Vädret, ett ämne som väcker många tankar och känslor, inte minst på sommaren kanske. Sommaren är ju en tid där vi helst ska lyckas ta ledigt de veckor som vi kan räkna med åtminstone 22 grader, sol och en klarblå himmel. Prognoserna är förstås svåra att förutsäga med hundra procent säkerhet, därmed är det inte säkert att alla får en lika härlig sommar varje år. Nu kanske vissa av er undrar var jag sitter här och skriver om vädret, det här ska ju vara en historieblogg. Jo, visst är detta en historieblogg men så här i slutet på sommaren kan det ju vara på sin plats med en liten summering av den. För egen del har det blivit en del fina cykelturer, härliga bad och vandringar. Kyrkor och andra kulturhistoriskt intressanta platser har besökts runt om i Sjuhärad. I mitten av juli gjordes även en tur till norra Ätradalen och Falbygden. Pandemin har även denna sommar gjort att vi har fått tänka lite annorlunda i var vi reser. Kanske har du fått upptäcka platser, orter och städer som du bara hört namnet på någon gång, i så fall låter det som en lyckad hemester! Det finns mycket fint att uppleva i såväl Sjuhärad som i Västergötland i stort. Tillbaka till det här med väder, visst kan ösregn och snålblåst förstöra om man ska göra en tur till Karlsborgs fästning, Åsle Tå eller Torpa stenhus men med rätt kläder kommer man långt. Klyschigt? i högsta grad men i högsta grad sant. Med detta sagt så hoppas jag att ni fått uppleva en del intressant runt om i vårt landskap. Förhoppningsvis skedde dessa turer i solsken! Jag återkommer snart med nedslag på nya platser!

Den sista dagen på vandringen inleddes med en rejäl frukost på vårt B&B i Håcksvik. Det värsta regnet hade hunnit lägga sig när vi kom iväg, strax före kl. 10. Vädret var sannerligen omväxlande denna dag. Regnkläderna kom delvis till nytta under dagen men när solen väl tittade fram så blev det för varmt med regnkläder på. Landskapet varierade mellan ängar, fält, skog och landsväg. Det var lika stor variation på vegetationen som vädret för dagen. Denna dag var inte fullt lika tuff som de föregående två då vi vandrade 1,7 mil per dag. Denna sista dag vandrade vi 1,2 mil och skyltningen var för det mesta tydlig så några onödiga omvägar kom vi inte att göra. Väl framme i Östra Frölunda tog vi oss en koll inuti den majestätiska kyrkan från 1825. En stund senare kom bussen som tog oss till Svenljunga där en välförtjänt pizza intogs, riktigt gott. För att summera, det var tre innehållsrika dagar som bjöd på blandad natur, fina djur och byarna vi stannade till i var alla mycket trevliga att vistas i!

Den andre dagen startade med en rejäl frukost på Kalvs skolhus. Vi var alla ganska trötta efter den första dagen som ju präglades av hög nederbörd. Första stoppet på denna dag gjordes vid kyrkan i Kalv, uppförd 1898-99. Sedan blev det våffla med glass vid café Solvik samt bad för min del i Kalvsjön. Därefter fortsatte vi vår vandring mot Håcksvik och vandrarhemmet, eller rättare sagt B&B-Café Parksäter. Från Kalv gick första biten av dagens etapp bra, när vi kom ut på den ”stora vägen” saknades emellertid tydlig skyltning för vår del. Detta ledde fram till att vi gick fel och fick vända tillbaka igen för att slutligen följa vägen mot Håcksvik. Det var en vacker men på sluttampen ömmande historia för våra fötter och leder. Väl framme i Håcksvik checkade vi in på ovan nämnda boende. Boendet drivs av ett danskt-holländskt par som är mycket trevliga och serviceminded. Vi beställde in varsin måltid vilket var väldigt gott efter dagens vandring på drygt 2 mil. Tydligare skyltning ifrån Svenljunga kommuns sida hade dock uppskattats. I övrigt en riktigt fin dag med många upplevelser. Imorgon bär det av mot Östra Frölunda och sedan buss till Svenljunga. På återseende!

