I princip varje dag passerar jag detta tämligen pampiga hus. Det första som slår en är de stora fönstren i mitten av bilden. Dessa inger en känsla av makt och respekt. Översatt från engelska betyder IOGT-oberoende orden av godtemplare. Ordenssystemet avskaffades senare under rörelsens historia. Den första logen grundas 1879 i Klippan, Skåne. Olof Bergström, baptistpredikant var dess skapare. Den stora folksjukdomen under 1800-talet var alkoholismen. Klassklyftorna var väldigt stora, det fanns en stor under och arbetarklass och en mindre överklass. Alkoholismen dominerade särskilt hos arbetarklassen. Vissa fick till och med lönen i form av brännvin. Borås(med omnejd)var knappast ett undantag från denna ”trend”. Nykterhetsrörelsen var en av de så kallade folkrörelserna som växte fram under 1800-talets andra hälft. Verksamheten i kåken på bilden håller på till 1920 och fortsätter sedan i huset på andra sidan gatan(gamla ordenshuset). Idag har Brink Textile sitt kontor i tegelhuset på bilden ovan. Allt gott!

Sitt namn fick stadsdelen av det landeri(jordegendom/mark staden fått sig tilldelad av staten sammanfallande med stadsprivilegier)som låg där Gustav Adolfskyrkan nu ligger. 1886 fick Sturegatan sitt namn, under fem år utgjorde detta en åt öster liggande gräns för det vid tiden planlagda området. Under 1800-talets andra hälft växer staden så det knakar. Mycket tack vare att alltfler söker sig till den växande textilindustrin. Stadsdelar som Elinsdal, Norrbygärde, Brodal och Lugnet kommer till för att nyinflyttade ska ha någonstans att bo. 1906 tillkommer en ny stadsplan. I och med denna behövde nya gator i stadsdelarna döpas. I Lugnets fall har namnet anknytning till historiska personer såsom Alströmergatan och Tegnérgatan. Just namnet Sturegatan har jag inte funnit någon historia kring men det är bara att söka vidare. Runt 1908 får stadsdelen riktiga stadsgator. Gatan jag bor på är ovan nämnda Tegnérgatan, i ett hus byggt 1983. Dessförinnan stod en träkåk här, man kan tänka sig att det var kallt och dragit om vintrarna. Samt krångligt med dass på gården och bekvämligheter vi i dag ser som självklara var inte det vid denna tid. Till sist, en promenad på Lugnet är helt klart värt ett besök!

Så gott som varje dag passeras detta rustika och anrika hus. Husgrunden eller sockeln är gjord i så kallad natursten och där ovan kan vi se rött tegel. Ett tegel som får mina tankar att gå till 1800-talets England. Såväl fabriker och hus byggdes alltmer i detta material. Sten var till skillnad från de gamla klassiska trähusen betydligt mer brandsäkert och på det stora hela ett mer gediget material. Ungefär så kan man tänka sig att tankegångarna gick när det begav sig. 1920 skedde en ombyggnad av huset. Samma år slogs fyra häradsrätter ihop till Borås domsaga. Det rörde sig om Vedens och Bollebygds som gick ihop med Ås och Gäsene härader. Detta år flyttade man tvärs över gatan till Gamla godtemplarordens lokaler. 1964 flyttade verksamheten åter till en ny och större lokal inne i centrala Borås. Sju år senare bildades Sjuhäradsbygdens tingsrätt och sedan 1996 har tingsrätten sin verksamhet i rådhuset på Stora Torget. Detta är säkerligen bara en bråkdel av all historia som finns kring både tingshuset och verksamheten. Ett besök till stadsarkivet görs gärna när rådande pandemi lugnat ner sig. Alternativt skickar jag iväg ett mejl i dagarna. Jag återkommer därför gärna kring det gamla tingshuset. Tack för visat intresse!

