Söndagen den 16 augusti styrdes kosan mot Göta älvdal. Startpunkt var Skepplanda kyrka och slutmål S:t Peders kyrka i Lödöse. Denna vandring på 9,9 km är etapp nummer fyra av pilgrimsleden. Pilgrimsleden är en omfattande led som förgrenar sig åt olika håll. Skepplanda är beläget i Ale kommun, 3,5 mil nordost om Göteborg. Kyrkan i Skepplanda blev inte närmre utforskad eftersom gudstjänsten körde igång vid 10. Det passade sig därmed ej med ett besök för historienörden. Som nämndes i början har kyrkan gamla anor. 1698-1705 gjordes emellertid en rejäl ombyggnad. En förlängning av långhuset och en tresidig avslutning på koret gjordes. Varför gjordes då detta? Jo, det hör till saken att Kristan Tyranns trupper slog läger vid kyrkan när de trängde fram i Göta älvdal. Medeltidskyrkan kom 1635 och 1674 att förstördes av två oväder. Idag är detta emellertid en plats förskonad av krig och till synes även oväder. Ett besök till denna plats rekommenderas varmt. Allt gott från undertecknad!

Många gånger har jag passerat denna kyrka och vid några tillfällen har den besökts. Oftast i samband med konserter. Kyrkan på bilden tog ett och ett halvt år att bygga när den stod klar vårvintern 1971. Denna byggnadsstil är typisk för många av de frikyrkor(särskilt equmenia har jag fått för mig). De raka och tydliga linjerna samt det mörkröda teglet. Bland liknande byggnader om än mindre kan missionskyrkan i såväl Fristad som Sjömarken nämnas. Vem som ligger bakom kyrkan på bilden ovan har jag inte funnit någon fakta kring men troligen någon mäktig byggherre. Som ju ofta var fallet under 60 och 70-talet. Utöver gudstjänst lokalen inryms här även en idrottshall som heter Sturehallen liksom bostäder. Om jag inte missminner mig finns här även ett kafé. I alla händelser, oberoende om man är troende eller inte så är Immanuelskyrkan en intressant byggnad med sitt höga tak.

En julitorsdag gjordes en tur till Mossebo med den fina gården och kyrkan. Mossebo är beläget i de sydöstra delarna av Tranemo kommun. Tvärs igenom socken går riksväg 27. Åter till kyrkans historia, stöd för kyrkobygget fick Hansson av tre rikskollekter(Landsomfattande insamling). Församlingen och kyrkoherden var dock emot bygget. Från sin egen dörr på Mossebo stom kunde han gå rätt in i kyrkan. Detta tack vare att han lät kyrkogången gå den vägen. Kyrkan är den äldsta träkyrkan i Göteborgs stift. Ett besök rekommenderas varmt till denna kyrka!

Utöver kyrkan bjöd även denna cykeltur på andra sevärdheter. Jag talar om den gamla prästgården i Seglora. Seglora ligger förövrigt cirka två mil sydväst om Borås. Här satte jag mig ner och intog kaffe och kakor i det fina vädret. 1950 bildades Seglora hembygdsförening som sedan dess förvaltat prästgården. Två år senare blev den kulturminnesskyddad. Husgavlarna höjdes under 1800-talet, ursprungligen uppfördes huset dock med valmat tak. (Sadeltak med avskurna gavelspetsar.) Seglora som ort går långt tillbaka i tiden. Närmare bestämt till medeltiden. Vi spolar fram bandet till 1793, från det året till och med 1918 är prästgården kyrkoherdebostad. Från 1918 och 21 år framåt var det komministerbostad. (Komminister=ordinarie församl. präst) Försvaret nyttjade prästgården under andra världskriget. 1949 övertog en stiftelse gården. Året efter tog således hembygdsföreningen över. Vissa dagar är det öppet hus och kaféverksamhet. I år ser det troligen lite annorlunda ut. För att vara på säkra sidan så kan en koll på hembygdsföreningens hemsida vara värd att göra. I alla händelser, ett besök till Seglora är väl värt ett besök. Med sin närhet till såväl Borås och Kinna är det nära till trevliga butiker och kaféer om så skulle önskas. Tack för uppmärksamheten!

Min senaste cykeltur startade med en uppvärmning ut till Sandared. I Sjömarken fick jag ett infall och tog av mot Viared. Därefter gick turen vidare mot Seglora, cirka två mil sydvästt om Borås. Det är ett lugnt och trevligt litet samhälle utmed Viskan. I vanlig ordning blev det ett besök vid bykyrkan. En ståtlig kyrka mitt ute i idyllen. Ett besök till Seglora prästgård kan också rekommenderas. Här finns mycket intressant historia.

