Göteborg är en stad med en lång och intressant historia. Den kom att växa rejält under 16, 17 och 1800-talet men vi håller oss primärt kvar vid förstnämnda sekel. Den allt större gruppen av holländare och tyskar behövde någonstans att vistas för att kunna utöva sin tro. Dessa två grupper grundade en egen församling 1623, alltså två år efter att Göteborg hade grundats av Gustav den andre Adolf (Drottning Kristinas far). Församlingen fick namnet Göteborgs tyska församling, det har varit en del av Svenska Kyrkan sedan dess. Kyrkan är mig veterligen protestantisk, många holländare och tyskar flydde sina hemländer då de var förtryckta och tvingades utöva sin protestantiska tro k hemlighet. Den vackra kyrkan är öppen för besökare och är väl värd ett besök. Kolla bara så att inte en förrättning av något slag pågår!

Västergötland har en rik och lång historia. Särskilt norra Västergötland präglas av runstenar, hällkistor och medeltida kyrkor. Varnhem är en plats där historiens vingslag är påtagliga. Den lilla orten ligger i Skara kommun och en gång i tiden utgjorde den ett andligt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt centrum. Abbott Henrik och hans munkar uppförde klostret med tillhörande kyrka. Vatten och avlopp låg de också bakom så de låg definitivt före sin tid. Medeltiden var ju annars en tid där sådant som hygien inte hamnade i första rummet. I städerna så kastades diverse vätskor direkt ut på gatorna. Varnhems kloster förefaller således ha utgjort en stor kontrast till det liv som de flesta levde i Sverige vid denna tid. Klostret och kyrkan är uppfört i så kallad romansk-gotisk stil, denna var särskilt dominerande i Frankrike men kyrkor i denna stil finns även i andra europeiska länder såsom Italien och England. Klostret i Varnhem utgjorde ett eget samhälle vid sidan om. Munkarna anlade en örtagård och odlade som jag förstått det även grönsaker och var helt och hållet självförsörjande. I klosterkyrkan ligger Birger Jarl (1210-1266). Han var en så kallad Jarl och storman. En jarl var den titel som rikets högste tjänsteman hade. Sverige fanns under 1200-talet ännu inte formellt som en nation. Det är först under Gustav Vasa på 1500-talet som nationalstaten Sverige växer fram med gemensamma lagar och liknande. Birger Jarl grundande förövrigt grundade Stockholm år 1252 och då han under hela sin levnad var en mäktig man som antagligen ansågs ha utfört viktiga saker för riket så var han värdig att behövas i Varnhems klosterkyrka. I kyrkan vilar förresten fyra medeltidskungar. Utgrävningar har gjorts i anslutning till kyrkan och klosterruinen och i samband med detta hittade arkeologer diverse fynd ifrån vikingatiden. Ruiner av en vikingatida gårdskyrka kyrka hittades och ovanpå denna byggdes Kata Gård. Det finns mycket mer att säga om denna plats men utrymmet räcker inte till i ett blogginlägg. Avslutningsvis, ett besök till Varnhem rekommenderas starkt. På återseende!

Det första som möter mig när jag närmar mig torget i Lidköping är den karaktäristiskt faluröda byggnaden. Den är utan tvekan en av stadens mest kända landmärken och finns förövrigt avbildad på Lidköpings kommunvapen och säkerligen på många vykort. Som nämndes i bildtexten så har det gamla rådhuset en anrik historia och har varit om en hel del genom åren. Byggnaden som vi ser på bilden är dock inte originalet ifrån 1600-talet, 1960 eldhärjades det vackra rådhuset men lyckligtvis återuppbyggdes det mellan 1960-61. Återinvigningen ägde rum den 12 december 1961. Vilken fyllde då det gamla rådhuset under 16, 17 och 1800-talet? Jo under seklen har den fyllt flera samhällsviktiga funktioner såsom rådstuga (ting, domstol), polisstation och museum. Under 1800-talet går den tekniska utvecklingen snabbt inom flera områden bland annat när det kommer till telefonnätet. 1884-88 inryms här den första telefonstationen i Lidköping, telefonen var en revolutionerande uppfinning när det begav sig och så småningom kom den under 1900-talet att bli var mans egendom. Det finns mycket mer som skulle kunna sägas om rådhuset men det skulle i så fall riskera att bli en mindre avhandling. Slutligen, idag håller Lidköpings turistbyrå och ett café till i bottenplan och i övervåning finns det konferenslokaler. Ett besök till Lidköping, den vackra staden vid Vänern rekommenderas varmt!

