Utöver kyrkan bjöd även denna cykeltur på andra sevärdheter. Jag talar om den gamla prästgården i Seglora. Seglora ligger förövrigt cirka två mil sydväst om Borås. Här satte jag mig ner och intog kaffe och kakor i det fina vädret. 1950 bildades Seglora hembygdsförening som sedan dess förvaltat prästgården. Två år senare blev den kulturminnesskyddad. Husgavlarna höjdes under 1800-talet, ursprungligen uppfördes huset dock med valmat tak. (Sadeltak med avskurna gavelspetsar.) Seglora som ort går långt tillbaka i tiden. Närmare bestämt till medeltiden. Vi spolar fram bandet till 1793, från det året till och med 1918 är prästgården kyrkoherdebostad. Från 1918 och 21 år framåt var det komministerbostad. (Komminister=ordinarie församl. präst) Försvaret nyttjade prästgården under andra världskriget. 1949 övertog en stiftelse gården. Året efter tog således hembygdsföreningen över. Vissa dagar är det öppet hus och kaféverksamhet. I år ser det troligen lite annorlunda ut. För att vara på säkra sidan så kan en koll på hembygdsföreningens hemsida vara värd att göra. I alla händelser, ett besök till Seglora är väl värt ett besök. Med sin närhet till såväl Borås och Kinna är det nära till trevliga butiker och kaféer om så skulle önskas. Tack för uppmärksamheten!

Min senaste cykeltur startade med en uppvärmning ut till Sandared. I Sjömarken fick jag ett infall och tog av mot Viared. Därefter gick turen vidare mot Seglora, cirka två mil sydvästt om Borås. Det är ett lugnt och trevligt litet samhälle utmed Viskan. I vanlig ordning blev det ett besök vid bykyrkan. En ståtlig kyrka mitt ute i idyllen. Ett besök till Seglora prästgård kan också rekommenderas. Här finns mycket intressant historia.

Under sightseeingturen i Lidköping möts jag av gammal träbebyggelse. 1849 eldhärjades gamla staden, lyckligtvis klarade sig bebyggelsen på Limtorget. Trots torgets namn verkar ingen limtillverkning ha skett här. Däremot fanns det försäljning av kalksten, även kallat lim. I trähusen finns diverse verksamheter såsom kafé, tryckerimuseum och verkstad. Just denna dag såg verksamheterna ut att vara stängda. Ett besök rekommenderas varmt!

Redan på långt håll syns den säregna byggnaden på torget i Lidköping. Den sätter sin alldeles särskilda prägel både på torget och på staden. Direkt nät Lidköping nämns går tankarna oundvikligen till denna röda byggnad. I inledningen nämndes jaktslott som tänkbart syfte med byggnaden. En annan tanke är att det skulle kunna ha varit ett lusthus. Via Vänern flyttades byggnaden på 1600-talet till Lidköping. Väl på plats kom den att bli stadens rådhus. Nya staden grundades i samma veva. 1676 avslutades sista arbetet med uppförande av slottet på den plats den står idag. Fram till 1883 fungerade det som rådhus. Det har även fått agera polisstation, brandstation och museum. 1961 återuppbyggdes rådhuset efter att en brand härjat året därpå. I dags dato huserar Götene-Lidköping i huset. Med de orden kan jag varmt rekommendera ett besök till Lidköping vid vackra Vänern!

En ljummen lördagkväll kom vi fram till en lummig allé. Tankarna går oundvikligen till den engelska landsbygden. Väl framme mötte slottsherren upp i egen hög person. De bägge trofasta slottshundarna stod vid hans medan han informerade om faciliteterna. Gäster bor i slottets båda flyglar byggda på 1700–talet. Slottet byggdes som sagt om vid 1800-talets mitt. Sägnen säger att Von Falkenberg spökar på slottet. Nattsömnen blev emellertid god, liksom frukosten dagen därpå. Därefter gjordes en liten promenad runt slottsägorna. Slottsherren frågade om vi sovit gott vilket vi hade. Det brukar man göra här sade han. På det stora hela var detta ett slott väl värt ett besök.

På långt håll tornar kyrkan upp ute på den gullspångska landsbygden. Det är ett ganska flackt landskap här i de nordöstra delarna av västra Götalands län. En av de bäst bevarade timrade medeltida kyrkorna stod en gång på denna plats. 13 och 1400-talsmålningar fanns inne i den kyrkan. I november 2001 satte någon eld på kyrkan som blev totalförstörd då den brann ner till grunden. Lyckligtvis finns skickliga antikvarier och ingenjörer som kan återuppbygga gamla byggnader. De tillämpar samma tillvägagångssätt som när den ursprungliga kyrkan byggdes en gång i tiden. Det finns möjlighet att få en guidad tur(stod det på infoskyltar). En guidning kring kyrkan och byggnadstekniken. Besök gärna Södra Råda, det är en fantastisk plats!

