Mången gång har jag promenerat i Kypeskogen, en del av de utmärkta historiska platserna har man stannat till vid men långt ifrån alla. En av dessa är Laxatorpet, jag kan inte påminna mig om att jag varit framme vid ruinen i vart fall. En gång i tiden levde här en familj av det som naturen bjöd på. Jordbruksmarken var säkert bristfällig såhär mitt i skogen, om det nu fanns någon. 1856 nämndes inledningsvis, på en karta från detta år finns finns åkrar, ängar och ett torp med, dock utan namn. Laxatorpet finns heller inte benämnt i någon husförhörslängd vilket är lite anmärkningsvärt. Antingen var det för långt för prästen att ta sig hit, svårt att hitta eller så har besök hit gjorts men husförhörslängden har hamnat på villovägar. Detta är helt och hållet mina egna teorier men det är svårt att inte leka med tanken kring hur det faktiskt ligger till. En viss Frans ifrån Skephult (Marks kommun), kallad Laxa-Frans ska ha bott på torpet när det begav sig. Emilia Elisabet Augustdotter ifrån Södra Ving (Ulricehamns kommun) var hans fru. Totalt kom de att ha sju barn tillsammans. De flyttade till Bergdalen år 1904 till en fastighet vid namn Skogslund. Jag skulle gärna göra mer efterforskning kring var denna fastighet ligger mer exakt och återkomma i ett framtida blogginlägg. Jag kan varmt rekommendera en promenad eller vandring i Kypeskogen, den har många överraskningar att bjuda på!

Många gånger har jag besökt Mölarps ö, ett fantastiskt naturreservat ett stenkast ifrån Borås. Här kan man begrunda sällsynta växter, äta medhavd mat /fika eller bara vara ett med naturen. I inlägget om Kungagraven skrev jag om yngre stenåldern och att marken däruppe brukats väldigt lång tid. Ängarna som vi ser på bilden ovan har inte fullt så långt ursprung men vi talar dock järnålder(500 f Kr-1050 e Kr). På många ställen i vårt avlånga land har ängar vuxit igen och på sina håll slukats upp av diverse ogräs eller skog. Så är emellertid inte fallet på Mölarps ö, något som jag kommer återkomma till. Hur kom då ängsmarkerna här ute till? Jo, under järnåldern blev klimatet allt bistrare och åretruntbete var inte aktuellt längre. På det som kom att bli ängsmarkproducerades vinterfoder. Här trivs olika typer av växter och djur som alla är beroende av en välskött äng. Traditionellt bedrevs skötseln under sensommaren i form av slåtter, då man slog med lie. Jag fick i augusti månad själv pröva på konsten, eller rättare sagt studera. Däremot hjälpte jag till att få upp hö på en lång hässja, också det en konst för sig. I den heta augustivärmen satt det fint med kaffe och smörgås i pausen. Åter till Mölarps ö, till och med 1930-talet bedrevs slåtter på ängen ovan. Som redan nämnt ett ganska slitigt arbete för både kropp och själ. Fram till sent 60-tal betade djur på ängarna, i cirka 20 år stod sedan området obrukat. Röjning var därmed nödvändigt, ängen slås varje år sedan 1986. Avslutningsvis, Mölarps ö är möjligt att besöka året om för den som känner för det. Ut och njut av naturens fägring!

I detta inlägg blir det tyvärr inget nytt om någon spännande historisk plats. Tyvärr har jag åkt på en förkylning vilket gjort att jag inte har kunnat ge mig ut på nya äventyr de senaste dagarna. I dessa Coronatider är det desto större anledning att vara än mer försiktig. Läget med pandemin har varit lite fram och tillbaka från mars månad fram till nu. Det hemska viruset har emellertid skördat alltför många liv, mina tankar går till de som förlorat nära och kära. Vidare har många blivit varslade, korttidspermitterade och gör allt för att få ekonomin att gå ihop. Visst är det tufft just nu tänker jag men det finns alltid någon som har värre. Jag ska inte klaga, vid sidan av mina distansstudier har jag ett extrajobb. Denna höst nåddes vi av beskedet om att den andra vågen blev värre än vad som befarats. Många har anpassat sig bra till de förhållningsregler som finns. Tyvärr är det som att vissa tror att de kan leva precis som före pandemin. Ju bättre vi hjälps åt desto smidigare kommer vi klara oss igenom skiten. Det tror jag i alla fall. Till er som inte har möjlighet att ta er ut just nu vill jag slå ett slag för alla trevliga TV-serier som finns. Ta hand om er nu i novemberrusket!

