Vid första anblick kan det verka som att det endast finns stenhus i Villastaden. Så är emellertid inte riktigt fallet, här och där i stadsdelen finns det ett och annat trähus. På rak arm kan jag säga att det finns tre ganska pampiga sådana där tankarna går till Villa Villekulla och Pippi Långstrump. Huset på bilden ovan tillhör de mindre trähusen och är mer avsedda för en familj. Många gånger har jag passerat förbi det vackra huset utan att reflektera närmare kring husets historia. För att få fram lite matnyttig info lade jag ut bilden i Facebook-gruppen ”Gamla Borås” vilket är en grupp bestående av mycket engagerade människor som brinner för stadens äldre bebyggelse. Som ni kanske förstått vid det här läget så har också jag ett stort intresse för Borås äldre bebyggelse och värnandet om densamma. Mitt inlägg resulterade i många kommentarer där jag bland annat fick veta byggår. Huset ligger på en tomt vid namn Skogstomten 101 eller Lövsångaren 4. Snickaren Ernst Vilhelm Odén som var född 1875 uppförde huset. Huset är som jag förstod det kvar i släkten, ett fantastiskt exempel på god förvaltning av de gamla träkåkarna i Borås. Vid seklets början var det ingen självklarhet med vattentoalett utan det var dass på gården som gällde. I trädgården finns en så kallad dasslänga kvar som ett minne av en svunnen tid. Till sist, låt oss således värna om Borås äldre historia, annars är risken stor att vi suddar ut vår egen historia.

Gässlösa är för mig den stadsdel i Borås som känns mest öde, trots detta ligger den ändå ganska nära centrum. Som rubriken antyder så har Gässlösa genomgått en stor förvandling under seklerna, från 1800-talets sista hälft med jordbruk, industrialiseringen fram till den stadsdel vi har idag. Området var som nämnts ett viktigt centrum för olika industrier och säkerligen innebar dessa industrier att folk kunde få mat på bordet. Industrialiseringen kom dock att få vissa negativa följder, föroreningar av Viskan och kontamination av marken är två av de främsta aspekterna av negativ karaktär. Detta är något som Borås Stad jobbar med för att få bukt med och vi får hoppas att arbetet arbetet når god framgång så småningom. Mycket jobb kvarstår dock innan det kan betraktas som lämpligt att bygga permanenta bostäder, skola och liknande i denna stadsdel. Vi får se vad som händer i framtiden.

Semlans historia i Sverige går långt tillbaka, till att börja med så kommer ordet semla kommer ifrån latinets simila vilket betyder mjöl. Detta kan kopplas till att det rör sig om ett bakverk skapat av vetemjöl utav högsta kvalitet. Det går att läsa om tackoffer i Gustav Vasas bibel ifrån 1541:”bakade semlekakor blandade med olio”. Vad olio står för är något oklart men ett ganska rimligt antagande är att det rör sig om någon typ av olja som blandades i själva bullen så den skulle bli slät och fin. En torr bulle är väl ändå det tråkigaste som finns, inte sant? Historiskt sett kan semlans historia i högsta grad kopplas an till katolsk tradition. Sverige var förövrigt katolskt från det att landet kristnades fram till Vasas maktövertagande. Enligt den katolska traditionen skulle semlan ätas på fettisdagen första gången på året och sedan på tisdagar under fastan. Denna tradition är inget som hålls på särskilt hårt i dagens Sverige, många äter i dagens samhälle semlor året om. Kung Adolf Fredrik sägs förresten ha förätit sig på semlor under en grandios middag år 1771. Det finns mycket mer att berätta såväl om semlans historia som hur den tillretts under seklernas gång men det skulle nog sluta i en mindre avhandling. Semlans betydelse historisk sett kanske skulle kunna bli något jag skriver om i en framtida uppsats, vem vet?

Gullkragen är alltid lika trevligt att besöka, den underbara interiören ifrån tidigt 1960-tal, den trevliga personalen och de goda bakelserna är något som väger tungt i bedömningen. Vid mitt senaste besök tog jag en närmre koll på det avtal som syns på bilden ovan. Det är något med gamla dokument som får ögonen att stanna upp ett slag och som blivande arkivarie(läser B-kursen i arkiv och informationsvetenskap) har jag märkt att jag medvetet eller omedvetet börjar gå in i den rollen. Något jag fann särskilt intressant är den åtskillnad som gjordes mellan bagerier, konditorier och hembagerier vid 1900-talets början. Ett bageri skulle mig veterligen primärt rikta in sig på bakning av matbröd, ett konditori ”kondis” hade mer fokus på sötebröd eller finare kaffebröd såsom tårtor, bakelser, bullar etcetera, sistnämnda bör rimligen ha sysslat med samma verksamhet som bagerierna men kan det ha skett hemmavid? Det låter minst sagt genuint med ett hembageri och på senare håll har det ju blivit väldigt populärt att baka sitt eget bröd. Har vi gått och blivit hembagare allesammans? I så fall kan ju de riktigt stora fabrikörerna av bröd så småningom avveckla sin verksamhet, nej så långt har det nog inte riktigt gått men visst är det godare med hembakat än industritillverkat bröd från ett löpande band!

