Mycket av den gamla träbebyggelsen i Borås har genom historien blivit offer för stora rivningsprojekt, särskilt under 60, 70 och 1980-talet. En del gamla fina träkåkar revs säkert redan på 50-talet. Alla hus hade kanske inte gått att rädda men betydligt fler hade säkert kunnat gå att rusta upp. En av dessa kåkar var den på Österlånggatan 2 som förövrigt klarade sig undan den stora stadsbranden 1827. På det gamla järnvägshotellet övernattade en hel del resenärer och smuggling av alkoholhaltiga drycker samt tobak var vanligt förekommande. Det fanns ett antal tullar i Borås under 1800-talet och den närmsta var i detta fall Norrtull. För smugglarna, vilket inte sällan var knallar, gällde det att ta sig runt denna tull utan att väcka uppmärksamhet och sedan kunna sälja sin smuggelsprit på hotellet. Hotellverksamheten startade upp i samband med järnvägsförbindelsen mellan Borås och Herrljunga 1863. Hotellet nyttjades primärt av som skulle resa med tåget. Man kan tänka sig att smugglingen var ett stort och frustrerande problem, staden gick miste om viktiga skatteintäkter och billig sprit var väl knappast det som folk behövde under 1800-talet. Alkoholismen och inte minst hembränning var ett stort problem i 1800-talets Sverige. Idag finns som sagt inger hotell på platsen men däremot ett äldreboende eller rättare sagt vård och omsorgsboende. Något exakt byggår har jag inte kunnat hitta någon direkt info kring men av stilen att döma skulle jag gissa på 1940-tal. Med de orden hoppas jag att ni fått upp ögonen för ett kanske okänt kapitel i stadens historia, väl bemött!

På vägen mellan Fristad och Borgstena ligger Uddetorp säteri. På säteriet har ett flertal olika familjer bott genom seklerna, säteriets anor går tillbaka till 1500-talet. Bengta Mattsdotter Kafle (1502-1556) var den första ägaren. Maken var en Olof Bosson -Oxehufvud (1508-1557) och tillhörde den adliga ätten Oxehufvud, hemmahörande i Västergötland, Ås härad. Under 16 och 1700-talet blir Uddetorp ett säteri i dess mer traditionella bemärkelse. Tidigare hade det mer varit som en vanlig gård. Vad är då ett säteri? Jo, kort sagt är det synonymt med en herrgård av större kaliber. Unikt för säterierna var att dessa var befriade från skatt fram till 1810. På Uddetorp säteri levde prominent folk såsom adelsmän, fältmarskalker, borgmästare, majorer och kaptener. Vi talar alltså om folk som antagligen hade väldigt gott om pengar och som ägde mycket av marken runt omkring. Sedan 2013 ägs Uddetorp säteri av familjen Smith och de har sett till att ladugården, mangårdsbyggnaden och liknande har renoverats. Här finns en servering med ett högklassigt kök, en blomsterhandel samt en antikvitetsaffär. Ett besök rekommenderas varmt!

I gränslandet mellan vinter ovh vår ligger Svanen vackert vid bryggan i Almenäs. Ännu har inte bad och båtsäsongen kommit igång, om somrarna är det annars många badgäster ute vid Almenäs. Sedan 2001 har även Svanen varit ett populärt sätt att ta sig runt på sjön med. Jag har inte åkt med själv på detta lilla fartyg men har hört talas om att det genom åren arrangerats exempelvis räkkryssningar och musikkryssningar. Svanen fick sitt namn i samband med flytten från Dalarna, tidigare hade den hetat Slussbruden. Var det namnet har sitt ursprung är något oklart men en rimlig gissning är nog att den passerat en och annan sluss i anslutning till Runn som förövrigt är en skärgårdssjö. Svanen var namnet på en så kallad lokomotivångare som gick på Viskan och Öresjö. Den gick om jag förstått det rätt mellan Sparsör och Långesten (Sjöbo). Denna ångare nyttjades säsongen 1892 och var säkerligen ett uppseendeväckande ekipage för sin tid. Den stannade på flera ställen under turen, bland annat i Skogsryd och på Sjöbo. Vid Ålgården kvarn(nära Knalleland) fick ekipaget lyftas upp på en räls för vidare färd på Viskan. Vid Långesten låg godtemplarnas lägergård och huset inrymde även en restaurang. Vad hände då med den gamla lokomotivångaren? Tyvärr så exploderade den olyckligt år 1892 och det blev av förklarliga skäl inga fler resor till Långesten. Med M/S Svanen på Öresjö lever i alla fall minnet av den gamla lokomotivångaren kvar, ett minne av svunna tider som är väl värt att bevara!