Det första som möter en är den fina mangårdsbyggnaden som hembygdsföreningen har i sin ägo (tog dessvärre ingen bild på den vid det här tillfället). Jag besökte hembygdsgården senast i somras och den var minst lika vacker i vårsolen. I ett nummer av tidningen ”Västgötabygden” från 2013 läste jag att föreningen firade 80 år, 1933 föddes sedermera Toarps hembygdsförening. På föreningens hemsida står det att i Borås stad finns 18 hembygdsföreningar. Hembygdsföreningen i Toarp är en av de fyra äldsta av dessa 18, här verkar ett flertal eldsjälar som brinner för sin hembygd. Byggnaderna som står på hembygdsgården har som jag förstått det flyttats dit i etapper. Det kan väl knappast ha varit helt enkelt att flytta alla dessa? Sedan 50 år tillbaka har hembygdsföreningen hållit till ute i Hjortryd. Någon gång om året är stugorna öppna för allmänheten, i övrigt arrangerar föreningen diverse medlemsaktiviteter såsom vandringar i Dalsjöfors med omnejd, grötfester, bussresor och berättarkvällar. Ett besök ut till Hjortryd rekommenderas varmt!

En promenad på någon av spåren i Kypeskogen är alltid lika trevligt. Jag har promenerat här flera gånger men just Gula Spåret har jag inte nyttjat lika frekvent som de andra. Idag är Kypeskogen en lugn och fridfullt plats att vistas på för såväl vandrare, MTB-cyklister som joggare. Under 17 och 1800-talet var livet i dessa skogar inte fullt så fridfullt som idag. Kypeskogen var en plats som man skulle passa sig för då rövarband härjade här, en och annan knalle blev säkert också av med sina fina och dyrbara hantverk. På bilden ovan ser vi alltså en gård med anor ifrån 1800-talet, under denna tid var Sverige ännu ett utpräglat jordbruksland. Vad vet vi då om Klämma? Jo, Peter Olofsson var den förste torparen(person som arrenderar jordenhet, ett torp) som kom att bo här tillsammans med sin fru Anna Nora Arvidsdotter och inflytt till Klämma skedde 1854. Man kan tänka sig att brukandet av jorden alldeles inpå skogen inte var det allra enklaste att leva av. Antagligen så fick de själva odla upp marken för att kunna odla lämpliga grödor. Ytterligare fyra familjer kom sedan att bo på Klämma, en av de som flyttade ut kom sedan att flytta tillbaka igen. Detta var familjen Andersson/Petersdotter, maken hette Gustav och makan Josefina. De flyttade in på Klämma 1885 i samband med att Josefinas far Peter flyttade från Klämma till Bredared. En ganska lång och omständig flytt för sin tid kan man tänka sig. Oftast flyttade man inom sin socken eller till grannsocknen. Efter att ha bott i Tosseryd mellan 1889 till tidigt 1920-tal flyttade de åter till Klämma och nu hade de totalt fem barn. 71 år gammal avled Josefina, år 1929. När Gustav gick ur tiden är dock oklart, troligen på 1930-talet. Detta torp är en av flera som ligger gömda i den fina Kypeskogen. Det är en historia om ett gammalt samhälle där folk delades upp i statare, torpare, bönder och borgare. I dag delar vi lyckligtvis inte upp folk på det sättet men det är ändå ett viktigt minne av en svunnen tid.

