En solig söndag sista helgen i september gav jag mig ut på ännu en av mina turer i Sjuhärad. Som alltid med cykeln som den trogna följeslagaren. Kinnarumma var en för mig ganska okänd ort som endast passerats när man åker på R41 mot Varberg. Det är en av de sista orterna innan man kommer in i Marks kommun. Grannsocknen Skephult tillhör däremot Mark men nog om det, den byn kommer jag garanterat också att besöka vid tillfälle. Sagt och gjort så styrde jag kosan mot Kinnarumma, en fantastiskt fin tur som gick via Kråkered genom skogarna och dalen ner mot Kinnarumma. I de största backarna kändes det nästan som att jag befann mig i Nordnorge. En upplevelse för både kropp och själ med andra ord! Väl på plats i Kinnarumma öppnade sig stora, vackra åkermarker och strax därefter passerade jag ett villaområde. Vid kyrkan stannade jag till och tog den soliga bilden ovan. I ett tidigare inlägg skrev jag om grannsocknen Seglora och dess kyrka. Det som de båda ursprungliga kyrkorna har gemensamt är att de har flyttats till andra orter. Seglora gamla kyrka stås att finna på Skansen i Stockholm medan Kinnarumma gamla kyrka står i Ramnaparken i Borås. Kyrkan på bilden är faktiskt en av Sjuhärads yngsta kyrkor. Minst två kyrkor ska ha stått där dagens kyrka står. Jag tog mig en runda på kyrkogården och begrundade miljön. Tyvärr var kyrkan stängd så ett besök inomhus gick inte att göra, det får bli en annan gång. Vad kommer det sig att det dröjde ända till 1940 innan denna kyrka byggdes? Förslag om byggnation av en stenkyrka framfördes i stort sett under hela 1800-talet. Viktigt var även att den nya kyrkan skulle ligga mer centralt i byn, av dessa planer blev inget av. 1852 hade ägaren till Rydboholmsfabriken(Sven Eriksson)byggt en egen kyrka. Därav kom det att ta sin tid innan det var möjligt att bygga en ny kyrka i församlingen, Kinnarumma församling. 1907 uppfördes en kyrka på en kulle ett stenkast från platsen där dagens kyrka stod. Marken var emellertid instabil och fukt gjorde att stenen kom att ta skada. 1940-42 hade Kinnarumma två kyrkor nästan bredvid varandra. 1942 kom att bli det år som tornet sprängdes till den vittrande kyrkan i tegel. Slutligen, besök gärna Kinnarumma för den fina naturen och bygdens rika historia. Det finns många guldkorn i kommunen!

”Indiska köket” ligger på stadsdelen Norrby i Borås, en stadsdel som jag tyvärr inte besöker särskilt ofta. Här finns en del fin såväl äldre som nyare arkitektur samt några olika restauranger. Jag och en god vän valde att besöka en av de två indiska restauranger som finns i stadsdelen, dessutom vägg i vägg. När man går in genom dörren förflyttas man till en värld fylld av spännande kryddor och detta ackompanjerat till en stereo med indisk musik. Lunchbuffén kostar 89 kr och då ingår kaffe och kaka i detta pris, ett bra buffépris då vissa bufféer kan kosta både 100 och 150 kr. En herre som jag gissar är ägaren tar upp beställningarna samtidigt som han pratar i sin mobiltelefon. Han frågar mig på engelska om det är ok att han pratar i telefon när jag väl ska betala. Det är helt ok för mig, jag är ju i första hand här för maten och inte för att ha långa konversationer med herren bakom disken. Redan vid första tuggan känner jag att detta är indisk mat när den är som bäst. Styrkan på rätterna är perfekt, inte för stark och inte för mild, lagom kort och gott. Ett plus i kanten för en fräsch salladsbuffé och goda kalla såser. En klassisk raita samt en vårigt grön myntasås. Helhetsintrycket är riktigt bra och det är heller inga problem att hålla distans till övriga gäster. Vi valde för övrigt bordet som är placerat direkt innanför entrén, ett klokt val skulle det visa sig. På en stereo i fönstret bredvid oss spelas indisk musik på lagom volym. Efteråt intogs en kopp kaffe och en kaka därtill, på ”Indiska köket” håller kaffet en god standard med fin styrka och kraftig arom. Till sist, ett besök till denna restaurang rekommenderas varmt!

Likt en gräddtårta med lakritstäcke tornar den vackra kyrkan upp sig mot himlen. I lite drygt 100 år har den varit Målsrydsbornas egna kyrka. Dessförinnan var det nämligen Toarp och även Äspereds kyrka som var de närmsta kyrkorna för folket på orten.