I Dalsjöfors har det under åren lopp funnits diverse affärsverksamheter. Ett exempel på detta är bagerier, strax nedanför torget i Dalsjöfors låg under många år Sandells bageri. En handlande vid namn Wilhelm Selin startade bageriet 1908. En annan handlande, Lidman, kom sedan att överta verksamheten och sålde i sin tur bageriet till Axel Sandell(1877-1957). Bageriet har således varit i familjen Sandells ägo under större delen av bageriets historia. 2019 lade tråkigt nog verksamheten på Stationsvägen ner i samband med att Ica Dalköp på Storgatan köpte upp det anrika bageriet. Sedan 2019 bakas Sandells bröd under Ica Dalköps tak. Tyvärr hann jag för egen del inte besöka bageriet på sin ursprungliga plats men jag tänka mig att det var en fröjd att besöka såväl för smaklökarna som för ögonen. Jag hoppas att arvet förvaltas väl, om än under Icas regi.

1,5 mil öster om Borås, i Ås härad, ligger Dalsjöfors och här bor ungefär 4000 invånare. Här är det nära till allt och det finns både mataffärer och ett bageri, för att nämna några saker. Vi ska dock backa bandet till den 28 oktober 1897, den dagen grundades nämligen Dalsjöfors Väfveriaktiebolag av fem herrar vid namn:Herman Jansson, Henning Wenander, Martin Wenander, Alfred Pettersson och Paul Jansson. Det totala aktiekapitalet vid grundandet var totalt 70.000 kr, en troligen ganska stor summa för sin tid. Herman Jansson och Wenanderbröderna utgjorde företagets ledning. När bolaget startades inköptes bland annat Tummarp liksom Gårda gård, fabriken förlades emellertid i det som nu utgör Dalsjöfors centrum. Inte långt ifrån fabriken ligger Dalsjön med ett tillhörande fall vid namn Sågebäcken. För fabrikens räkning installerades en ränna och turbin, en tämligen logisk placering av fabriken kort sagt. Utan vattenkraften hade verksamheten antagligen inte kunnat komma igång när det begav sig. I omgångar har fabriken byggts till och alltfler kom att anställas under 1900-talet. 1902 hade fabriken förlängts och brandförsäkrades i samma veva. 1904 stod spinneriet färdigt och Vägverkets behov täcktes precis av de cirka 1800 spindlarna. 1919 gick fabriken ihop med Almedahls och tio år senare skedde en stor sammanslagning med Marks Linnemanufaktur AB, Häggådalens Mekaniska Linneväfveriers AB samt Holma-Helsinglands Linspinneri & Väfveriaktiebolag. Jag har ett särskilt stort intresse vad beträffar företagshistoria och skulle kunna berätta hur mycket som helst om fabriken men med risk för att det blir en mindre avhandling. För två år sedan skrev jag dessutom ett inlägg om fabriken som mer ingående berör dess historia. För den som inte hade möjlighet att ta del av det inlägget eller för de som bara vill friska upp minnet kring fabriken så hoppas jag att detta inlägg är till belåtenhet. Allt gott!