Kyrkan i Vänga är vackert belägen mitt i ett odlingslandskap och med gårdar runt omkring. I Vedens härad i vilket Vänga ligger finns det hyfsat gott om odlingsytor och det är även nära till sjöar och åar. I likhet med många andra kyrkor ifrån tidigt 1900-tal är även Vänga kyrka byggd i sten, stommen är byggd i granit och byggnadsstilen är nationalromantik. I det sena 18 och tidiga 1900-talet fokuserade skulptörer, arkitekter och liknande mycket på att sätta naturen i centrum. Här bör tilläggas att även landsbygden var i centrum inom denna stilinriktning. Under 18 och 1900-talet ökar befolkningen hyfsat stabilt och man kan tänka sig att stenkyrkan ifrån 1600-talet nu inte längre räckte till för kyrkobesökarna. Som modell för kyrkan blev Alboga kyrka i Herrljunga kommun. Graniten i Vänga kyrka är hämtad inom Vänga socken. Trots att den är lokal måste det ha varit ett väldigt slit att få dit stenen, antagligen fick man använda handkraft och dragdjur av något slag. För att vara en kyrka mitt ute på landsbygden måste jag säga att den är väldigt ståtlig men som nämnts i tidigare inlägg finns det ju ett flertal stenkyrkor runt om i Sjuhärad. De vackra kyrkor vi har i bygden är inte enbart gudstjänstlokaler utan vittnar om en tid då kyrkan hade en helt annan makt än idag. Dels som samlingspunkt och även i form av att prästen nedtecknade vilka som bodde i socknen, flyttade ut etcetera. Som blivande arkivarie ligger sådant som kyrkböcker mig lite extra varmt om hjärtat och de utgör ju även en viktig källa för släktforskare. På återseende!

Det lilla samhället Torestorp är beläget i de sydöstra delarna av Marks kommun. Genom samhället rinner ovannämnda Torestorpsån. Historiskt sett har ån länge spelat en stor betydelse för livet i samhället, i likhet med andra orter som ligger vid ett vattendrag av något slag. Vatten möjliggör exempelvis drift av kvarnar, sågverk och andra industrier. I Torestorps fall rör det sig om diverse industrier. Här har det funnits ångsågar, kvarn med tillhörande såg, smedja. Den här typen av industrier växte fram inte minst under 1800-talet. Människor har emellertid bott i Torestorp betydligt längre än så, här finns bland annat en så kallad hällbro av medeltida ursprung. Brokvarn ägs av hembygdsföreningen på orten och här verkar det finnas flera eldsjälar som brinner för sin hembygd och för kvarnens historia. Den senaste uppdateringen gjordes 2014 när vattenrännan(finns säkert någon annan term) till höger sattes upp. När jag vandrade runt här kände jag verkligen historiens vingslag och man inser vilken betydelse som den här typen av industrier har fyllt för Torestorp. Temadagar av olika slag arrangeras några dagar om året och i samband med dessa mals det mjöl eller sågas virke. Brokvarn är väl värt ett besök och jag vill rikta en eloge till hembygdsföreningen som lagt ner mycket jobb med sin vackra kvarn!

Marks kommun har många guldkorn att bjuda på inte minst i form av vacker natur och historiska platser. Vägen upp till Hyltenäs kulle eller Seatons kulle är brant och slingrande. På sina ställen kan man se vackra murar på ömse sidor om vägen. Tankarna går sedermera till England eller Skottland och dess unika landsbygd, mycket på grund av just murarna. Slottet uppfördes i den stil som dominerade i hans föräldrars hemland. Seaton lät bönderna i trakten jobba på markerna under uppbyggnaden av slottet, bland annat med anläggande av en stor trädgård, fontäner och buskar. Historien säger att Seaton hamnade på ekonomiskt obestånd och kunde därför inte bo kvar på sitt slott. Eventuellt kan han själv ha sett till att slottet sattes i brand för att få ut försäkringspengar men om det tvista de lärde. En intressant historia har i alla fall platsen och slottet. Naturreservatet Hyltenäs kulle bildades 1974 och förvaltas av Naturvårdstiftelsen. På återseende!