Under sightseeingturen i Lidköping möts jag av gammal träbebyggelse. 1849 eldhärjades gamla staden, lyckligtvis klarade sig bebyggelsen på Limtorget. Trots torgets namn verkar ingen limtillverkning ha skett här. Däremot fanns det försäljning av kalksten, även kallat lim. I trähusen finns diverse verksamheter såsom kafé, tryckerimuseum och verkstad. Just denna dag såg verksamheterna ut att vara stängda. Ett besök rekommenderas varmt!

Redan på långt håll syns den säregna byggnaden på torget i Lidköping. Den sätter sin alldeles särskilda prägel både på torget och på staden. Direkt nät Lidköping nämns går tankarna oundvikligen till denna röda byggnad. I inledningen nämndes jaktslott som tänkbart syfte med byggnaden. En annan tanke är att det skulle kunna ha varit ett lusthus. Via Vänern flyttades byggnaden på 1600-talet till Lidköping. Väl på plats kom den att bli stadens rådhus. Nya staden grundades i samma veva. 1676 avslutades sista arbetet med uppförande av slottet på den plats den står idag. Fram till 1883 fungerade det som rådhus. Det har även fått agera polisstation, brandstation och museum. 1961 återuppbyggdes rådhuset efter att en brand härjat året därpå. I dags dato huserar Götene-Lidköping i huset. Med de orden kan jag varmt rekommendera ett besök till Lidköping vid vackra Vänern!

En ljummen lördagkväll kom vi fram till en lummig allé. Tankarna går oundvikligen till den engelska landsbygden. Väl framme mötte slottsherren upp i egen hög person. De bägge trofasta slottshundarna stod vid hans medan han informerade om faciliteterna. Gäster bor i slottets båda flyglar byggda på 1700–talet. Slottet byggdes som sagt om vid 1800-talets mitt. Sägnen säger att Von Falkenberg spökar på slottet. Nattsömnen blev emellertid god, liksom frukosten dagen därpå. Därefter gjordes en liten promenad runt slottsägorna. Slottsherren frågade om vi sovit gott vilket vi hade. Det brukar man göra här sade han. På det stora hela var detta ett slott väl värt ett besök.

På långt håll tornar kyrkan upp ute på den gullspångska landsbygden. Det är ett ganska flackt landskap här i de nordöstra delarna av västra Götalands län. En av de bäst bevarade timrade medeltida kyrkorna stod en gång på denna plats. 13 och 1400-talsmålningar fanns inne i den kyrkan. I november 2001 satte någon eld på kyrkan som blev totalförstörd då den brann ner till grunden. Lyckligtvis finns skickliga antikvarier och ingenjörer som kan återuppbygga gamla byggnader. De tillämpar samma tillvägagångssätt som när den ursprungliga kyrkan byggdes en gång i tiden. Det finns möjlighet att få en guidad tur(stod det på infoskyltar). En guidning kring kyrkan och byggnadstekniken. Besök gärna Södra Råda, det är en fantastisk plats!

Några timmar efter Dalaborg anlände vi till Karlstad, lite av Värmlands huvudstad om jag förstått det rätt. Det är väl knappast utan anledning som den är residensstad Värmlands län, stiftstad för Karlstads stift samt universitetsstad sedan 1999. Här finns exempelvis olika lärareutbildningar. Staden grundades 1584 av Karl IX, därav namnet Karlstad. (Den gamla stavningen var Carlstad.) Sedan vikingatiden hade Karlstad(då Tingvalla)varit en viktig handelsstad strategiskt placerad vid norra delen av Vänern. Dessutom i mitten av sjön. En god lunch intogs på en av stadens restauranger, solen sken och det gick att sitta ute. Inte långt från restaurangen fanns en staty av nationalskalden Gustaf Fröding(1860-1911). Fröding verkade i staden 1885-94 som journalist. Under Karlstadtiden skrevs några av hans mest kända dikter. Karlstad är en trevlig stad att strosa runt i, den känns som en storstad och mellanstor stad på samma gång. Cirka 65.273 människor bor här, 20:e största tätorten i landet. De centrala delarna av Karlstad(historiskt centrum)byggdes från 1865 i så kallat rutnätsmönstet. Typiskt för detta är breda gator och ett stort torg. Just detta år var det nämligen en stor stadsbrand. Jag var mycket nöjd med vistelsen i Karlstad. Dessvärre hanns inga museibesök med. Här ligger såväl Lars Lerins konstmuseum Sandgrund samt Värmlands museum. Jag får återvända hit fler gånger. Med denna text hoppas jag ha sått ett frö hos er som ännu inte besökt staden till att göra det. För er som varit här förr, åk gärna till Karlstad igen, det är en magisk stad med närhet till skogar och vattendrag!