Namnet Kråkekärrsgatan har sitt ursprung i namnet på en gammal plats vid namn Kråkekärr. Som jag förstått hette den här delen av Norrmalm till och med Kråkekärr under en tid i stadens historia, åtminstone informellt. På Norrmalm finns det lägenheter, radhus och villor ifrån olika tidsperioder. Till ganska stor del bebyggdes stadsdelen under 1910 och 20-talet. Under förstnämnda decennium byggde AB Egna Hem tvåfamiljsvillor och här bodde en hel del textilarbetare. AB Bostäder uppförde vid sistnämnda decennium fyra långhus i närheten av brandstationen. I mångt och mycket är bebyggelsen välbevarad men vissa renoveringar och utbyggnader har gjorts senare under 1900-talet. De så kallade punkthusen byggdes vid 1960-talets mitt, husen i bakgrunden skulle kunna vara ifrån den tiden eller byggda något senare. I och med den kommande byggnationen utmed Kråkekärrsgatan (vid Sagavallen) så förändras stadsdelens utseende och omgivningar ytterligare. De som flyttar in här kommer verkligen ha träden precis på knuten, vilken lyx!

Fritsla är ett samhälle med cirka 2889 invånare, här finns bland annat en Ica-butik, några restauranger och bagerier. Tåget mellan Borås och Varberg stannar även på den lilla men gemytliga orten. Med andra transportmedel tar man sig smidigt exempelvis till Göteborg, Borås och Kinna. I likhet med orter såsom Kinna och Skene har även Fritsla ett industriellt förflutet, jag talar förstås om textilindustrin. Lars-Johan Wingqvist(1835-1900)startade L.J. Wingqvist Fritsla Mekaniska Wäfveri & Spinnerier 1874. På 1860-talet hade denne industriman varit verksam som textilförläggare. Vid 1800-talets slut var fabriken en av de största i Sverige och var sedermera en stor och viktig arbetsgivare på orten. Säkerligen tog sig även folk hit ifrån närliggande samhällen för att arbeta. 900 anställda hade fabriken 1906 och Fritsla hade gått från en ett utpräglat jordbrukssamhälle till en spirande industriort. Arbetet på fabriken var i likhet med många andra industrier vid denna tid präglat av ett högt tempo där några riktiga raster inte var att tänka på. Som arbetare skulle du vara skötsam på jobbet och tacksam över att ha ett jobb att gå till. 1958 och 1975 drabbas fabriken av bränder. Det är särskilt den sista branden som blev spiken i kistan för den långa industrieran. Det textila arvet lever dock i viss mån kvar med butiken Fritsla tyglager och i närliggande Kinna har Kasthall sin butik. Låt oss nu hoppas att våren snart är här så man kan ge sig ut på fler utflykter i Sjuhärad!

Gårdagens utflykt gick till Marks kommun, i folkmun även kallat Tygriket. För att vara mer exakt så besöktes Fritsla, Kinna och Skene. Dessa tre orter utgör således endast en begränsad del av Tygriket. På sikt vill jag förövrigt besöka kommunens alla byar och orter. Kinna och Skene är de två större samhällena där som jag förstått det Kinna utgör själva centralorten i kommunen. Varför kallas då området för Tygriket? Jo, det har att göra med hemväveri, förläggarverksamhet och de sedan mer storskaliga textilindustrier som växer fram under 16, 17 och 1800-talet. Förläggaren Sven Erikson(1801-1866) växte upp på gården Stämmemad strax utanför Kinna. Rydboholms mekaniska väveri och Rydals mekaniska spinneri grundades av honom 1834 respektive 1853. Eriksson hade en stor maktposition inte minst utifrån att Sverige vid denna tid var ett utpräglat klassamhälle. Arbetaren hade inte mycket att säga till om i förhållande till sina förmän och i synnerhet inte till fabriksägaren. För avgränsningens skull tänkte jag ge en kort översikt om Kinnas historia. Kinna är en ort eller för att vara mer precis så är det faktiskt en så kallad köping. Vid kommunreformen 1862 så inrättas det som då hette Kinna landskommun. Drygt 60 år senare blev Kinna municipalsamhälle i landskommunen. Kinna blir en köping 1947 och kommer att uppgå i Marks kommun 1971. En köping är ett mellanting mellan stad och landskommun. Förenklat skulle man kunna säga att Kinna var för litet för att kallas stad men för stort för att vara en by. Ett besök till Kinna och Marks kommun rekommenderas varmt, här finns något för alla!