Under torsdagens cykeltur gjordes ett flertal olika stopp, en av dessa var vid den gamla prästgården i Fristad. Detta var första gången som jag såg den på nära håll, en avstickare väl värd besväret. Det var något visst med färgsättningen på byggnaden, det röda dominerar men balanserades upp väl av den blå dörren med den vita portalen. Portalen förde tankarna till något grekiskt tempel. Vilka bodde då här? jo, efter Bjurstens död bodde övriga familjen kvar i prästgården fram till 1843 då hon själv avled. 16 år senare blev från Borås Fristads pastorat löst, kyrkoherde och kontraktsprost blev C.W Noraeus. Prästgårdens trädgård sägs ha varit mycket välskött av prostinnan Noraeus. Ytterligare några till har levt i prästgården men det finns ingen anledning att rabbla upp alla namn. Ingen nämnd ingen glömd. eller vad man ska säga. Det finns ingen anledning att rabbla upp alla namn på de som sedan bodde där. Ingen nämnd ingen glömd eller vad man ska säga. Om någon idag bor prästgården är något oklart. Oavsett hur det ligger till med den saken så verkar det vara ett underbart ställe att bo på. Besök gärna prästgården och ta en bild eller två, insup naturen och njut av stunden. Carpe diem.

Ytterligare ett stopp på torsdagens tur var Lövåsens såg, en såg med en intressant historia. På andra sidan vägen fanns gården Lövåsen, idag finns där kvar en gammal ladugård men numera huserar en antikbutik där. Hur drevs då sågen? Jo, den drevs av en rejäl turbin av så kallad francistyp. Drivaxeln var en horisontell sådan, till löphjul med skovlar styrdes vattenflödet av vridbara ledskenor. Hur var turbinen placerad då? Jo, den var förlagd i en turbinbassäng eller sump som det också kallas. Via en träränna påfylldes denna ifrån en damm uppströms Viskan. Med ramsåg och spånhyvel utrustas sågverket, för bönderna i trakten kom sågen att fungera som en servicesåg. Ovan nämnda Andersson var en driftig man som drev flera verksamheter. Bland annat ett tegelbruk med fyra tillhörande byggnader och en snickerifabrik i trakten. Under många år hade sågverket stått och förfallit. 2016 överlämnades från dess ägare till Fristads hembygdsförening. Samma år hittades även turbinen på Viskans botten, den togs om hand då den var illa åtgången. Ett omfattande renoveringsarbete påbörjades och den 3/9 2017 kunde den invigas i närvaro av biskop Åke Bonnier ifrån Skara stift. Det är en fantastisk byggnad som är vackert belägen utmed Viskan. Ett besök ut hit rekommenderas starkt!

Torsdagens cykeltur gick bland annat till Mölarps kvarn, bilden ovan är dock från ett soligare tillfälle den siste oktober. Som nämndes i tidigare inlägg var den senaste cykelturen något blåsig och litet regn föll också. Mölarps kvarn har besökts många gånger under min uppväxt men jag tröttnar aldrig på att återvända hit ut. I närheten av kvarnen fanns en gård som hette just Mölarp. 1540 omnämns den i Skara Stifts jordebok. Under namnet Mölatorp var den emellertid då benämnd, 1548 blev det Möllorp, 49 Mölnorp och Molorp 1580 för att nämna några exempel. Möl kommer ifrån ordet ”mole”(möla), det är lågtyska för mala. Ändelsen arp är synonymt med torp. Ett kungligt brev anlände till prästgården i Fristad 1621. Mölarps gård och Västra Lundagården tillföll prästbostället som ”tilldelningsstom”. Från nämnda gårdar fick kyrkoherden disponera inkomsterna. Sveno Olavi(kyrkoherde)fick ingen ersättning när Gustaf den andre Adolf gästat prästgården vid två tillfällen i februari 1618. Den ekonomiska förlusten blev för Olavi dock stor, Kronan blev därmed stämd och i november samma år togs målet upp i Vedens häradsrätt. Olavi hade dock avlidit i november och nu saknades en målsägare varpå målet lades ner. Arvid Hornius(1569-1652) som var prost var den som efterträdde Olavi, Hornius liksom dennes efterföljare kunde ta del av den kungliga donationen. Man kan tänka sig att de som levde där levde under tämligen goda förhllanden. Gården hade stått oanvänd ett flertal år när vi kommer fram till det tidiga 1970-talet. 1984 gjordes en omfattande renovering. Fristads hembygdsförening huserar i kvarnens lokaler. En stor begivenhet är Mölarpsdagen som går av stapeln i maj varje år(förutom i år). Denna dag sker ett flertal aktiviteter och kvarnen håller öppet för malning. Den som vill kan köpa en säck eller fler. Mölarp kan jag starkt rekommendera för folk i alla åldrar, en upplevelse för kropp och själ!