På en av mina dagliga promenader passerade jag det gamla spinneriet. Detta är det första som möter en när man kommer till Druvefors från stan sett. På höger sida tornar den mäktiga byggnaden upp som en riktig katedral(för industriellt syfte). Den är byggd i tegel och ett gult sådant. Många av de gamla industribyggnaderna från 1800-talet byggdes i just tegel. I Göteborg med omnejd är två exempel på detta tidigare nämnda Jonsereds fabriker(Partille kommun) och Nääs fabriker(Lerums kommun). P.A Åkerlund var fabriksdirektör och låg bakom fabriken på bilden ovan. En bland flera mäktiga affärsman på sin tid skulle man kunna säga. Åkerlund grundade i början av 1900-talet ett andra spinneri i stadsdelen, nämligen Druvefors spinneri. (Ett spinneri jag gärna återkommer till). Hur länge Åkerlunds spinneri var i bruk har jag inte hittat något exakt årtal på. Allmänt kan man säga att ett flertal av Borås fabriker gick i konkurs under sent 1970 och tidigt 1980-tal. Tekokrisen ägde förvisso rum tidigt 70-tal men några företag såsom Algots hankade sig fram till sent 70-tal. 1977 gick Algots i konkurs. (Teko står fö textil och konfektion). 1992 till 2012 hade textilmuseet sin verksamhet i det gamla spinneriet på bilden. Sedan 2012(ungefär) har Studieförbundet Vuxenskolan sin verksamhet här samt ett gym. Idag ligger museet borta vid Simonsland som också är gammal industrimark. Det som gör Borås till den fascinerande stad som det är har mycket att göra med det textila arvet. Nästan oavsett var man promenerar i stan så finns det något med koppling till Tekoindustrin. Även fast inte industrierna längre är igång så lever arvet ändå kvar. Dels i form av Ellos(postorder)men inte minst i form av textilmuseets verksamhet liksom de många textilutbildningar som finns. Oavsett om du är på tillfälligt besök i staden eller pluggar här, passa på och besök dessa platser. De är utan tvekan värda ett besök!

I alla år som jag bott i stan har jag alltid gillat denna byggnad starkt. Den är helt klart värdig sitt namn ”Slottet”, känslan som infinner sig är lyx och flärd. När byggnaden stod klar sent 1800-tal var Sverige ännu ett utpräglat klassamhälle. Vem som helst vare sig kunde eller fick bo var som helst. Riksdagsmän, bankirer, jurister och affärsmän är endast några exempel på vilka som bodde under lyxiga förhållanden. Ännu bodde och verkade många inom jordbrukssektorn på landsbygden. De som sökte lyckan i städerna hamnade inte sällan i trångbodda träkåkar. En stor familj på 10 eller 11 personer kunde få trängas på t.ex. 20 kvadratmeter. Med denna historiska bakgrund kan vi kort konstatera att huset på bilden utgör en klar motsats till de trånga träkåkarna. Dessvärre har ingen information om vad huset använts till genom historien gått att hitta. Bostäder förefaller ha varit det primära syftet med byggnaden. I dag huserar en frisörsalong i bottenplan och mig veterligen är det bostäder i övriga våningar. Tänk att bo i denna slottsliknande byggnader år 2020 och känna historiens vingslag. Som ses på bilden heter salongen något så passande som ”Slottssalongen”. Bara en sån sak kan helt klart få historiens vingslag att slås an. Väl bekommet!

När jag strosar längs Allégatan möts jag av ett mycket pampigt hus. Många gånger har huset bara passerats men när jag stannar till inser jag hur storslaget det måste ha varit på sin tid. Skövdebördige Lars Kellman(1857-1924)är arkitekten bakom huset. Ni kanske känner igen namnet från tidigare inlägg? Mycket riktigt, Von Ahnska huset är det jag talar om. Så som många andra svenska bankhus från 1800-talets slut inger huset en känsla av auktoritet och rikedom. Materialen det rör sig om är natursten och tegel i en rödaktig kulör. Jag har själv inte varit inne i denna del av huset då banken inte huserar numera. Till höger i bild ses en röd och något nyare fasad. I den har Sparbanken Sjuhärad sin verksamhet, vilken besökts vid några tillfällen. Det är dock alltmer sällan som banken behöver besökas då mycket kan göras online. Nåväl, ett besök till det gamla sparbankshuset skulle däremot vara intressant. Om jag inte missminner mig huserar b.la. en advokatbyrå i huset men någon annan står säkert som fastighetsägare. Jag kollar gärna vidare på detta och återkommer hur det gick. Allt gott och glad midsommardag!

Från cykeln ser man på vänster sida en fin gammal kvarn målad i falurödfärg. Jag ställer cykeln mot ett räcke vid sidan av kvarnen. Några pensionärer sitter vid kvarnen och intar medhavt kaffe och kakor. De är från Tidaholm(nordöstra Västergötland)och har tagit med sig sina cyklar på resan ner. Vi pratar en liten stund, givetvis på rekommenderat avstånd. Jag nämner infoskylten som finns på kvarnen. En präst mördades i trakten 1827, vid Gubbero. Senare fick jag höra talas om att det sägs att prästen haft en affär med en annans kvinna och därför bragts om livet. Prästen hette förresten Lidell, något förnamn har inte stått att finna. Om så sker så återkommer jag gärna med det! I alla händelser, ett besök på Forsa kvarn rekommenderas varmt. Ibland är det utställningar i kvarnen och även öppet hus(om jag förstått det rätt). Annars finns det säkert en hembygdsförening eller byalag(Dannike)att kontakta. Nu i denna pandemi är det nog dock inte att rekommendera. Kvarnen finns ju kvar även efter denna. Ta vara på er och upplev Sjuhärad!