Dagens lunch förtärdes på Knallens pizzeria. pizzerian har mig veterligen funnits i några år. Det var dock premiär på pizzerian för min del. Salladsbuffén var generös och smaklig. Pizzan var tyvärr inte någon större sensation, något smaklös och torr. Normalt sett brukar pizza vara ett säkert kort om man inte kommer på något annat att äta. Salladen och att det inte var överfullt med folk var det som var det bästa med besöket. I övrigt var personalen trevlig och maten kom in snabbt. Det räckte dock inte hela vägen fram, tyvärr!

Efter matpausen på Mölarps ö så besöktes även Kungagraven. Det ligger bortanför ön i nära anslutning till både skogen och Viskan. Jag har besökt graven vid två tidigare tillfällen om jag inte missminner mig. I graven sägs att ett flertal lager av ben har hittats. I övrigt var graven vid undersökning tom. Marken runtomkring har brukats i tusentals år, strax intill var det således en gammal boplats. Det var en på många sätt strategisk boplats just eftersom den ligger alldeles invid Viskan. Vatten var då som nu en livsnödvändig produkt för människorna. Varför heter då graven som den gör? Till vadstället vid Viskan sägs en slagen kung ha slagit sig ner. Han sägs haft en krona som gled ned i Viskan eller Öreå om man så vill. När kungen avled sägs han ha begravits här invid ovan nämnda boplats. Ett besök till Kungagraven rekommenderas starkt. Allt gott!

Under torsdagens cykeltur gjordes ett flertal olika stopp, en av dessa var vid den gamla prästgården i Fristad. Detta var första gången som jag såg den på nära håll, en avstickare väl värd besväret. Det var något visst med färgsättningen på byggnaden, det röda dominerar men balanserades upp väl av den blå dörren med den vita portalen. Portalen förde tankarna till något grekiskt tempel. Vilka bodde då här? jo, efter Bjurstens död bodde övriga familjen kvar i prästgården fram till 1843 då hon själv avled. 16 år senare blev från Borås Fristads pastorat löst, kyrkoherde och kontraktsprost blev C.W Noraeus. Prästgårdens trädgård sägs ha varit mycket välskött av prostinnan Noraeus. Ytterligare några till har levt i prästgården men det finns ingen anledning att rabbla upp alla namn. Ingen nämnd ingen glömd. eller vad man ska säga. Det finns ingen anledning att rabbla upp alla namn på de som sedan bodde där. Ingen nämnd ingen glömd eller vad man ska säga. Om någon idag bor prästgården är något oklart. Oavsett hur det ligger till med den saken så verkar det vara ett underbart ställe att bo på. Besök gärna prästgården och ta en bild eller två, insup naturen och njut av stunden. Carpe diem.

Ytterligare ett stopp på torsdagens tur var Lövåsens såg, en såg med en intressant historia. På andra sidan vägen fanns gården Lövåsen, idag finns där kvar en gammal ladugård men numera huserar en antikbutik där. Hur drevs då sågen? Jo, den drevs av en rejäl turbin av så kallad francistyp. Drivaxeln var en horisontell sådan, till löphjul med skovlar styrdes vattenflödet av vridbara ledskenor. Hur var turbinen placerad då? Jo, den var förlagd i en turbinbassäng eller sump som det också kallas. Via en träränna påfylldes denna ifrån en damm uppströms Viskan. Med ramsåg och spånhyvel utrustas sågverket, för bönderna i trakten kom sågen att fungera som en servicesåg. Ovan nämnda Andersson var en driftig man som drev flera verksamheter. Bland annat ett tegelbruk med fyra tillhörande byggnader och en snickerifabrik i trakten. Under många år hade sågverket stått och förfallit. 2016 överlämnades från dess ägare till Fristads hembygdsförening. Samma år hittades även turbinen på Viskans botten, den togs om hand då den var illa åtgången. Ett omfattande renoveringsarbete påbörjades och den 3/9 2017 kunde den invigas i närvaro av biskop Åke Bonnier ifrån Skara stift. Det är en fantastisk byggnad som är vackert belägen utmed Viskan. Ett besök ut hit rekommenderas starkt!

