Det lilla samhället Torestorp är beläget i de sydöstra delarna av Marks kommun. Genom samhället rinner ovannämnda Torestorpsån. Historiskt sett har ån länge spelat en stor betydelse för livet i samhället, i likhet med andra orter som ligger vid ett vattendrag av något slag. Vatten möjliggör exempelvis drift av kvarnar, sågverk och andra industrier. I Torestorps fall rör det sig om diverse industrier. Här har det funnits ångsågar, kvarn med tillhörande såg, smedja. Den här typen av industrier växte fram inte minst under 1800-talet. Människor har emellertid bott i Torestorp betydligt längre än så, här finns bland annat en så kallad hällbro av medeltida ursprung. Brokvarn ägs av hembygdsföreningen på orten och här verkar det finnas flera eldsjälar som brinner för sin hembygd och för kvarnens historia. Den senaste uppdateringen gjordes 2014 när vattenrännan(finns säkert någon annan term) till höger sattes upp. När jag vandrade runt här kände jag verkligen historiens vingslag och man inser vilken betydelse som den här typen av industrier har fyllt för Torestorp. Temadagar av olika slag arrangeras några dagar om året och i samband med dessa mals det mjöl eller sågas virke. Brokvarn är väl värt ett besök och jag vill rikta en eloge till hembygdsföreningen som lagt ner mycket jobb med sin vackra kvarn!

Marks kommun har många guldkorn att bjuda på inte minst i form av vacker natur och historiska platser. Vägen upp till Hyltenäs kulle eller Seatons kulle är brant och slingrande. På sina ställen kan man se vackra murar på ömse sidor om vägen. Tankarna går sedermera till England eller Skottland och dess unika landsbygd, mycket på grund av just murarna. Slottet uppfördes i den stil som dominerade i hans föräldrars hemland. Seaton lät bönderna i trakten jobba på markerna under uppbyggnaden av slottet, bland annat med anläggande av en stor trädgård, fontäner och buskar. Historien säger att Seaton hamnade på ekonomiskt obestånd och kunde därför inte bo kvar på sitt slott. Eventuellt kan han själv ha sett till att slottet sattes i brand för att få ut försäkringspengar men om det tvista de lärde. En intressant historia har i alla fall platsen och slottet. Naturreservatet Hyltenäs kulle bildades 1974 och förvaltas av Naturvårdstiftelsen. På återseende!

Mycket av den gamla träbebyggelsen i Borås har genom historien blivit offer för stora rivningsprojekt, särskilt under 60, 70 och 1980-talet. En del gamla fina träkåkar revs säkert redan på 50-talet. Alla hus hade kanske inte gått att rädda men betydligt fler hade säkert kunnat gå att rusta upp. En av dessa kåkar var den på Österlånggatan 2 som förövrigt klarade sig undan den stora stadsbranden 1827. På det gamla järnvägshotellet övernattade en hel del resenärer och smuggling av alkoholhaltiga drycker samt tobak var vanligt förekommande. Det fanns ett antal tullar i Borås under 1800-talet och den närmsta var i detta fall Norrtull. För smugglarna, vilket inte sällan var knallar, gällde det att ta sig runt denna tull utan att väcka uppmärksamhet och sedan kunna sälja sin smuggelsprit på hotellet. Hotellverksamheten startade upp i samband med järnvägsförbindelsen mellan Borås och Herrljunga 1863. Hotellet nyttjades primärt av som skulle resa med tåget. Man kan tänka sig att smugglingen var ett stort och frustrerande problem, staden gick miste om viktiga skatteintäkter och billig sprit var väl knappast det som folk behövde under 1800-talet. Alkoholismen och inte minst hembränning var ett stort problem i 1800-talets Sverige. Idag finns som sagt inger hotell på platsen men däremot ett äldreboende eller rättare sagt vård och omsorgsboende. Något exakt byggår har jag inte kunnat hitta någon direkt info kring men av stilen att döma skulle jag gissa på 1940-tal. Med de orden hoppas jag att ni fått upp ögonen för ett kanske okänt kapitel i stadens historia, väl bemött!

På vägen mellan Fristad och Borgstena ligger Uddetorp säteri. På säteriet har ett flertal olika familjer bott genom seklerna, säteriets anor går tillbaka till 1500-talet. Bengta Mattsdotter Kafle (1502-1556) var den första ägaren. Maken var en Olof Bosson -Oxehufvud (1508-1557) och tillhörde den adliga ätten Oxehufvud, hemmahörande i Västergötland, Ås härad. Under 16 och 1700-talet blir Uddetorp ett säteri i dess mer traditionella bemärkelse. Tidigare hade det mer varit som en vanlig gård. Vad är då ett säteri? Jo, kort sagt är det synonymt med en herrgård av större kaliber. Unikt för säterierna var att dessa var befriade från skatt fram till 1810. På Uddetorp säteri levde prominent folk såsom adelsmän, fältmarskalker, borgmästare, majorer och kaptener. Vi talar alltså om folk som antagligen hade väldigt gott om pengar och som ägde mycket av marken runt omkring. Sedan 2013 ägs Uddetorp säteri av familjen Smith och de har sett till att ladugården, mangårdsbyggnaden och liknande har renoverats. Här finns en servering med ett högklassigt kök, en blomsterhandel samt en antikvitetsaffär. Ett besök rekommenderas varmt!