Torsdagens cykeltur bjöd på trevliga omgivningar trots det något blåsiga novembervädret. Vid Fristad kyrka gjordes ett kort stopp på färden mot Varnum och Nitta. I Fristadbygden har folk bott i tusentals år, kyrkan är inte fullt så gammal men historien kring tidigare religiösa byggnader på platsen är dock ganska omfattande. Jag har vid ett tidigare besök på kyrkogården kikat på gravarna. Det är alltid lika intressant att lägga märke till titlar som hemmansägare, komminister och folkskollärare. Särskilt eftersom den typen av titlar är så bundna till en viss tid, jag tänker närmast på 1800-talet. En del titlar levde till och med kvar en liten in på 1900-talet. Kyrkans historia då? Fristad stod vid tidigt 1600-tal över Torpa by vad beträffar kyrklig rang. Torpa by låg ungefär där Caroli kyrkan ligger. Detta utgjorde grunden till det Borås vi känner idag och som grundades 1621. Till Fristad agerade Torpa socken annexförsamling. I Fristads pastorat har tre äldre kyrkor funnits men alla har rivits. Gingri, Längjum och Fristads gamla kyrka som revs vid 1800-talets mitt. Pastoratet förefaller med andra ord ha varit ganska omfattande och i någon mening utspritt vilket i sin tur kan tänkas ha lett till en något splittrad församling. Om det faktiskt var på det sättet låter jag dock vara osagt. Det står dock klart att Fristad och Gingri sockenstämmor tog beslut om gemensam kyrka 1830, denna skulle stå i Fristad. Jag har tyvärr inte varit inne i kyrkan vid något tillfälle så det har jag kvar. Till sist, ett besök till Fristad med omnejd är väl värt ett besök. Denna bygd i Vedens härad har mycket fint att bjuda på!

Häromdagen begav jag mig ut på en promenad genom Villastaden, varje gång jag promenerar här upptäcks nya gator, hus och detaljer. Hemligheten är att försöka gå nya vägar, annars är det lätt att gå samma gamla vanliga tur. I början av seklet och fram till 1930, 40-talet bodde här många lärare som arbetade på Högre allmänna läroverket(Bäckängsgymnasiet). Av någon anledning bodde de flesta runt tredje Villagatan. Ströberg hette en överlärare, Gunnar N. Hennix, David André och Elov Jonsson var tre adjunkter(gammal benämning på gymnasielärare, fast då hette det reallärare). De hade verkligen nära till jobbet på läroverket som ligger ett stenkast bort. I stadsdelen bodde även en byggmästare, handlare och vävare. Villastaden ligger ganska centralt men känns ändå som en stadsdel vars historia någon sällan talar om. Jag har för avsikt att göra mer efterforskning om Villastadens historia. Till sist, en promenad här kan varmt rekommenderas. En tur i i vackra Annelundsparken likaså!

En solig höstdag i slutet av oktober var det dags för ännu en cykeltur. Jag har inget minne av att jag tidigare cyklat till Varnum. Det är mest en ort jag passerat på mina turer till Ulricehamn och dess närmaste omgivningar. Väl framme vid Varnums kyrka parkerar jag cykeln vid kyrkmuren och promenerar in på grusgången. Många intressanta historier från bygden har jag fått berättat för mig eftersom min farmor var ifrån orten. Jag kan tänka mig att denna kyrka besökts vid ett flertal olika tillfällen. För egen del var det alltså premiärbesök vid kyrkan. Under 1400-talet sägs mittpartiet vara byggt. Tyvärr var kyrkan stängd så ett besök inomhus kunde inte göras. Extra intressant med Varnums kyrka lär vara gravkoret och dopfunten. Under kyrkgolvet ska ett gammalt gravkor för en grevlig ätt finnas, detta utifrån en gammal sägen. Ingen vet dock vilka det är som ligger under kyrkan. Dopfunten tillhör den så kallade ”Nårungaskolan”, Ornunga samt Töllsjö kyrka tillhör samma skola. Funten i Varnum är av medeltida ursprung och gjord i sandsten. Till sist, ett besök till Varnum kan varmt rekommenderas. Dels för det fina landskapet och kyrkan samt för Tångabo gård. Gården ligger ett stenkast ifrån kyrkan, här finns en gårdsbutik och hade det inte varit för rådande pandemi hade säkert också kafét varit öppet. Med önskan om många fler härliga turer, allt gott önskar undertecknad!

På Hötorget i Borås ligger en liten vietnamesisk restaurang, som framgår i bildtexten har den funnits i snart två år. Jag har passerat den ett flertal gånger men aldrig fått tummen ur att testa den. I lördags besöktes restaurangen i en god väns sällskap. Det finns sex rätter att välja mellan, jag riktade in mig på en kycklingrätt med lite sting i. Till en början kändes det inte så starkt i munnen men efter en liten stund hettade det till rejält! Smaken var stark men samtidigt väldigt fräsch vilket gör att styrkan inte känns som något problem. En välbalanserad kryddning med andra ord. Det gick på lite över hundralappen med en dricka till, det var det helt klart värt. Jag kan varmt rekommendera denna restaurang. Maten kommer ut snabbt till borden och servicen är bra. Smaklig måltid!

En fin höstdag i början av oktober var det dags för en ny cykeltur. Denna gång mot Fritsla, ett litet men pittoreskt samhälle. När jag kom fram till Fritsla var jag ganska hungrig, det finns två bagerier och just denna dag var det ena stängt. Jag klev in på ”Bageriet Fritsla” och intog en matigare smörgås och en läsk till. Medan maten intogs läste jag på om vilka sevärdheter som finns i Marks kommun, allt från gamla kyrkor till naturreservat. Nöjd med maten begav jag mig till kyrkan som ligger på andra sidan järnvägsspåren. Kyrkan är byggd i så kallad ”Carl-Johanstil”, den kännetecknas av kraftiga torn och kyrkorna från 1800-talets mitt byggdes oftast i just denna stil. Andra exempel på kyrkor i denna stil är de i Bredared, Sandhult, Töllsjö och Bollebygd.