I Dalsjöfors har det under åren lopp funnits diverse affärsverksamheter. Ett exempel på detta är bagerier, strax nedanför torget i Dalsjöfors låg under många år Sandells bageri. En handlande vid namn Wilhelm Selin startade bageriet 1908. En annan handlande, Lidman, kom sedan att överta verksamheten och sålde i sin tur bageriet till Axel Sandell(1877-1957). Bageriet har således varit i familjen Sandells ägo under större delen av bageriets historia. 2019 lade tråkigt nog verksamheten på Stationsvägen ner i samband med att Ica Dalköp på Storgatan köpte upp det anrika bageriet. Sedan 2019 bakas Sandells bröd under Ica Dalköps tak. Tyvärr hann jag för egen del inte besöka bageriet på sin ursprungliga plats men jag tänka mig att det var en fröjd att besöka såväl för smaklökarna som för ögonen. Jag hoppas att arvet förvaltas väl, om än under Icas regi.

1,5 mil öster om Borås, i Ås härad, ligger Dalsjöfors och här bor ungefär 4000 invånare. Här är det nära till allt och det finns både mataffärer och ett bageri, för att nämna några saker. Vi ska dock backa bandet till den 28 oktober 1897, den dagen grundades nämligen Dalsjöfors Väfveriaktiebolag av fem herrar vid namn:Herman Jansson, Henning Wenander, Martin Wenander, Alfred Pettersson och Paul Jansson. Det totala aktiekapitalet vid grundandet var totalt 70.000 kr, en troligen ganska stor summa för sin tid. Herman Jansson och Wenanderbröderna utgjorde företagets ledning. När bolaget startades inköptes bland annat Tummarp liksom Gårda gård, fabriken förlades emellertid i det som nu utgör Dalsjöfors centrum. Inte långt ifrån fabriken ligger Dalsjön med ett tillhörande fall vid namn Sågebäcken. För fabrikens räkning installerades en ränna och turbin, en tämligen logisk placering av fabriken kort sagt. Utan vattenkraften hade verksamheten antagligen inte kunnat komma igång när det begav sig. I omgångar har fabriken byggts till och alltfler kom att anställas under 1900-talet. 1902 hade fabriken förlängts och brandförsäkrades i samma veva. 1904 stod spinneriet färdigt och Vägverkets behov täcktes precis av de cirka 1800 spindlarna. 1919 gick fabriken ihop med Almedahls och tio år senare skedde en stor sammanslagning med Marks Linnemanufaktur AB, Häggådalens Mekaniska Linneväfveriers AB samt Holma-Helsinglands Linspinneri & Väfveriaktiebolag. Jag har ett särskilt stort intresse vad beträffar företagshistoria och skulle kunna berätta hur mycket som helst om fabriken men med risk för att det blir en mindre avhandling. För två år sedan skrev jag dessutom ett inlägg om fabriken som mer ingående berör dess historia. För den som inte hade möjlighet att ta del av det inlägget eller för de som bara vill friska upp minnet kring fabriken så hoppas jag att detta inlägg är till belåtenhet. Allt gott!

Namnet Kråkekärrsgatan har sitt ursprung i namnet på en gammal plats vid namn Kråkekärr. Som jag förstått hette den här delen av Norrmalm till och med Kråkekärr under en tid i stadens historia, åtminstone informellt. På Norrmalm finns det lägenheter, radhus och villor ifrån olika tidsperioder. Till ganska stor del bebyggdes stadsdelen under 1910 och 20-talet. Under förstnämnda decennium byggde AB Egna Hem tvåfamiljsvillor och här bodde en hel del textilarbetare. AB Bostäder uppförde vid sistnämnda decennium fyra långhus i närheten av brandstationen. I mångt och mycket är bebyggelsen välbevarad men vissa renoveringar och utbyggnader har gjorts senare under 1900-talet. De så kallade punkthusen byggdes vid 1960-talets mitt, husen i bakgrunden skulle kunna vara ifrån den tiden eller byggda något senare. I och med den kommande byggnationen utmed Kråkekärrsgatan (vid Sagavallen) så förändras stadsdelens utseende och omgivningar ytterligare. De som flyttar in här kommer verkligen ha träden precis på knuten, vilken lyx!

