I den härliga majsolen gjordes igår en härlig cykeltur i goda vänners sällskap. Efter intagen pizza i Fristad föreslog jag lite spontant att cykla till Borgstena(2 mil norr om Borås).En utmanande tur längs med väg 183 mot Herrljunga. De vackra omgivningarna vägde dock upp det hela. Borgstena kyrka fick 1753 den utformning den har idag. Den var i början ganska oansenlig men exteriörerna och stilen var riklig. Ett långhus i rektangulär form och tresidigt kor i öster utgör kyrkan. Koret kan skönjas längst bak. Tyvärr var kyrkan stängd men det lär finnas en gammal dopfunt från medeltiden inne i kyrkan. Fler besök får det bli till sommaren. Jag vill även flagga för Borgstena chokladfabrik ett stenkast från kyrkan. Deras butik är också värt ett besök. Blev ett lite längre inlägg denna gång. Tack för tålamodet och uppmärksamheten!

I lördags var en fin vårdag med temperaturer mellan 15-17 grader. Sagt och gjort, utan packning gjordes en cykeltur till Gingris natursköna landskap. Bilden ovan togs under en promenad över gravfältet. 48 runda stensättningar och 12 högar. Järnåldern i Sverige sträcker sig från 500 f.kr till ungefär 1000 e.kr.

N A Ljungberg(fabrikör) och J A Sandén(konduktör) inledde frågan om kallbadhus i stadsfullmäktige 1931. 1 år senare återupptogs ärendet och vann laga kraft. 33 för och 11 emot. Ritningar gjordes av Harald Ericson(stadsarkitekt). 750 sittplatser fanns vid badet, 62.000 kr blev kostnad för bygget. Invigningstal hölls av bryggmästare Sven Sandwall. Under årens lopp använde många värnpliktiga sig sv badet. 1949 byggdes en bastu. 27 år senare revs badet, kanske hade det spelat ut sin roll. Storhetstid verkar ha varit på 1920, 30-talen. Den betydelse badet haft förlorades 1939 när inomhusbad byggdes. I den vevan upphörde organiserad verksamhet. Även fast inte badhuset finns kvar så kan man tänka sig hur det tedde sig. En del av sjön är idag reservat för vissa sällsynta fåglar. Foton från tiden finns på Borås stadsarkiv. Ett fotografi finns på platsen från vilken bilden ovan är tagen. Ett besök till Ramnasjön och parken rekommenderas!

Dagens inlägg har lite annan karaktär eftersom det inte berör någon historisk plats. En härlig promenad i solen företogs för att därefter avslutas med lunch på stan. Platsen då? jo, ”Korvmojjen”på stora Brogatan. Redan utanför möts jag av gamla 50-tals klassiker som ”Great balls of fire” och ”Johnny be good”. Interiört dominerar också 50-tals stilen så när som på en amerikansk diner. Ovannämnda mat intas och avnjuts långsamt. Köttbullarna är hemlagade och moset likaså får jag höra när ägaren pratar med en gäst. Här fick jag ett bra bemötande, god mat och tidstypisk musik. Som att vara med i en gammal film med James Dean eller Marlon Brando. Rekommenderas varmt!

Det är mycket tack vare textilindustrin Dalsjöfors kan växa som samhälle. Järnvägen är förstås också en central aspekt. Folk kan ta sig till och från jobbet på ett smidigare sätt än tidigare. 1897 startar fabriken sin verksamhet, grundarna är Henning Wenander, Herman Jansson och Martin Wenander. Först under namnet Linväveriet Dalsjöfors Vävferi AB.

22 år senare heter fabriken Almedahl, ett resultat av en fusion mellan Almedahl och Dalsjöfors. Almedahl hade sin bas i Göteborg vid Mölndalsån. Närmare bestämt i stadsdelen Krokslätt, vid den tiden tillhörande Örgryte socken. Här låg från 1848 linspinneri och appreturverk(efterarbete av textilier). Kraften i Mölndalsån var mycket stark, betydligt starkare än i Sågebäcken som rinner genom Dalsjöfors. Detta kom dock att lösas med tiden, turbiner installerades. Inte långt senare installerades en ångmaskin för ytterligare effektivisering. Turbinerna räckte således inte till.

Depressionen och börskrachen som följer 1929 drabbar branschen svårt. Samma år sker en större sammanslagning med andra företag. Dessa är Holma-Helsinglands Linspinneri, Marks Linnemanufaktur AB och Häggådalens Mekaniska Linneväfverier AB. Dessa företag var ledande i landet gällande linne vid tiden för sammanslagningen. Syftet med detta var att öka de då allt sjunkande resultaten på fabriken i Dalsjöfors. De flesta i Dalsjöfors jobbade på fabriken, ung som gammal.

Detta är något som en av bilderna illustrerar ganska väl. En del arbetade inom industrin hela livet.

Sent 1950-tal avvecklas verksamheten i Göteborg, centralisering till Dalsjöfors sker.

Detta avseende all beredning, lager och linnevaruförsäljning. Flyttar till orten gör även huvudkontoret.

Dalsjöfors var även en egen kommun från 1952. 15 år senare uppgick det i Dalsjöfors landskommun.

På det sättet kunde orten styra sig själv och ta egna beslut i olika frågor. Från 1974 hör den till Borås kommun, nu Borås stad. Det textila arvet lever vidare genom att fabriksbyggnaderna finns bevarade. Här finns även ett fabriksmuseum. Museet är en del av Textilmuseet men butiken är privatägd.

I dessa lokaler huserade svenskt konstsilke. Som ett dotterbolag till Borås Wäfveri AB bildas 1918 AB Svenskt Konstsilke. Fabrikant C.J Johansson hade redan 1873 köpt tomt och fastigheter i området. Verksamheten kom att växa och på vardera sida av Viskan uppförs nya byggnader. Såsom Druvefors väveri, Wiskastrands fabriker AB och Norrby Spinneri. Byggnaden inrymmer idag textilhögskolan och textilmuseet för att nämna två verksamheter. Ett besök i kaféet och museet rekommenderas varmt!

Öresten var en viktig fästning i gränslandet mot Danmark. Den omnämns redan 1370. Under sin 200 år långa historia bränns den flera gånger av danskarna. Dock har den byggts upp varje gång. Politisk oro och inbördeskrig dominerade i Västergötland under 1300-talets mitt. Under dansk krona var exempelvis häradena Mark och Kind. 1370 nämns Tyke Pöder för första gången. Denne hövitsman styr på Öresten vid denna tid. Huruvida borgen byggdes av danskar eller funnits där sedan tidigare vet vi inte säkert. Borgen var inte desto mindre viktig för danskarnas ökade inflytande.