Nu var det dags för ytterligare ett inlägg med koppling till Brämhult. På kyrkogården finns ett gammalt solur, en artefakt som krävde en närmre anblick. Någon djupare fakta om soluret har inte stått att finna men det är ändå något visst med ett solur. Med hjälp av skuggan från föremål i solen kunde man läsa av tiden och solurets historia går tillbaka ändå till antikens Grekland, hellenistiska perioden (cirka 300 f.kr.) Soluret på Brämhults kyrkogård användes säkert flitigt en gång i tiden, numera står det där det står som ett minne ifrån en svunnen tid.

Som gammal brämhultsbo har jag promenerat förbi den vackra kyrkan måmga gånger men alltför sällan stannat upp för att betrakta den. Idag betraktar nog de flesta Brämhult som en stadsdel inom Borås stad men fram till cirka 1930 var här utpräglad landsbygd. I närheten av kyrkan låg inte mindre än åtta gårdar och att gå i kyrkan det var bara en självklarhet. Jag berättar gärna mer om Brämhults utveckling, från en liten by på landsbygden(inom Ås härad) fram till dagens Brämhult som har en starkare koppling till Borås än vad orten tidigare hade. Kyrkans placering kan idag möjligen tyckas vara lite avsides men med Brämhults äldre historia i åtanke så är placeringen ganska strategisk. I Brämhult har folk bott sedan urminnes tider, långt innan kyrkan uppfördes. Där kyrkan står har en gammal kultplats tidigare funnits. På något sätt föreföll det således sig naturligt att uppföra kyrkan där på 1200-talet. Det medeltida ursprunget har man kommit fram till med hjälp av borrprover i vissa stockar(dendrokronologisk undersökning). Vi spolar fram till 1600-talet, 1650 närmare bestämt. Det året blev Brämhult anslutet till församlingen i Borås (dessförinnan hade Brämhult varit annex till Rångedala). Brämhults kyrka hotades nu att få sin verksamhet nedlagd, så blev lyckligtvis ibte fallet tack vare tappra brämhultsbor. Vid den här tiden fanns det ingen tjänlig väg mellan Borås och Brämhult. Enligt brämhultsborna handlade dels om att kyrkoherden ville slippa den mödosomma färden till Brämhult samt att det var sockenskogen på orten som stadsborna var ute efter. Med dessa argument och gemensamma krafter så fick Brämhult ha kvar sin kyrka, en eloge till dessa människor. Detta samt ortens äldre historia är värt att ha i åtanke när man vandrar genom Brämhult, en gång i tiden en gammal landsort.

2021 har varit ett år som på många sätt har kommit att präglas av pandemin. Personligen har jag lyckats klara mig undan eländet men mina tankar går till de som strukit med eller ligger inne. Vaccinationerna kom igång på allvar under 2021, efter närmre två år av intensiv forsking(om jag förstått det rätt). Vaccinet är något som väcker tankar och känslor hos många, både positiva och negativa. En sak är dock klar, pandemin är ännu inte över men förhoppningsvis kommer det snart gå åt rätt håll. Vi måste alla kämpa vidare och göra vårt bästa, i alla sammanhang. En positiv sak är vintersolståndet som ägde rum den 21/12, nu går vi sakta men säkert mot ljusare tider. Nu kan det förhoppningsvis bara bli bättre!

Spice N’ Rice är ingen restaurang som är unik för just Borås. Faktum är att den finns i flera städer såsom Linköping, Skövde och Hammarö(strax utanför Karlstad). För att vara en kedja måste jag säga att maten håller god kvalitet och servicen häller även den god standard. Från det att jag beställt och satt mig till bords så dröjer det bara några minuter och vips står det en rejäl portion framför mig. Det är inte första gången jag äter på restaurangen som förövrigt ligger på Allégatan i Borås. Gemensamt för alla rätter är att de alltid är snyggt upplagda och att det är mycket mat på tallriken, mycket men ändå lagom. För den som vill kunna se när maten tillreds rekommenderar jag att sätta sig vid en av de främre borden. Stekånga och eld stiger upp mot taket(givetvis under kontrollerade former, bör endast utföras av proffs). För den som undrar så ingår dryck och kaffe i priset. 5/5 chilifrukter får restaurangen i betyg, låt er väl smaka!

Som andra band på scenen stod ovan nämnda band, de här killarna har hållit på med musik länge och jag känner två av dem sedan gymnasietiden. Det märktes redan då att de hade ett stort intresse för musik och att de skulle kunna göra något mer med detta. Hur var då konserten? Den var riktigt bra och det var en god blandning av lugnare låtar och mer upptempo. Utifrån denna konsert är gruppen svår att placera i en viss genre men en riktigt trevlig stund var det i kafeterian. Inspiration från U2, Sting samt The Police gick att urskilja. Dessa grabbar har många strängar på sin lyra och jag kan varmt rekommendera deras musik! Mellansnacket var även det förstklassigt med en bra balans mellan humor och allvar.

Nu var det dags för en ny uppdatering på musikfronten, jag passar på att gå på så många kulturevenemang som möjligt just nu med tanke på vart det verkar barka med pandemin. Zethraeus bjöd på klassisk singer-songwritermusik men med den skillnaden att han hade två medmusikanter på scenen. Det var trevlig och god stämning men det känns som att jag hört den här typen av musik tidigare, en gubbe med gitarr som sjunger och spelar lite är för all del trevligt men det stack inte ut från något annat jag hört i genren. Alla är dock riktigt duktiga musiker och verkar ha mycket erfarenhet av branchen.