller på till 1920 och fortsätter sedan i huset på andra sidan gatan(gamla ordenshuset). Idag har Brink Textile sitt kontor i tegelhuset på bilden ovan. Allt gott!

Sitt namn fick stadsdelen av det landeri(jordegendom/mark staden fått sig tilldelad av staten sammanfallande med stadsprivilegier)som låg där Gustav Adolfskyrkan nu ligger. 1886 fick Sturegatan sitt namn, under fem år utgjorde detta en åt öster liggande gräns för det vid tiden planlagda området. Under 1800-talets andra hälft växer staden så det knakar. Mycket tack vare att alltfler söker sig till den växande textilindustrin. Stadsdelar som Elinsdal, Norrbygärde, Brodal och Lugnet kommer till för att nyinflyttade ska ha någonstans att bo. 1906 tillkommer en ny stadsplan. I och med denna behövde nya gator i stadsdelarna döpas. I Lugnets fall har namnet anknytning till historiska personer såsom Alströmergatan och Tegnérgatan. Just namnet Sturegatan har jag inte funnit någon historia kring men det är bara att söka vidare. Runt 1908 får stadsdelen riktiga stadsgator. Gatan jag bor på är ovan nämnda Tegnérgatan, i ett hus byggt 1983. Dessförinnan stod en träkåk här, man kan tänka sig att det var kallt och dragit om vintrarna. Samt krångligt med dass på gården och bekvämligheter vi i dag ser som självklara var inte det vid denna tid. Till sist, en promenad på Lugnet är helt klart värt ett besök!

Så gott som varje dag passeras detta rustika och anrika hus. Husgrunden eller sockeln är gjord i så kallad natursten och där ovan kan vi se rött tegel. Ett tegel som får mina tankar att gå till 1800-talets England. Såväl fabriker och hus byggdes alltmer i detta material. Sten var till skillnad från de gamla klassiska trähusen betydligt mer brandsäkert och på det stora hela ett mer gediget material. Ungefär så kan man tänka sig att tankegångarna gick när det begav sig. 1920 skedde en ombyggnad av huset. Samma år slogs fyra häradsrätter ihop till Borås domsaga. Det rörde sig om Vedens och Bollebygds som gick ihop med Ås och Gäsene härader. Detta år flyttade man tvärs över gatan till Gamla godtemplarordens lokaler. 1964 flyttade verksamheten åter till en ny och större lokal inne i centrala Borås. Sju år senare bildades Sjuhäradsbygdens tingsrätt och sedan 1996 har tingsrätten sin verksamhet i rådhuset på Stora Torget. Detta är säkerligen bara en bråkdel av all historia som finns kring både tingshuset och verksamheten. Ett besök till stadsarkivet görs gärna när rådande pandemi lugnat ner sig. Alternativt skickar jag iväg ett mejl i dagarna. Jag återkommer därför gärna kring det gamla tingshuset. Tack för visat intresse!