Den första vandringsdagen började vid 08.30 på Borås resecentrum. Buss 360 tog oss mot Svenljunga där proviant inhandlades och buss 391 tog oss sedan mot Östra Frölunda. Solen sken och vi kollade in den vackra kyrkan uppförd 1825. Därefter påbörjades vandringen på 1,7 mil mot Kalv. Ett flertal pauser gjordes varav den första vid den gamla befästningen Kindahus med anor från 1300-talet. Trakten vi befinner oss i var en gång i tiden gränstrakt mot Danmark, Halland var vid den tiden danskt. Vår färd fortsatte, ännu under soliga förhållanden. När vi anlände till Mårdaklevs kyrka började det regna ”cats and dogs”. Skydd togs under ett träd där medhavd smörgås och kaffe förtärdes. Ett stycke ifrån kyrkan, på vägen mot Kalv hittade vi en liten hantverksbutik och second hand, mycket trevligt. Det var minst sagt härligt med tak över huvudet och att få torka upp lite grann. Efter en stunds väntan fortsatte vandringen mot Kalv, en riktigt blöt historia. Kläder, kängor, packning, allt blev helt genomblött. Väl framme vid Kalvs gamla skolhus blev vi välkomnade av dess ägare. Nu har vi installerat oss och vilar på våra våningssängar. Imorgon bär det av vidare mot Håcksvik, på återseende!

När man åker in i Ornunga möts man av öppna fält, jordarna är magra och inte särskilt gynnsamma för någon odling. Detta går igen även i grannsocknarna Nårunga Ljur och Asklanda. Området kallas för ”Svältorna”, detta har flera orsaker, en viktig sådan är det svedjebruk som tog rejäl fart under 1700-talet. Jorden i området blev blev bränd och mycket av näringen försvann, en utarmning av jorden skedde. I anslutning till den gamla kyrkan ligger Ornunga fornminnesförening och dess hembygdsgård. Föreningen har funnits sedan 1905 och är den äldsta hembygdsföreningen i Västergötland. Begreppet hembygdsförening myntas något senare under 1900-talet. Några lördagar under sommaren arrangerar föreningen i Ornunga temakvällar med koppling till bygdens historia. Just denna lördag, i slutet av juli inleddes kvällen med en presentation av föreningen och lite om vilka som bodde här under 17,1800-talet. Vad vet vi då om kyrkan? Jo, den är som sagt av medeltida ursprung och var därmed från början katolsk. Efter en guidning i kyrkan ökar ens förståelse för hur kyrkan förhåller sig till omgivningen runt omkring. Att gå till kyrkan var inget som man kunde hoppa över förr i världen. Den som gjorde det kunde räkna med skampåle, åtminstone under medeltiden och fram till 15,1600-talet. Predikstolen i kyrkan tillkom 1720, kyrkbänkarna är ungefär samtida med predikstolen. Det som slår en är att ungefär halva kyrkan invändigt är 1200-tal medan den andra halvan till stor del är 16, 1700-tal. Takmålningarna är emellertid gjorda på 1500-talet. På det stora hela är detta en kyrka med en anrik och imponerande historia, väl värd ett besök.

Kyrkan tornar upp på långt håll redan när man kör in i Nårunga, här ska finnas ett missionsmuseum har jag hört. Orten är för mig oupptäckt, där den ligger inklämd mellan Ljur och Skogsbygden. Kyrkan ser ut att vara uppförd i kalksten, kanske kan den vara från Kinnekulle? Hur det än ligger till med den saken så har kyrkan en intressant historia. Redan i början av 1800-talet fanns det planer på en ny kyrka, den gamla var antagligen både för liten och otidsenlig. Kyrkan i Ljur kom dock att hinna byggas före den i Nårunga. Befolkningen i Ljur ville fortsätta ha sin egen kyrka, detta är en potentiell orsak som förs fram i skriftligt material. För att vara en liten by i Gäsene härad, tämligen långt från någon riktig centralort så förefaller kyrkan som en rejäl pjäs där den tornar upp på åsen. Uppenbarligen har en hel del pengar satsats för att kyrkan skulle kunna uppföras. I de skriftliga källorna finns uppgifter om att församlingen insamlade mellan 2-3000 riksdaler, detta ska ha sagts år 1823. Nästan 30 år innan kyrkan uppfördes. Kyrkan har således en del historiskt intressant att bjuda på. Lyckligtvis var kyrkan öppen när jag var där, en vacker julidag. Ett besök rekommenderas!