Under måndagens joggingtur tog jag en ny väg tillbaka hem, uppför Liljebergsgatan med det mäktiga berget vid sidan om. Visst, det är inte Kilimanjaro eller K2 men det räcker till för att imponera på en vardagsmotionär som mig själv. Kåkarna är framförallt byggda på 1960 och 70-talet, flertalet byggdes mellan 1966-72 för att vara mer exakt. Dessa är belägna i anslutning till den stora yta med parkeringsplatser och närbutik som finns uppe på Liljeberget, ungefär till vänster i bild. Idag är Liljeberget och Norrmalm en naturlig del av staden men en gång i tiden låg det i det som hette Torpa socken och således utanför den egentliga stadens gränser. Det finns således gott om historia alldeles inpå knuten för den som vill förkovra sig. Vad är då Liljeberget för något? jo, det lära ha varit en gammal plats av historisk betydelse. Antagligen har det bott folk här länge, hur länge vet vi dock inte. Jag gör gärna mer efterforskning och återkommer i ett senare inlägg. Förhoppningsvis inom en snar framtid. Allt gott!

Vid besöket på Nolbygård så tittade jag även in i en liten trevlig butik. Eller ja, liten och liten, butikslokalen är som sagt inrymd i en ladugård. Vid första anblick föreföll det vara en traditionell järnaffär men betydligt charmigare än de stora kedjorna. Utbudet här var dock mer mångfacetterat än så. Tramporglar, gamla trampmopeder, motorcyklar och braskaminer är bara några av de ting som stod att finnas här. Ett flertal skyltar av äldre årsmodell finns även utplacerade i ladugården. Dock oklart om dessa är till salu, jag tror de är en del av inredningen. Till sist, missa inte ett besök i denna ladugård i samband med besök på Nolbygård. Väl bekomme!

I torsdags besöktes för första gången Nolby gård. I byggnaden på bilden finns ett så kallat ekobageri, antagligen för att ingredienserna är ekologiska tänker jag. Deras signum är som jag förstått det även att satsa på lokala råvaror med så liten miljöpåverkan som möjligt. Vilket ligger helt rätt i tiden. När jag anlände runt 11 så skulle dagens sopplunch just börja serveras. Idag stod broccolisoppa på menyn, ingick gjorde även en smörgås samt kaffe och kaka på maten. Om jag inte missminner mig fick jag ge 110 kr för hela kalaset. Det var det helt klart värt, det är inte var dag en dylik inrättning besöks! på ovanvåningen ligger en klädbutik som heter ullabutta, ledorden är eko, reko och unikt. Även detta ligger helt rätt i tiden, att driva ett företag med så liten miljöpåverkan som möjligt. Fokus ligger här på produkter av hög kvalitet. Till sist, ett besök rekommenderas starkt till Nolby gård!

Lördagens promenad gick till Kransmossen som ligger på stadsdelen Trandared i Borås. I goda vänners sällskap gick vi genom den fina urskogen. Lunchen intogs i närheten av den stenbro som syns på bilden ovan. Det är något visst med att äta utomhus. Maten smakar godare på något sätt, även om det bara är några korvar med bröd. I området runt Kransmossen låg byn Hulta Västergården.

I söndags var det första advent, fast det känns som det nyss var sommar. Detta år har inte varit som andra år eftersom vi lever i en pandemi. Första adventsfirandet var emellertid trevligt i familjens sällskap utomhus med kokkaffe, lussekatter och pepparkakor. Som titeln till detta blogginlägg antyder är det något som inväntas. Vad kan det då vara? Jo, jag talar givetvis om julen. I och med första advent börjar vi räkna ner inför jul. En jul som detta år antagligen kommer innebära firanden med färre inblandade per hushåll. Därmed inte sagt att det ska bli mindre gemytligt och färre rätter på julbordet. I alla händelser, advent betyder just väntan. Primärt väntan inför den stundande julen men för många kanske även väntan inför något nytt. Vad kommer 2021 ha att bjuda på? Det kan vara det där nya jobbet, studier eller kanske en kommande resa när läget är lämpligt. Ta hand om er i advents och juletider, låt er ej gripas av julstress. Allt behöver inte vara perfekt!

Den senaste cykelturen och troligen den sista för säsongen företogs förra måndagen. Att cykla på barmark i slutet av november har jag aldrig varit med om tidigare. Jag gav mig ut på banvallen, destinationen var Hökerum och byns kyrka. Som redan nämnts är kyrkan väldigt anrik. Tyvärr var kyrkan stängd, en dyster verklighet i dessa pandemitider. Däremot träffade jag på en Hökerumsbo som berättade om kyrkan. I kyrkans vapenhus ska det finnas fina målningar och portalen på sidan skulle till och med kunna vara 1000-tal. Överlag innehåller kyrkan ett flertal äldre artefakter eller klenoder. På gårdarna Vädersholm och Fagranäs bodde under medeltiden olika stormansätter. (Se tidigare inlägg för mer om Vädersholm.) Till sist, ett besök till denna kyrka rekommenderas å det starkaste. Nämnda gårdars koppling till kyrkan kände jag inte till sedan tidigare. Det är alltid kul att lära sig något nytt!

Söndagens bilutflykt bjöd på något varierande väder Senare mot eftermiddagen kom regn och blåst att dominera. Målet för denna tur var Opensten som ligger mellan Månstad och Limmared. Att hitta dit var enklare sagt än gjort. Sparsam skyltning och gps som visade fel krånglade till det. En av dessa felkörningar gjorde att jag och min polare kom till Månstads kyrka. En riktigt fin pjäs uppe på en höjd. Som redan nämnts har kyrkan gamla anor. Till den gamla träkyrkan tillhörde en granitdopfunt. Brukspatron Fr. Brucewitz erhöll denna vid en överlåtelse den 20:e juli 1873 helt utan ersättning. En hake fanns dock, till kyrkan skulle brukspatronen ordna en glaskrona. För kyrkan var 1800-talet en tid med bitter eftersmak. Just eftersom de dyrbaraste pjäserna försvann från kyrkan. Hur gick det med dessa pjäser då? Jo, lyckligtvis kom en del pjäser att återfinnas tack vare en Lesser som var komminister. Detta skedde tidigt 1930-tal i samma veva som en stor renovering. Jag hade gärna gått in i kyrkan för att studera interiören men tyvärr var den stängd. Istället gick vi ett varv på kyrkogården och studerade gravar. Som nämnts i några tidigare inlägg är det alltid spännande att studera gamla titlar såsom hemmansägare, smed och skomakare. Till sist, ett besök till denna kyrka rekommenderas å det starkaste!

I gårdagens inlägg skrev jag lite om Pickesjön och dess omgivningar. I dessa tråkiga tider av en eländig pandemi har jag vistats alltmer i skog och mark. På så sätt försöker jag vända det negativa till något positivt. Inställda konserter, utställningar och andra kulturevenemang blir ännu ett skäl till att ge sig ut i det gröna. Här behöver jag inte trängas med andra människor eller se upp för stressiga bilförare för den delen.