Dagens inlägg har lite annan karaktär eftersom det inte berör någon historisk plats. En härlig promenad i solen företogs för att därefter avslutas med lunch på stan. Platsen då? jo, ”Korvmojjen”på stora Brogatan. Redan utanför möts jag av gamla 50-tals klassiker som ”Great balls of fire” och ”Johnny be good”. Interiört dominerar också 50-tals stilen så när som på en amerikansk diner. Ovannämnda mat intas och avnjuts långsamt. Köttbullarna är hemlagade och moset likaså får jag höra när ägaren pratar med en gäst. Här fick jag ett bra bemötande, god mat och tidstypisk musik. Som att vara med i en gammal film med James Dean eller Marlon Brando. Rekommenderas varmt!

Det är mycket tack vare textilindustrin Dalsjöfors kan växa som samhälle. Järnvägen är förstås också en central aspekt. Folk kan ta sig till och från jobbet på ett smidigare sätt än tidigare. 1897 startar fabriken sin verksamhet, grundarna är Henning Wenander, Herman Jansson och Martin Wenander. Först under namnet Linväveriet Dalsjöfors Vävferi AB.

22 år senare heter fabriken Almedahl, ett resultat av en fusion mellan Almedahl och Dalsjöfors. Almedahl hade sin bas i Göteborg vid Mölndalsån. Närmare bestämt i stadsdelen Krokslätt, vid den tiden tillhörande Örgryte socken. Här låg från 1848 linspinneri och appreturverk(efterarbete av textilier). Kraften i Mölndalsån var mycket stark, betydligt starkare än i Sågebäcken som rinner genom Dalsjöfors. Detta kom dock att lösas med tiden, turbiner installerades. Inte långt senare installerades en ångmaskin för ytterligare effektivisering. Turbinerna räckte således inte till.

Depressionen och börskrachen som följer 1929 drabbar branschen svårt. Samma år sker en större sammanslagning med andra företag. Dessa är Holma-Helsinglands Linspinneri, Marks Linnemanufaktur AB och Häggådalens Mekaniska Linneväfverier AB. Dessa företag var ledande i landet gällande linne vid tiden för sammanslagningen. Syftet med detta var att öka de då allt sjunkande resultaten på fabriken i Dalsjöfors. De flesta i Dalsjöfors jobbade på fabriken, ung som gammal.

Detta är något som en av bilderna illustrerar ganska väl. En del arbetade inom industrin hela livet.

Sent 1950-tal avvecklas verksamheten i Göteborg, centralisering till Dalsjöfors sker.

Detta avseende all beredning, lager och linnevaruförsäljning. Flyttar till orten gör även huvudkontoret.

Dalsjöfors var även en egen kommun från 1952. 15 år senare uppgick det i Dalsjöfors landskommun.

På det sättet kunde orten styra sig själv och ta egna beslut i olika frågor. Från 1974 hör den till Borås kommun, nu Borås stad. Det textila arvet lever vidare genom att fabriksbyggnaderna finns bevarade. Här finns även ett fabriksmuseum. Museet är en del av Textilmuseet men butiken är privatägd.

I dessa lokaler huserade svenskt konstsilke. Som ett dotterbolag till Borås Wäfveri AB bildas 1918 AB Svenskt Konstsilke. Fabrikant C.J Johansson hade redan 1873 köpt tomt och fastigheter i området. Verksamheten kom att växa och på vardera sida av Viskan uppförs nya byggnader. Såsom Druvefors väveri, Wiskastrands fabriker AB och Norrby Spinneri. Byggnaden inrymmer idag textilhögskolan och textilmuseet för att nämna två verksamheter. Ett besök i kaféet och museet rekommenderas varmt!

Öresten var en viktig fästning i gränslandet mot Danmark. Den omnämns redan 1370. Under sin 200 år långa historia bränns den flera gånger av danskarna. Dock har den byggts upp varje gång. Politisk oro och inbördeskrig dominerade i Västergötland under 1300-talets mitt. Under dansk krona var exempelvis häradena Mark och Kind. 1370 nämns Tyke Pöder för första gången. Denne hövitsman styr på Öresten vid denna tid. Huruvida borgen byggdes av danskar eller funnits där sedan tidigare vet vi inte säkert. Borgen var inte desto mindre viktig för danskarnas ökade inflytande.

1830 kommer en ung skotte till Jonsered. Hans namn är William Gibson, entreprenör. Textiltillverkning såsom rep, segel och dylikt tillverkades här. Pråmar i Säveån utgjorde lösningen för transporten av råvaror. Västra stambanans första etapp invigs 1856 mellan Göteborg och Jonsered vilket kom att förenkla transporten. Säveån var en viktig orsak till att fabriken förlades till just Jonsered. Denna kom att driva fabrikens turbiner.Utökning av produktion skedde på 1950-talet i form av motorsågar. 1960 startade man tillverkning av skogskranar. Electrolux köpte Jonsereds fabriker AB 1979 och en splitt sker av koncernen. Idag ingår det i Husqvarna vad beträffar motorsågstillverkning.

Mölndalsån rinner med en vidunderlig kraft ner mot samhället. Ån har under åren drivit vattenkvarnar, pappersbruk oljeslagerier och spinnerier. Kvarnbyn omnämns första gången under 1300-talet. Filttilverkning startade 300 år senare. Papperstillverkning kom att dominera under 1700-talet. Tidigt 1900-tal skedde expansion av den nämnda textilindustrin.

Vanna kvarn är beläget i Olsfors, ett litet samhälle strax väster om Hultafors. Det är en så kallad skvaltkvarn, liggande kvarnhjul. Kvarnen på bilden återskapades tidigt 90-tal. 1852 hade den ursprungliga rivits. Oklart hur gammal den ursprungliga var. (I Skepplanda finns björns kvarn från 1620-30 cirka). Klart är i alla fall att skvaltkvarnar användes i Sverige från 1100-talet och in på tidigt 1800-tal. Den är belägen vid natursköna Vannasjön. I anslutning till kvarnen finns en gammal gruva. Här utvanns fältspat en gång tiden. Fältspat ingår i exempelvis gnejs och granit. Fältspaten skeppades under 16 och 1700-talet till England där det användes till fajans(poröst lergods med tennglasyr). För egen del har jag besökt kvarnen två gånger. Den drivs av den lokala hembygdsföreningen som i jämna mellanrum kör igång kvarnen för allmän beskådan.