Bosphorus ensemble bjöd på en fantastisk konsert inne på Sagateatern i Borås, bandet har sin bas i Göteborg och grundades runt 2015-16. Under söndagens konsert bjöd de på melodier av bland annat den egyptiska sångerskan Om Khalsoum (1898-1975), en riktig legendar som kom att revolutionera musikindustrin i såväl Egypten som i övriga Mellanöstern. Under ledning av orkesterledaren Ahmad Al-Khatib (till vänster i bild spelandes Oud) levererade musikerna även låtar från Kurdistan, Armenien och Algeriet. Allt var mycket välkomponerat och skickligt framfört inför ett fullsatt Saga. Föreningen Palestinsk Vision låg bakom konserten och den var en del av Planetafestivalen, en festival med allehanda folkmusik (om jag förstått det rätt). Musiken var medryckande och gav ett bestående intryck, det sjöngs på såväl arabiska som kurdiska (oklar dialekt). Dessvärre verkar det som att ensemblen ska gå skilda vägar. Låt oss ändå hoppas på att det blir en fortsättning på deras ljuvliga musik, om än i en annan sammansättning. Dessa musiker är ostoppbara skulle jag säga!

Vänersborg är en stad med gamla anor och dess föregångare gick under namnet Brätte. Brätte omnämns i skrift första gången 1556 och syftar på ett ord som betyder ungefär backe eller brant. Här finns en direkt koppling till läget i backen från Grytåsberget. Denna leder i sin tur ner mot Vassbottenviken. Brätte kom att bli ett namn på den socken som motsvarar dagens Vänersborg med omnejd. Så småningom växer en dynamisk handelsplats fram och det strategiska läget vid Vänern var utan tvekan en viktig faktor till den betydande handeln. De första stadsrättigheterna får Brätte 1603 och de andra får staden 1619. Det finns mycket mer att säga om Vänersborg och stadens utveckling men jag nöjer mig med denna introduktion som jag hoppas ger mersmak i ämnet. Ett besök till Vänersborgs museum kan förövrigt rekommenderas.

Nu var det ett litet tag sedan jag skrev så nu är det dags för en liten uppdatering. Förra helgen fick jag idén att cykla till Kinna, enkel tur cirka 3 mil(lite drygt) men med en avstickare visade cykeldatorn på 76 km när jag kom hem till Borås. Vad är det då som utmärker Kinna? Jo, i någon mening skulle man kunna säga att såväl Kinna och även Skene utgör hjärtat i Marks kommun. Här fanns ett flertal textilföretag och dessförinnan var det hemvävning som gällde. Hemväverskorna(det var i regel kvinnor) lade ner mycket möda på sina vävnader men fick själva frakta dessa till närmsta förläggare. Ett exempel på förläggare var Sven Eriksson som ju bland annat grundade Rydals spinneri, cirka en mil norr om Kinna. Borås är ju som bekant en stad men Kinna fick inga stadsrättigheter. Däremot fick Kinna titeln ”köping”. Ordet köping växer fram under medeltiden och betyder ungefär stadsliknande tätort men som skiljer sig från omgivande landsbygd. Kinna var en egen kommun, en så kallad landskommun och inrättades 1862. Kommunen hette således Kinna köping. 1946-47 bildades Kinna municipalsamhälle men kom sedan att övergå i Marks kommun 1971. Kommunen firade sitt 50-årsjubileum i fjol och har på senare år marknadsfört sig som Sjuhärads Toscana, ett passande epitet med tanke på det gröna landskap som jag passerade under cykelturen till Kinna. Ett besök till Kinna med omnejd kan rekommenderas. Här finns trevliga caféer, vacker natur och sevärdheter

Söndagens utflykt bar av till Stenungsund, Aröd (strax utanför Kungälv). Sedan gick färden vidare norrut upp mot Lilla Edet där en glass intogs. Väl över på den östra sidan av Göta älv tog vi av mot Sollebrunn. På vägen dit passerade vi det vackra Kobergs slott vilket genom seklerna har haft ett flertal ägare. Slottet har modifierats genom historien, byggts om och byggts ut. Under 1600-talet såg Johan Casimir Lewenhaupt till att slottet byggdes med det gamla slottet som grund. Denne herre var förutom ägare till Koberg även ägare till Gräfsnäs slott( ett stycke från Koberg). Slottet är även idag privatägt, kungens syster, prinsessan Désirée bor nämligen här sedan 1964. Det finns säkert mycket mer att berätta om detta slott men jag nöjer mig med detta. På återseende!

Onsdagkvällar i kyrkparken startade upp 2019, några konserter genomfördes men året därpå kom som bekant en pandemi. 2022 har det trevliga evenemanget äntligen kommit igång igen och för min del var det premiär att ta de av denna underhållning. Tranemo Storband är för mig ett okänt band men så lyssnar jag heller inte så mycket på storband (som jag kanske borde). Gamla klassiker av Duke Ellington, Count Basie och Benny Goodman framfördes med bravur. I flera låtar var det även sång som gällde och för den stod Ulrik Arturén och Johanna Lillvik. De är två mycket skickliga sångare måste jag säga, Arturén är även skådespelare vid Kalsongteatern i Borås och en mycket skicklig sådan. Även Lillvik visade prov på goda skådespelartalanger i samband med att de skulle spela två svenskar som emigrerat till USA år 1932. Det var en underbar kväll fylld av glädje och god musik. Jag ser fram emot fler tillställningar i kyrkparken!

Hjämare kanal är ett imponerande bygge och det måste ha varit ett väldigt stort jobb för sin tid. På 1600-tal fanns det förstås inga maskiner att gräva med utan det var handkraft som gällde. Exakt hur det gick till har jag inte funnit någon djupare information kring men kanske kan någon typ av spadar ha nyttjats. I Bergslagen (område i Mellansverige ungefär norra Västmanland, norra delen av Örebro län, södra Dalarna och sydvästra Värmland) I Bergslagen bröts det under 1600-talet en hel del malm och särskilt järnmalm. I bruken i Bergslagen tillverkades olika produkter i järn som sedan skulle fraktas vidare till Stockholm. Det var där Hjälmare kanal kom in i bilden, i en tid när vägarna var bristfälliga så kom kanalen att fylla en väsentlig funktion. Kanalen kom att användas för denna transport i ytterligare några sekel. Idag fraktas inte längre något järn på kanalen men den används däremot av kanalbåtar samt av privatpersoner. Det är den äldsta kanalen i Sverige som ännu är i bruk. Ett besök rekommenderas varmt!

I skrivande stund sitter jag på mitt rum på stadshotellet i Arboga och summerar vistelsen i den lilla pittoreska staden med anor ifrån 1200-talet. Jag kom hit i onsdags och idag ska jag ta tåget hem. Det har varit några intensiva dagar fullmatade med historia, god mat, en och annan glass samt trevligt sällskap med en god vän som bor på orten. Det jag framförallt tar med mig ifrån min första vistelse i Arboga är den betydelse som staden hade inte minst under medeltiden, då som handelsstad. 1435 hölls här Arboga möte där Engelbrekt Engelbrektsson valdes till rikshövitsman, mötet brukar även kallas ”Sveriges första riksdag”. Under 17 och 1800-talet fraktades det en hel del järn på Arbogaån som rinner genom staden. Järnet kom ifrån Bergslagen och skulle vidare till Stockholm. Idag är det en stad som särskilt sommartid besöks av en hel del turister. Arboga och även övriga Västmanland förefaller ha mycket spännande att bjuda på i form av vacker natur och intressant historia!