Torsdagens cykeltur gick bland annat till Mölarps kvarn, bilden ovan är dock från ett soligare tillfälle den siste oktober. Som nämndes i tidigare inlägg var den senaste cykelturen något blåsig och litet regn föll också. Mölarps kvarn har besökts många gånger under min uppväxt men jag tröttnar aldrig på att återvända hit ut. I närheten av kvarnen fanns en gård som hette just Mölarp. 1540 omnämns den i Skara Stifts jordebok. Under namnet Mölatorp var den emellertid då benämnd, 1548 blev det Möllorp, 49 Mölnorp och Molorp 1580 för att nämna några exempel. Möl kommer ifrån ordet ”mole”(möla), det är lågtyska för mala. Ändelsen arp är synonymt med torp. Ett kungligt brev anlände till prästgården i Fristad 1621. Mölarps gård och Västra Lundagården tillföll prästbostället som ”tilldelningsstom”. Från nämnda gårdar fick kyrkoherden disponera inkomsterna. Sveno Olavi(kyrkoherde)fick ingen ersättning när Gustaf den andre Adolf gästat prästgården vid två tillfällen i februari 1618. Den ekonomiska förlusten blev för Olavi dock stor, Kronan blev därmed stämd och i november samma år togs målet upp i Vedens häradsrätt. Olavi hade dock avlidit i november och nu saknades en målsägare varpå målet lades ner. Arvid Hornius(1569-1652) som var prost var den som efterträdde Olavi, Hornius liksom dennes efterföljare kunde ta del av den kungliga donationen. Man kan tänka sig att de som levde där levde under tämligen goda förhllanden. Gården hade stått oanvänd ett flertal år när vi kommer fram till det tidiga 1970-talet. 1984 gjordes en omfattande renovering. Fristads hembygdsförening huserar i kvarnens lokaler. En stor begivenhet är Mölarpsdagen som går av stapeln i maj varje år(förutom i år). Denna dag sker ett flertal aktiviteter och kvarnen håller öppet för malning. Den som vill kan köpa en säck eller fler. Mölarp kan jag starkt rekommendera för folk i alla åldrar, en upplevelse för kropp och själ!

Torsdagens cykeltur bjöd på trevliga omgivningar trots det något blåsiga novembervädret. Vid Fristad kyrka gjordes ett kort stopp på färden mot Varnum och Nitta. I Fristadbygden har folk bott i tusentals år, kyrkan är inte fullt så gammal men historien kring tidigare religiösa byggnader på platsen är dock ganska omfattande. Jag har vid ett tidigare besök på kyrkogården kikat på gravarna. Det är alltid lika intressant att lägga märke till titlar som hemmansägare, komminister och folkskollärare. Särskilt eftersom den typen av titlar är så bundna till en viss tid, jag tänker närmast på 1800-talet. En del titlar levde till och med kvar en liten in på 1900-talet. Kyrkans historia då? Fristad stod vid tidigt 1600-tal över Torpa by vad beträffar kyrklig rang. Torpa by låg ungefär där Caroli kyrkan ligger. Detta utgjorde grunden till det Borås vi känner idag och som grundades 1621. Till Fristad agerade Torpa socken annexförsamling. I Fristads pastorat har tre äldre kyrkor funnits men alla har rivits. Gingri, Längjum och Fristads gamla kyrka som revs vid 1800-talets mitt. Pastoratet förefaller med andra ord ha varit ganska omfattande och i någon mening utspritt vilket i sin tur kan tänkas ha lett till en något splittrad församling. Om det faktiskt var på det sättet låter jag dock vara osagt. Det står dock klart att Fristad och Gingri sockenstämmor tog beslut om gemensam kyrka 1830, denna skulle stå i Fristad. Jag har tyvärr inte varit inne i kyrkan vid något tillfälle så det har jag kvar. Till sist, ett besök till Fristad med omnejd är väl värt ett besök. Denna bygd i Vedens härad har mycket fint att bjuda på!

Häromdagen begav jag mig ut på en promenad genom Villastaden, varje gång jag promenerar här upptäcks nya gator, hus och detaljer. Hemligheten är att försöka gå nya vägar, annars är det lätt att gå samma gamla vanliga tur. I början av seklet och fram till 1930, 40-talet bodde här många lärare som arbetade på Högre allmänna läroverket(Bäckängsgymnasiet). Av någon anledning bodde de flesta runt tredje Villagatan. Ströberg hette en överlärare, Gunnar N. Hennix, David André och Elov Jonsson var tre adjunkter(gammal benämning på gymnasielärare, fast då hette det reallärare). De hade verkligen nära till jobbet på läroverket som ligger ett stenkast bort. I stadsdelen bodde även en byggmästare, handlare och vävare. Villastaden ligger ganska centralt men känns ändå som en stadsdel vars historia någon sällan talar om. Jag har för avsikt att göra mer efterforskning om Villastadens historia. Till sist, en promenad här kan varmt rekommenderas. En tur i i vackra Annelundsparken likaså!