Lördagens väder visade verkligen sin allra bästa sida. Ett välförtjänt stopp gjordes vid en fin stenkyrka på vägen mot Torpa stenhus. Tyvärr var dörren till kyrkan låst så beskådan av inventarier får vänta till annat tillfälle. En promenad runt kyrkan gjordes istället. Dannike var i likhet med Torpa gränsland till Danmark en gång i tiden. I Januari 1520 ägde slaget på Åsunden rum(Bogesund, dagens Ulricehamn). På Lerjereds ås i Dannike hade danskarna slått sig ner inför slaget mot Sten Sture och hans mannar. Kyrkan på bilden ovan utvidgades lite åt väster på 1600-talet. 1909 byggdes kor och torn till. Samma år flyttade kyrkan till sin nuvarande plats. Två klockor hänger i tornet, 1795 är den äldsta omgjuten. Saknas gör dessvärre ursprungligt årtal. Precis som på många andra kyrkogårdar finns en del äldre gravar där personers titlar anges. Alltifrån präster till hemmansägare, en salig blandning kort sagt. Kyrkan är väl värd ett besök, precis som med många andra kyrkor i Sjuhärad har även denna mig veterligen sommaröppet. Såtillvida inte rådande pandemi sopar denna möjlighet över mattan. I alla händelser, ett besök till kyrkan rekommenderas varmt. Den är en riktigt fin pjäs i bygden!

Gårdagens cykeltur var till Torpa stenhus i de nordvästra delarna av Tranemo kommun. Torpa tillhör länghems socken, i vilken Länghem traditionellt var huvudort. Socken skulle förresten kunna översättas med distrikt eller kyrkby, gammal beteckning från en tid när kyrkan hade stor makt i Sverige. (Det är dock en helt annan historia som jag gärna återkommer till.) På hyfsat avstånd träder det vitkalkade stenhuset fram som en riktig gräddbakelse. Direkt känner jag av historiens vingslag i ett område som utgjorde gränsland mot Danmark en gång i tiden. Såväl Halland, Skåne, Blekinge och delar av Småland tillhörde Danmark. Arvid Knutsson, riksråd byggde på 1400-talet den äldsta delen. Stenbock som var en adlig ätt blev nya ägare följande sekel. Gustav Vasa(kung 1523-60)hade denna Torpa som ett residens och som en försvarsanläggning. (Andra värda att nämna är Glimmingehus(Skåne)och Kronobergs slott(Öland, nu slottsruin). Katarina Stenbock blev kungens tredje fru 1552. Hon var en pigg och frisk 17-åring medan 56-årige Vasa var i vid betydlig sämre vigör(sägs det). Bland annat brukar hans tänder sägas ha varit ruttnande. Det sägs finnas slottsspöken på Torpa. En sådan är den om den inmurade flickan. Under en pestperiod sägs hon ha blivit inmurad i en av stenhusets väggar, detta då man misstänkte att hon hade fått pesten efter en Danmarksresa. Det sägs att hon ibland spökar då hon inte fick någon ro i väggen. På 1600-talet slutade Torpa användas som bostad. Därefter har den bland annat använts som sädesmagasin. Familjen Zethelius äger idag Torpa Stenhus. Släktskap med Arvid Knutsson finns i rakt nedstigande led. Idag är stenhuset öppet för besökare sommartid. Här kan man få en guidad tur. Under tre dagar i juli varje år är det medeltidsdagar på Torpa(inget i år, ombyggnation). Detta evenemang brukar annars dra mycket folk. Det finns förstås mer jag skulle kunna skriva om Torpa men det skulle med all risk bli väldigt mycket att läsa för att rymmas på en blogg! Ett besök rekommenderas emellertid varmt! Det finns även en bra servering på området. Väl bekommet!

I junikvällen ligger gården väldigt fint alldeles bredvid viskan. Dagens sista solstrålar smeker fasaden. Den som startade upp verksamheten var Sven Knutsson, järnhandlare. Svärsonen August Strömqvist tog över järnhandeln när Knutsson gick ur tiden. Därmed fick gården det namn som många förknippar den med. Verksamheten hette Strömqvists järnhandel har jag fått sagt till mig. Idag huserar här servering, pressbyrå och en frisörsalong. På så sätt får byggnaden leva vidare och besökaren kan känna historiens vingslag!