Ödenäs

På bilden ser vi Ödenäs kyrka som uppfördes år 1840 i så kallad Carl–Johanstil. Ödenäs ligger i de södra delarna av Alingsås kommun och är vackert belägen på en så kallad drumlin. Det kändes att en viss klättring gjordes med cykeln, 213 meter över havet ligger orten!

Gårdagens cykeltur kan ha varit den längsta hittils, 9,5 mil visade cykeldatorn när jag kom hem vid 18-tiden. Hur som helst så cyklade jag från Borås vid cirka 10.30, på torget i Bollebygd intogs en banan och lite vatten. Sedan fortsatte färden på bilvägen mot Hindås, det är en liten fin väg och en söndag som denna var det tämligen lugnt. Strax före Hindås svängde jag av vägen och ut på en något mindre och stundtals lite guppig väg som ledde mot Ödenäs. Även på denna väg dominerade skogen och här och var syntes några hus. Väl framme vid sista backen skymtade jag mitt mål, högt belägen och naturen runt omkring formad av inlandsisen. En intressant ort, en gång i tiden centrum för Bastabinne, korgar tillverkade i bast eller näver. Här finns ett hembygdsmuseum som heter just Bastabinne, öppet efter överenskommelse per telefon eller mail. Många förknippar säkert orten med TV-klassikern Hem till Byn, inspelad i omgångar mellan 1971-2006, en riktig långkörare men den rekommenderas starkt! Ett flertal platser på byn kände jag igen från serien:kyrkan, den gamla skolan och församlingshemmet för att nämna några. Till sist, möt våren i Ödenäs, det är väl värt ett besök!

Algutstorp

Ett flertal skyltar för den som vill drömma sig bort till andra platser. Grovareskylten blev emellertid omtalad här i Sjuhärad för några år sedan. De andra platserna som skyltarna anger avståndet till har dock inte besökts.

Gårdagens cykeltur gick till Rångedala och byn Algutstorp som ligger strax öster om samhället. Här har hembygdsföreningen sitt fina torp, det är det första som möter en. På gården finns även en gammal hederlig ladugård och lite annat smått och gott. Ett stycke från gården ges besökaren olika förslag på vandringsslingor. Vi valde att gå Grytefotstigen, en led dominerad av vacker skog, växter och ett rikt fågelliv. Här och där kunde stenmurar skådas i skogen, antagligen någon form av gräns mellan olika gårdar. Stenmurar fyllde i svunna tider flera syften, en av dessa var i form av en så kallad Fägata. Fägatorna låg ofta i närheten av gårdarna, en mur på var sida utgjorde en trygg och säker gång för kor eller annan boskap när de skulle ut på bete. Själva betet ägde oftast rum på utmarker till gården. Någon gång under järnålder eller medeltid introducerades detta med fägator. Idag finns de kvar som ett minne av svunna tider, i Rångedala har ju folk bott i några tusen år. Fynd från stenåldern har hittats på orten i form av krukskärva med ett avtryck av sädeskorn. Skärvan i sin tur hittades i sin tur i en hällkista. På återseende!

Kopparhammaren

Beskrivning saknas.
På bilden ser vi Bålån som mynnar ut i Storsjön strax utanför Viskafors i Borås stad, 2 km väster om orten för att vara mer exakt. Utmed det som är dagens Storsjön har folk levt och idkat olika typer av näringsverksamhet genom seklerna. Detta vet vi eftersom det gjorts arkeologiska fynd runt omkring och såvitt jag förstått även på sjöbotten. Innan sjön anlades sent 1800-tal så var det gårdar och jordbruksmark här, men mer om det en annan gång! Rubriken till dagens inlägg syftar på den smedja som låg utmed Bålån, i drygt 100 år låg den här och den gick i konkurs år 1787. Varför smedjan kallades smedjan för just Kopparhammaren? Kan det ha varit så att man smidde i koppar?

Vrilen

En vril på ett träd i skogen vid Björkäng ett stenkast ifrån Borås centrum. Vrilar är ett inte alltför ovanligt fenomen i naturen, ibland misstas dessa för tickor. Inte minst sprängtickan som man kan göra te på, Chagate.

Under en löptur en söndag i slutet av mars så sprang jag på en vril. Inte bokstavligen men ändå! De är intressanta och skrämmande på samma gång. De lär bero på någon form av genetiskt fel i trädet. Första gången jag såg en vril trodde jag det var en parasit men skenet kan bedra. Vrilarna är tydligen uppskattade av slöjdare eftersom fibrerna i vrilar ligger på ett särskilt sätt.

Limmareds glasbruk

Något stel efter cykelturen till Limmared var det perfekt att få vila ryggen. I förgrunden syns glasets hus, här inryms servering, museum och glasproduktion.

Cykelturen till Limmared gick ömsom på asfalt ömsom på grusväg. Den ojämna kvalitén på underlag vägdes dock upp av fantastisk natur och trevliga människor. En stor fabriksbyggnad möter en när man kommer till Limmared. Det är den gamla fabriksbyggnaden i sin pompa och ståt. På glasbruket har många arbetare slitit för sin brödföda. Limmareds glasbruk är det äldsta i Sverige, grundat 1740. Det är unikt i sitt slag eftersom glasproduktion ännu pågår. En del förändringar har förstås skett genom åren. Fabriken har blivit uppköpt av olika företag och verksamheten rullar på. Glasblåseri är ett hantverk som erfordrar många års övning, kärlek och hängivenhet till materialet. Glasets hus är väl värt ett besök!

Skogens lugn

En grillplats i Ymerskogen i Brämhult som ligger strax utanför Borås, här har jag under min skolgång vistats ett flertal gånger. Det var särskilt under mellanstadiet om jag inte missminner mig. Ymerskogen domineras av barrskog, primärt gran och även tall. På sina ställen finns även lite lövskog men jag är inte helt säker på vilka träd det rör sig om. Det skulle kunna vara en och annan asp, bok alternativ ek. Under skogens mäktiga träd vars kronor susar i vinden infinner sig en harmoni där man är i samklang med naturen. Strax bortanför träden som vi ser på bilden finns en mosse, i dagligt tal kallas den just ”mossen”. På den mossen bröts under 1940-talet torv vilket används som uppvärmning under nödåren.

Taco bar

Enchiladas med en fräsch sallad och tillhörande nachos syns på bilden. Till maten dracks ett glas Fanta. En riktig fröjd för smaklökarna var detta minst sagt.

Dagens lunch intogs på restaurang Taco bar i Borås, restaurangen eller baren om man så vill är belägen precis vid Viskan. Under vår och sommarhalvåret finns det även möjlighet att sitta utomhus bredvid Viskan. Än stod det inga möblemang utomhus. Det var lyckligtvis inte någon trängsel där inne. På väggarna fanns foton ifrån Mexiko i fönstren kaktusar. Första intrycket var att de fått till den mexikanska atmosfären på ett bra sätt. Jag beställde in enchiladas, extra salsa fanns på bordet(salsa verde och habanerosalsa). Sistnämnda var det riktigt bra sting i så salsa verde jämnade ut styrkan på ett bra sätt. Jag och min gode vän behövde inte vänta länge förrän maten stod på bordet, att det dessutom var riktigt gott och perfekt kryddning gjorde inte saken sämre. Priset då? Jo, 149 kr gick det på för kalaset. Det var helt klart värt sitt pris, på menyn finns även burgare och förstås flera andra klassiska texmexrätter. Ett besök rekommenderas starkt till Taco bar, smaklig måltid!

Skapa din egen webbplats, gratis på WordPress.com.Skapa din egen webbplats.
Börja gratis