Fritsla är ett samhälle med cirka 2889 invånare, här finns bland annat en Ica-butik, några restauranger och bagerier. Tåget mellan Borås och Varberg stannar även på den lilla men gemytliga orten. Med andra transportmedel tar man sig smidigt exempelvis till Göteborg, Borås och Kinna. I likhet med orter såsom Kinna och Skene har även Fritsla ett industriellt förflutet, jag talar förstås om textilindustrin. Lars-Johan Wingqvist(1835-1900)startade L.J. Wingqvist Fritsla Mekaniska Wäfveri & Spinnerier 1874. På 1860-talet hade denne industriman varit verksam som textilförläggare. Vid 1800-talets slut var fabriken en av de största i Sverige och var sedermera en stor och viktig arbetsgivare på orten. Säkerligen tog sig även folk hit ifrån närliggande samhällen för att arbeta. 900 anställda hade fabriken 1906 och Fritsla hade gått från en ett utpräglat jordbrukssamhälle till en spirande industriort. Arbetet på fabriken var i likhet med många andra industrier vid denna tid präglat av ett högt tempo där några riktiga raster inte var att tänka på. Som arbetare skulle du vara skötsam på jobbet och tacksam över att ha ett jobb att gå till. 1958 och 1975 drabbas fabriken av bränder. Det är särskilt den sista branden som blev spiken i kistan för den långa industrieran. Det textila arvet lever dock i viss mån kvar med butiken Fritsla tyglager och i närliggande Kinna har Kasthall sin butik. Låt oss nu hoppas att våren snart är här så man kan ge sig ut på fler utflykter i Sjuhärad!

Gårdagens utflykt gick till Marks kommun, i folkmun även kallat Tygriket. För att vara mer exakt så besöktes Fritsla, Kinna och Skene. Dessa tre orter utgör således endast en begränsad del av Tygriket. På sikt vill jag förövrigt besöka kommunens alla byar och orter. Kinna och Skene är de två större samhällena där som jag förstått det Kinna utgör själva centralorten i kommunen. Varför kallas då området för Tygriket? Jo, det har att göra med hemväveri, förläggarverksamhet och de sedan mer storskaliga textilindustrier som växer fram under 16, 17 och 1800-talet. Förläggaren Sven Erikson(1801-1866) växte upp på gården Stämmemad strax utanför Kinna. Rydboholms mekaniska väveri och Rydals mekaniska spinneri grundades av honom 1834 respektive 1853. Eriksson hade en stor maktposition inte minst utifrån att Sverige vid denna tid var ett utpräglat klassamhälle. Arbetaren hade inte mycket att säga till om i förhållande till sina förmän och i synnerhet inte till fabriksägaren. För avgränsningens skull tänkte jag ge en kort översikt om Kinnas historia. Kinna är en ort eller för att vara mer precis så är det faktiskt en så kallad köping. Vid kommunreformen 1862 så inrättas det som då hette Kinna landskommun. Drygt 60 år senare blev Kinna municipalsamhälle i landskommunen. Kinna blir en köping 1947 och kommer att uppgå i Marks kommun 1971. En köping är ett mellanting mellan stad och landskommun. Förenklat skulle man kunna säga att Kinna var för litet för att kallas stad men för stort för att vara en by. Ett besök till Kinna och Marks kommun rekommenderas varmt, här finns något för alla!

Det är inte första gången jag besöker Vänga kvarn men historiens vingslag är lika påtagliga varje gång jag besöker den. 1851 byggdes en kvarn vid Säveån men det fanns dessförinnan två så kallade skvaltkvarnar och en enbladig såg. Säveåns vatten var en idealisk plats att anlägga industrier vid. Precis intill kvarnen finns två bodar(syns tyvärr inte på bilden ovan)som 1985 uppfördes i den stil som de uppfördes i 1890. I de byggnaderna fanns Nolhaga stärkelsefabrik men först hette det att det var en potatismjölsfabrik, den ursprungliga fabriken hade rivits 1957-58. Särskilt under sommaren håller bodarna öppet och allmänheten ges möjlighet att kolla in de gamla maskinerna och redskapen. Ett besök till Vänga kvarn och de gamla bodarna intill rekommenderas varmt. Den här miljön är ett bra exempel på en lokal industri som haft stor betydelse för bygden och den entreprenörsanda som kännetecknar hela Sjuhäradsbygden. Må kvarnen och intilliggande byggnader få stå kvar för all framtid.