En söndag i början av september bar det av mot nya äventyr på cykeln, även denna gång i goda vänners sällskap. Den här gången var siktet inställt på Marbäck, ungefär 1 mil söder om Ulricehamn. Väl i Ulricehamn möts man av sjön Åsunden, en stor och djup sjö. Här friskade i ganska rejält. En bit inåt land, uppe på höjderna ovanför sjön så lugnade det sig. Det var väl värt mödan, Marbäck är ett gemytligt samhälle med öppna fält och fina gårdar. Efter att ha passerat igenom samhället fick cykeln ledas över väg 157. På Källebacka fick vi ett hjärtligt välkomnande av ägarna till ”Hemma på Källebacka”. (Se deras hemsida för mer info.) Det är en kombinerad servering och butik där hemlagat och hembakat kan intagas. Mitt emot ligger det gamla säteriet. Om jag förstått det rätt kan man beställa en guidad tur på Källebacka efter överenskommelse. Dock är jag lite osäker på hur det ligger till i dessa besynnerliga tider. I alla händelser, det är väl värt ett besök!

Huset på bilden har jag promenerat förbi flera gånger. Den 21 augusti togs åter en promenad åt Parkstaden till. Huset på bilden har varit övergivet flera år. Det var på tal att en rivning var stundande, så kommer nu lyckligtvis inte bli fallet. Härom veckan läste jag att huset fått en köpare, av uppenbara skäl måste en helrenovering göras. Jag har inte funnit någon direkt fakta om huset men min gissning är sent 1800-tal. Det finns emellertid många välbevarade och välskötta villor i Parkstaden. Området ligger centralt men naturskönt vid Ramnasjön. Ett område väl värt en promenad!

Som nämndes i förra inlägget var denna etapps slutmål Lödöse. Det är en ort med gamla anor. Den är föregångare till dagens Göteborg. Sedan kom Nylöse(nya Lödöse), gamla och Nya Älvsborg och därefter Göteborg. Kyrkan på bilden är byggd i så kallad nyempirisk stil och stod klar 1846. Dessvärre Hanna inget besök i kyrkan med. Lödöse och dess omgivningar är dock väldigt fina!

Söndagen den 16 augusti styrdes kosan mot Göta älvdal. Startpunkt var Skepplanda kyrka och slutmål S:t Peders kyrka i Lödöse. Denna vandring på 9,9 km är etapp nummer fyra av pilgrimsleden. Pilgrimsleden är en omfattande led som förgrenar sig åt olika håll. Skepplanda är beläget i Ale kommun, 3,5 mil nordost om Göteborg. Kyrkan i Skepplanda blev inte närmre utforskad eftersom gudstjänsten körde igång vid 10. Det passade sig därmed ej med ett besök för historienörden. Som nämndes i början har kyrkan gamla anor. 1698-1705 gjordes emellertid en rejäl ombyggnad. En förlängning av långhuset och en tresidig avslutning på koret gjordes. Varför gjordes då detta? Jo, det hör till saken att Kristan Tyranns trupper slog läger vid kyrkan när de trängde fram i Göta älvdal. Medeltidskyrkan kom 1635 och 1674 att förstördes av två oväder. Idag är detta emellertid en plats förskonad av krig och till synes även oväder. Ett besök till denna plats rekommenderas varmt. Allt gott från undertecknad!

Många gånger har jag passerat denna kyrka och vid några tillfällen har den besökts. Oftast i samband med konserter. Kyrkan på bilden tog ett och ett halvt år att bygga när den stod klar vårvintern 1971. Denna byggnadsstil är typisk för många av de frikyrkor(särskilt equmenia har jag fått för mig). De raka och tydliga linjerna samt det mörkröda teglet. Bland liknande byggnader om än mindre kan missionskyrkan i såväl Fristad som Sjömarken nämnas. Vem som ligger bakom kyrkan på bilden ovan har jag inte funnit någon fakta kring men troligen någon mäktig byggherre. Som ju ofta var fallet under 60 och 70-talet. Utöver gudstjänst lokalen inryms här även en idrottshall som heter Sturehallen liksom bostäder. Om jag inte missminner mig finns här även ett kafé. I alla händelser, oberoende om man är troende eller inte så är Immanuelskyrkan en intressant byggnad med sitt höga tak.

En julitorsdag gjordes en tur till Mossebo med den fina gården och kyrkan. Mossebo är beläget i de sydöstra delarna av Tranemo kommun. Tvärs igenom socken går riksväg 27. Åter till kyrkans historia, stöd för kyrkobygget fick Hansson av tre rikskollekter(Landsomfattande insamling). Församlingen och kyrkoherden var dock emot bygget. Från sin egen dörr på Mossebo stom kunde han gå rätt in i kyrkan. Detta tack vare att han lät kyrkogången gå den vägen. Kyrkan är den äldsta träkyrkan i Göteborgs stift. Ett besök rekommenderas varmt till denna kyrka!