I gränslandet mellan vinter ovh vår ligger Svanen vackert vid bryggan i Almenäs. Ännu har inte bad och båtsäsongen kommit igång, om somrarna är det annars många badgäster ute vid Almenäs. Sedan 2001 har även Svanen varit ett populärt sätt att ta sig runt på sjön med. Jag har inte åkt med själv på detta lilla fartyg men har hört talas om att det genom åren arrangerats exempelvis räkkryssningar och musikkryssningar. Svanen fick sitt namn i samband med flytten från Dalarna, tidigare hade den hetat Slussbruden. Var det namnet har sitt ursprung är något oklart men en rimlig gissning är nog att den passerat en och annan sluss i anslutning till Runn som förövrigt är en skärgårdssjö. Svanen var namnet på en så kallad lokomotivångare som gick på Viskan och Öresjö. Den gick om jag förstått det rätt mellan Sparsör och Långesten (Sjöbo). Denna ångare nyttjades säsongen 1892 och var säkerligen ett uppseendeväckande ekipage för sin tid. Den stannade på flera ställen under turen, bland annat i Skogsryd och på Sjöbo. Vid Ålgården kvarn(nära Knalleland) fick ekipaget lyftas upp på en räls för vidare färd på Viskan. Vid Långesten låg godtemplarnas lägergård och huset inrymde även en restaurang. Vad hände då med den gamla lokomotivångaren? Tyvärr så exploderade den olyckligt år 1892 och det blev av förklarliga skäl inga fler resor till Långesten. Med M/S Svanen på Öresjö lever i alla fall minnet av den gamla lokomotivångaren kvar, ett minne av svunna tider som är väl värt att bevara!

I Dalsjöfors har det under åren lopp funnits diverse affärsverksamheter. Ett exempel på detta är bagerier, strax nedanför torget i Dalsjöfors låg under många år Sandells bageri. En handlande vid namn Wilhelm Selin startade bageriet 1908. En annan handlande, Lidman, kom sedan att överta verksamheten och sålde i sin tur bageriet till Axel Sandell(1877-1957). Bageriet har således varit i familjen Sandells ägo under större delen av bageriets historia. 2019 lade tråkigt nog verksamheten på Stationsvägen ner i samband med att Ica Dalköp på Storgatan köpte upp det anrika bageriet. Sedan 2019 bakas Sandells bröd under Ica Dalköps tak. Tyvärr hann jag för egen del inte besöka bageriet på sin ursprungliga plats men jag tänka mig att det var en fröjd att besöka såväl för smaklökarna som för ögonen. Jag hoppas att arvet förvaltas väl, om än under Icas regi.

1,5 mil öster om Borås, i Ås härad, ligger Dalsjöfors och här bor ungefär 4000 invånare. Här är det nära till allt och det finns både mataffärer och ett bageri, för att nämna några saker. Vi ska dock backa bandet till den 28 oktober 1897, den dagen grundades nämligen Dalsjöfors Väfveriaktiebolag av fem herrar vid namn:Herman Jansson, Henning Wenander, Martin Wenander, Alfred Pettersson och Paul Jansson. Det totala aktiekapitalet vid grundandet var totalt 70.000 kr, en troligen ganska stor summa för sin tid. Herman Jansson och Wenanderbröderna utgjorde företagets ledning. När bolaget startades inköptes bland annat Tummarp liksom Gårda gård, fabriken förlades emellertid i det som nu utgör Dalsjöfors centrum. Inte långt ifrån fabriken ligger Dalsjön med ett tillhörande fall vid namn Sågebäcken. För fabrikens räkning installerades en ränna och turbin, en tämligen logisk placering av fabriken kort sagt. Utan vattenkraften hade verksamheten antagligen inte kunnat komma igång när det begav sig. I omgångar har fabriken byggts till och alltfler kom att anställas under 1900-talet. 1902 hade fabriken förlängts och brandförsäkrades i samma veva. 1904 stod spinneriet färdigt och Vägverkets behov täcktes precis av de cirka 1800 spindlarna. 1919 gick fabriken ihop med Almedahls och tio år senare skedde en stor sammanslagning med Marks Linnemanufaktur AB, Häggådalens Mekaniska Linneväfveriers AB samt Holma-Helsinglands Linspinneri & Väfveriaktiebolag. Jag har ett särskilt stort intresse vad beträffar företagshistoria och skulle kunna berätta hur mycket som helst om fabriken men med risk för att det blir en mindre avhandling. För två år sedan skrev jag dessutom ett inlägg om fabriken som mer ingående berör dess historia. För den som inte hade möjlighet att ta del av det inlägget eller för de som bara vill friska upp minnet kring fabriken så hoppas jag att detta inlägg är till belåtenhet. Allt gott!

Namnet Kråkekärrsgatan har sitt ursprung i namnet på en gammal plats vid namn Kråkekärr. Som jag förstått hette den här delen av Norrmalm till och med Kråkekärr under en tid i stadens historia, åtminstone informellt. På Norrmalm finns det lägenheter, radhus och villor ifrån olika tidsperioder. Till ganska stor del bebyggdes stadsdelen under 1910 och 20-talet. Under förstnämnda decennium byggde AB Egna Hem tvåfamiljsvillor och här bodde en hel del textilarbetare. AB Bostäder uppförde vid sistnämnda decennium fyra långhus i närheten av brandstationen. I mångt och mycket är bebyggelsen välbevarad men vissa renoveringar och utbyggnader har gjorts senare under 1900-talet. De så kallade punkthusen byggdes vid 1960-talets mitt, husen i bakgrunden skulle kunna vara ifrån den tiden eller byggda något senare. I och med den kommande byggnationen utmed Kråkekärrsgatan (vid Sagavallen) så förändras stadsdelens utseende och omgivningar ytterligare. De som flyttar in här kommer verkligen ha träden precis på knuten, vilken lyx!