Idag gav jag mig ut på årets första cykeltur, jag begav mig till Hultafors som ligger i den östra delen av Bollebygds kommun. Det var en fin tur, lite kallt men emellanåt tittade faktiskt solen fram. Cyklingen är för mig både en god träningsform samt ett sätt att studera intressanta platser ifrån cykelsadeln. Just den här rutten har jag cyklat ett flertal gånger men jag upptäcker alltid något nytt:en stenmur, ett vägnamn eller ett gårdsnamn jag inte reflekterat över tidigare. Vikens gård har jag således cyklat förbi många gånger tidigare och varje gång slås jag över hur vackert gården ligger alldeles utmed sjön i nära anslutning till ett sågverk, Vikens såg. Jag kan tänka mig att sågen var en stor arbetsgivare en gång i tiden för folk i området. Jag återkommer gärna med lite mer om Viken längre fram när det är lite varmare ute.

Vid första anblick kan det verka som att det endast finns stenhus i Villastaden. Så är emellertid inte riktigt fallet, här och där i stadsdelen finns det ett och annat trähus. På rak arm kan jag säga att det finns tre ganska pampiga sådana där tankarna går till Villa Villekulla och Pippi Långstrump. Huset på bilden ovan tillhör de mindre trähusen och är mer avsedda för en familj. Många gånger har jag passerat förbi det vackra huset utan att reflektera närmare kring husets historia. För att få fram lite matnyttig info lade jag ut bilden i Facebook-gruppen ”Gamla Borås” vilket är en grupp bestående av mycket engagerade människor som brinner för stadens äldre bebyggelse. Som ni kanske förstått vid det här läget så har också jag ett stort intresse för Borås äldre bebyggelse och värnandet om densamma. Mitt inlägg resulterade i många kommentarer där jag bland annat fick veta byggår. Huset ligger på en tomt vid namn Skogstomten 101 eller Lövsångaren 4. Snickaren Ernst Vilhelm Odén som var född 1875 uppförde huset. Huset är som jag förstod det kvar i släkten, ett fantastiskt exempel på god förvaltning av de gamla träkåkarna i Borås. Vid seklets början var det ingen självklarhet med vattentoalett utan det var dass på gården som gällde. I trädgården finns en så kallad dasslänga kvar som ett minne av en svunnen tid. Till sist, låt oss således värna om Borås äldre historia, annars är risken stor att vi suddar ut vår egen historia.

Gässlösa är för mig den stadsdel i Borås som känns mest öde, trots detta ligger den ändå ganska nära centrum. Som rubriken antyder så har Gässlösa genomgått en stor förvandling under seklerna, från 1800-talets sista hälft med jordbruk, industrialiseringen fram till den stadsdel vi har idag. Området var som nämnts ett viktigt centrum för olika industrier och säkerligen innebar dessa industrier att folk kunde få mat på bordet. Industrialiseringen kom dock att få vissa negativa följder, föroreningar av Viskan och kontamination av marken är två av de främsta aspekterna av negativ karaktär. Detta är något som Borås Stad jobbar med för att få bukt med och vi får hoppas att arbetet arbetet når god framgång så småningom. Mycket jobb kvarstår dock innan det kan betraktas som lämpligt att bygga permanenta bostäder, skola och liknande i denna stadsdel. Vi får se vad som händer i framtiden.

Semlans historia i Sverige går långt tillbaka, till att börja med så kommer ordet semla kommer ifrån latinets simila vilket betyder mjöl. Detta kan kopplas till att det rör sig om ett bakverk skapat av vetemjöl utav högsta kvalitet. Det går att läsa om tackoffer i Gustav Vasas bibel ifrån 1541:”bakade semlekakor blandade med olio”. Vad olio står för är något oklart men ett ganska rimligt antagande är att det rör sig om någon typ av olja som blandades i själva bullen så den skulle bli slät och fin. En torr bulle är väl ändå det tråkigaste som finns, inte sant? Historiskt sett kan semlans historia i högsta grad kopplas an till katolsk tradition. Sverige var förövrigt katolskt från det att landet kristnades fram till Vasas maktövertagande. Enligt den katolska traditionen skulle semlan ätas på fettisdagen första gången på året och sedan på tisdagar under fastan. Denna tradition är inget som hålls på särskilt hårt i dagens Sverige, många äter i dagens samhälle semlor året om. Kung Adolf Fredrik sägs förresten ha förätit sig på semlor under en grandios middag år 1771. Det finns mycket mer att berätta såväl om semlans historia som hur den tillretts under seklernas gång men det skulle nog sluta i en mindre avhandling. Semlans betydelse historisk sett kanske skulle kunna bli något jag skriver om i en framtida uppsats, vem vet?