Gårdagens cykeltur gick till Rångedala och byn Algutstorp som ligger strax öster om samhället. Här har hembygdsföreningen sitt fina torp, det är det första som möter en. På gården finns även en gammal hederlig ladugård och lite annat smått och gott. Ett stycke från gården ges besökaren olika förslag på vandringsslingor. Vi valde att gå Grytefotstigen, en led dominerad av vacker skog, växter och ett rikt fågelliv. Här och där kunde stenmurar skådas i skogen, antagligen någon form av gräns mellan olika gårdar. Stenmurar fyllde i svunna tider flera syften, en av dessa var i form av en så kallad Fägata. Fägatorna låg ofta i närheten av gårdarna, en mur på var sida utgjorde en trygg och säker gång för kor eller annan boskap när de skulle ut på bete. Själva betet ägde oftast rum på utmarker till gården. Någon gång under järnålder eller medeltid introducerades detta med fägator. Idag finns de kvar som ett minne av svunna tider, i Rångedala har ju folk bott i några tusen år. Fynd från stenåldern har hittats på orten i form av krukskärva med ett avtryck av sädeskorn. Skärvan i sin tur hittades i sin tur i en hällkista. På återseende!

Under en löptur en söndag i slutet av mars så sprang jag på en vril. Inte bokstavligen men ändå! De är intressanta och skrämmande på samma gång. De lär bero på någon form av genetiskt fel i trädet. Första gången jag såg en vril trodde jag det var en parasit men skenet kan bedra. Vrilarna är tydligen uppskattade av slöjdare eftersom fibrerna i vrilar ligger på ett särskilt sätt.

Cykelturen till Limmared gick ömsom på asfalt ömsom på grusväg. Den ojämna kvalitén på underlag vägdes dock upp av fantastisk natur och trevliga människor. En stor fabriksbyggnad möter en när man kommer till Limmared. Det är den gamla fabriksbyggnaden i sin pompa och ståt. På glasbruket har många arbetare slitit för sin brödföda. Limmareds glasbruk är det äldsta i Sverige, grundat 1740. Det är unikt i sitt slag eftersom glasproduktion ännu pågår. En del förändringar har förstås skett genom åren. Fabriken har blivit uppköpt av olika företag och verksamheten rullar på. Glasblåseri är ett hantverk som erfordrar många års övning, kärlek och hängivenhet till materialet. Glasets hus är väl värt ett besök!

Dagens lunch intogs på restaurang Taco bar i Borås, restaurangen eller baren om man så vill är belägen precis vid Viskan. Under vår och sommarhalvåret finns det även möjlighet att sitta utomhus bredvid Viskan. Än stod det inga möblemang utomhus. Det var lyckligtvis inte någon trängsel där inne. På väggarna fanns foton ifrån Mexiko i fönstren kaktusar. Första intrycket var att de fått till den mexikanska atmosfären på ett bra sätt. Jag beställde in enchiladas, extra salsa fanns på bordet(salsa verde och habanerosalsa). Sistnämnda var det riktigt bra sting i så salsa verde jämnade ut styrkan på ett bra sätt. Jag och min gode vän behövde inte vänta länge förrän maten stod på bordet, att det dessutom var riktigt gott och perfekt kryddning gjorde inte saken sämre. Priset då? Jo, 149 kr gick det på för kalaset. Det var helt klart värt sitt pris, på menyn finns även burgare och förstås flera andra klassiska texmexrätter. Ett besök rekommenderas starkt till Taco bar, smaklig måltid!

Gårdagens cykeltur gick till Trogared med sitt vackra kapell, på vägen dit passerades Äspered, Sundholmens slottsruin och förstås den stora sjön Tolken. Det var första gången jag besökte kapellet i Trogared, en unik byggnad enligt mitt tycke och taket på bilden ovan påminner nästan om taken på en norsk stavkyrka eller kyrka på den ryska landsbygden. Kapellet är dock i högsta grad beläget i Sjuhärad, 11 km från Ulricehamn. Jämfört med andra kyrkor i trakten är som ovan nämndes kapellet inte så gammalt, lite drygt hundra år närmare bestämt. Kyrkan i Södra Ving(i Hökerum) låg på gränsen till Härna, i ena änden av Södra Vings socken. Därför kom således Trogareds kapell att uppföras, invigningen skedde år 1921. I Hökerum bodde under medeltiden en stormanssläkt vid borgen Fagranäs, denna släkt var en viktig maktfaktor i trakten och avgjorde var kyrkor skulle uppföras. Denna stormansätt hade så kallad patronatsätt. Kommunikationerna strax före sekelskiftet 1900 och några år framåt var inte de bästa och många hade långt till närmsta kyrka. Särskilt besvärligt var det för folk i södra delarna av Södra Vings socken. En viss komminister(senare präst) vid namn Adolf Kloo(1878-1972) kom att bli initiativtagare till kapellet. Tillsammans med lokalbefolkningens stöd möjliggjordes byggnationen av kapellet. I vårsolen intogs medhavd fika på bänken framför kapellet, en riktigt härlig dag var detta!