Några timmar efter Dalaborg anlände vi till Karlstad, lite av Värmlands huvudstad om jag förstått det rätt. Det är väl knappast utan anledning som den är residensstad Värmlands län, stiftstad för Karlstads stift samt universitetsstad sedan 1999. Här finns exempelvis olika lärareutbildningar. Staden grundades 1584 av Karl IX, därav namnet Karlstad. (Den gamla stavningen var Carlstad.) Sedan vikingatiden hade Karlstad(då Tingvalla)varit en viktig handelsstad strategiskt placerad vid norra delen av Vänern. Dessutom i mitten av sjön. En god lunch intogs på en av stadens restauranger, solen sken och det gick att sitta ute. Inte långt från restaurangen fanns en staty av nationalskalden Gustaf Fröding(1860-1911). Fröding verkade i staden 1885-94 som journalist. Under Karlstadtiden skrevs några av hans mest kända dikter. Karlstad är en trevlig stad att strosa runt i, den känns som en storstad och mellanstor stad på samma gång. Cirka 65.273 människor bor här, 20:e största tätorten i landet. De centrala delarna av Karlstad(historiskt centrum)byggdes från 1865 i så kallat rutnätsmönstet. Typiskt för detta är breda gator och ett stort torg. Just detta år var det nämligen en stor stadsbrand. Jag var mycket nöjd med vistelsen i Karlstad. Dessvärre hanns inga museibesök med. Här ligger såväl Lars Lerins konstmuseum Sandgrund samt Värmlands museum. Jag får återvända hit fler gånger. Med denna text hoppas jag ha sått ett frö hos er som ännu inte besökt staden till att göra det. För er som varit här förr, åk gärna till Karlstad igen, det är en magisk stad med närhet till skogar och vattendrag!

Förra helgen gjordes en intressant resa längs med Vänern. Ett av de första stoppen gjordes i Dalsland, några mil söder om Mellerud. Med en naturlig vallgrav vad borgen strategiskt belägen. Dalsland låg som ju b.la. gränsar till Bohuslän var länge en gränstrakt till Norge dit ju Bohuslän hörde. Nämnde Birger belägrade Dalaborg inte långt efter att den byggts. Birger var vid denna tid kung, liksom rival till sina bröder Erik och Valdemar(1305 hertigar av Södermanland respektive Finland). (Dessa bröder skulle 15 år senare låsas in av Birger på Nyköpinghus, men det är en annan historia.)Just 1305 hamnade Dalaborg i kungens händer. I samband med detta slöts ett fredsfördrag. I Dalsland ryckte norska trupper fram fyra år senare. Detta gjorde att borgen kom till nytta, borgens fogde slog tillbaka mot trupperna. Dalaborg brändes 1434 under Engelsbrektsupproret. Lyckligtvis är ruinerna i tämligen gott skick, ett besök är denna plats väl värd!

Såhär års är Ålgården omgiven av lummig grönska som omsluter Viskan. Det känns nästan som att Viskan flyter fram på sydligare breddgrader under sommarmånaderna. Floder såsom Donau dyker upp i mitt huvud. Det om det! Dess tidiga historia har jag varit inne på. Ett museum blev Ålgården 1960, avsedd primärt för den samling som målaren och författaren Roland Kempe(1907-1991) donerade till staden. Samlingen flyttades efter några år till Borås konstmuseum. År 2000 flyttade Borås konstgrafiska verkstad in på Ålgården. Kvarnverksamheten är idag ett minne blott. Konstverksamheten är däremot i högsta grad levande. Några gånger per år ställer konstnärer ut sina alster i byggnaden på bilden ovan. Jag har själv besökt några utställningar, ett besök rekommenderas varmt!

Ett flertal gånger har jag besökt denna trevliga skivbutik, det är den enda skivbutiken i Borås. Sedan 2008 har han drivit butik i staden, först på Fleminggatan men sedan november på Vasagatan. På butikens hemsida marknadsförs den som nostalgibutiken, med all rätt. I butiken finns all möjlig musik:rock´n roll, blues, soul, rock, pop och världsmusik. Tidsspannet är tämligen stort, från ungefär 1960-talet fram till 90-talet för vinylskivor och EP-skivor. I butiken finns även kassettband, CD-skivor och ett gäng med DVD-filmer(flesta med musikkoppling). Vem är då mannen bakom butiken, Robert?
Han växte upp i Sandared på 50-talet och hade föräldrar som var väldigt intresserade av musik och sport. När han var runt 20 började han jobba på Tages radio & TV i Sandared.

Robert blev ansvarig för skivavdelningen, passande som det var eftersom han alltid gillat musik. ”Jag har varit intresserad av musik sedan tidigt 60-tal, sedan jag var en 10-12 år” På frågan om han har någon favoritskiva säger han att det är svårt att välja någon specifik. Det som ligger honom varmt om hjärtat är blues, något han ofta återkommer till. Artister såsom John Mayalls Bluesbreakers och Fleetwood Mac(gamla bandkonstellationen)är två favoriter. Genom åren har det förstås dykt mycket annat bra i musikväg också menar han. ”Jag går gärna på en visfestival, det tycker jag är riktigt häftigt, nära och bra.” Mot sista delen av intervjun diskuterar vi lite kring olika medium, såsom vinyskiva, EP och CD. Med en hyfsad stereoanläggning får man en väldig bredd på ljudet jämfört med CD:n. CD upplever han har ett mer ihoptryckt ljud. Det gör inget om det skrapar lite grann när man lyssnar på vinyl, bara det inte blir för mycket menar han.

Det som driver honom är det stora musikintresset, i en tid där mycket musik finns digitalt. För egen del föredrar jag det mer klassiska formatet, vinylskivan. I likhet med Robert upplever jag att det är en speciell känsla med vinylskivan. Efter denna intervju inköpets en skiva i serien:”The history of Rock”. Köp gärna den om du vill lyssna in dig på några olika artister sade Thomas. Robert instämde i att det är en trevlig och behändig serie. Nöjd med mitt inköp gick jag hem och avnjöt toner av artister som Chuck Berry och Gene Vincent. Ett besök till Robbe-D Vinyl rekommenderas varmt! På ovan nämnda hemsida står öppetiderna. Allt gott!